Nya regler 2018
Information om tre "tunga" nyheter i IAAF:s internationella regler som har direkt praktisk påverkan för arrangörer och domare på alla typer av tävlingar även nationellt och lokalt:
1. Ny sprintväxlingszon utomhus
Den traditionella växlingszonen har varit 20 m lång (10 m före och 10 m efter) och därtill har löpare på sträckor upp t o m 300 m i längd tillåtits att starta sin acceleration upp till 10 m före zonen.
Nyheten nu är att accelerationssträckan inkluderas i själva växlingszonen så att zonen i stället blir ”20 m före och 10 m efter”.
Vad innebär detta i praktiken?
* Eftersom de allra flesta lag alltid strävat efter att växla när mottagaren hunnit accelerera upp till så nära full fart som möjligt har växlingarna normalt skett på andra halvan av zonen.
Därför lär påverkan av regeländringen i normalfalllet inte bli speciellt stor. Dock minskar förstås risken för underväxling kraftigt.
* Genom att risken för problem ”i början” nästan helt elimineras kan man som arrangör lägga ytterligare fokus på kontrollen mot överväxlingar, dvs att växlingen inte sker efter zonen.
* De nya zonerna skall naturligtvis i fortsättningen tas med i den fasta uppsättningen markeringar som målas när en arena är ny eller fått en ny toppbeläggning.
I nuläget finns de dock inte uppmålade på våra arenor så man får införa tävling antingen beställa en kompletteringsmålning eller - under en övergångstid - provisoriskt tejpa (genom att ”förlänga” det befintliga accelerationsmärket).
Observera att den nya förlängda accelerationszonen bara gäller utomhus och där alltså endast berör alla växlingar i ”kort stafett” (4x100m samt ungdomarnas 4x80m och 5x60m) och 4x200m samt de två första växlingarna i ”svensk stafett” (1000m).
Alla övriga stafetter fortsätter alltså som tidigare med den 20 m långa zonen.
2. Kortade tider i hopp och kast
OBS: Denna regeländring upphävdes den 11 mars 2019 av IAAF:s styrelse.
I fortsättningen är det alltså återigen 1 minut som gäller i alla hopp/kastgrenar!
I många år har en tävlande i hopp eller kast haft 1 minut (60 sekunder) på sig att påbörja sitt försök från det man fått signal om att allt är klart. Den tiden halveras nu till 30 sekunder i alla grenar utom stavhopp.
Syftet är förstås att få tävlingarna att flyta snabbare men det kommer tveklöst att öka kraven på de aktiva, som måste vara mer uppmärksamma på när det drar ihop sig till deras tur och tidigare påbörja sina sista förberedelser (ta av överdragskläder, fixa med olika skydd m m).
Särskilt stressigt för de aktiva blir det vid tävlingar som går i blåsigt, regnigt och/eller kyligt väder när man gärna vil ha på sig överdragskläderna så nära inpå sitt försök så möjligt.
Men den skärpta tidsregeln ställer också krav på domarnas agerande:
* Att hålla de aktiva uppmärksamma på när det snart är deras tur, så att de kan påbörja sina slutförberedelser i god tid. Särskilt viktigt är det när någon tävlande har valt att avstå ett försök vilket gör att den närmast efter i ordningen blir aktuell tidigare än denne själv kunnat förutse.
* Att inte starta klockan förrän allt verkligen är helt klart för den tävlande att göra sitt försök.
* Att i höjd/spjut – där den tävlande i ansatsen skall korsa rundbanan – ta hänsyn till pågående löpning.
* Att i diskus/slägga ta hänsyn till att den aktive vid klockstarten inte kan stå redo och bara kliva in på startplatsen för ansatsen utan där har en bit att gå runt burgaveln och in i buren för att komma fram till ringen.
Samtidigt skall man veta att tidigare har de aktiva i normalläget sällan eller aldrig utnyttjat hela sin minut i berörda grenar, snittet ligger nog snarast strax under den där halvminuten som nu blir den tid som står inskriven i regeln. Så i praktiken lär tävlingstempot inte bli så annorlunda i de större tävlingar där man ”använder klocka”.
3. "Bakkantssnudd" OK i rotationskast
En av de mer svårdömda reglerna har alltid varit ”bakkantstrampet” i rotationskasten (från början diskus och slägga men nu sedan länge ju även kula). Framförallt gäller det i början av rotationen där det har varit väldigt svårt att se om foten precis snuddat vid ringkantens ovansida eller inte.
Det har resulterat i flera omdiskuterade domslut, t ex Erki Nool i tiokampsdiskusen i Sydney 2000 (först underkänt sedan efter protest godkänt) och Joe Kovacs i kulfinalen i London 2017 (underkänt även efter protest).
Nu sker ett tillägg till huvudregeln (”aldrig vidröra ringens ovansida eller marken utanför”) där det blir tillåtet att under den första rotationen ”snudda” ovansidan på bakkanten (= kanten bakom de vita streck utanför ringen som markerar dess förlängda diameter) under förutsättning att det inte utnyttjas till något slags frånskjut.
Domarjobbet ”att kolla bakkanten” kommer alltså att förenklas såtillvida att man inte behöver försöka observera en eventuell ”snuddning”. Så fortsätter de aktiva som tidigare, dvs med samma teknik, blir det inga problem.
Det man dock måste vara observant på är om någon börjar ändra tekniken på något sätt för att försöka skaffa sig en av regelskrivarna oförutsedd fördel.
Historien har nämligen lärt oss (t ex rotationsstil i spjut på 1950-talet, voltstil i längd på 1970-talet, enhandsvolt i kula på 2000-talet vilka alla snabbt förbjöds) att kreativiteten att utveckla av reglerna oförutsedda tekniker alltid finns där.