Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Kontaktuppgifter hittas på www.friidrott.se


- Mot slutet hade jag mycket krafter kvar!

Full fart på Florens gator

Full fart på Florens gator
Foto: Mikael Andersson

 10 dec, 2009.- När jag tittar tillbaka på min karriär är jag säker på att jag kommer att vara nöjd. Det lärde jag mig under tiden jag var skadad, att uppskatta det man gjort. Det är så lätt att glömma bort när man är mitt uppe i det, då fokuserar man gärna på det som är mindre bra.
     Lena Gavelin har sedan det svenska rekordet på maraton vid VM i Paris 2003 fått flera av sina säsonger förstörda av skador. Under 2007 sprang hon bara ett lopp men de senaste två säsongerna har hon kunnat träna nästan som hon vill.
     - Jag tror det beror på att jag börjat träna mer alternativ träning. Efter Paris var jag så fokuserad på att springa under 2:30, och då blev det för hård löpträning. För många och för snabba intervaller. Nu springer jag mer i fjällmiljö. Jag cyklar och åker skidor. Det har passat mig och jag tror att det är rätt recept för att få bukt med skadorna.
     - Jag har aldrig tvivlat på mig själv under de åren jag varit skadad. Jag har alltid velat komma tillbaka eftersom träning och löpning är det roligaste jag vet. Jag hoppas att jag kommer kunna ge tillbaka en del till friidrotten den dag jag lägger av. Redan nu hjälper jag till på en del löputbildningar, och det hoppas jag få utveckla i framtiden.
     I november sprang Lena sitt snabbaste maratonlopp på sex år när hon kom tvåa i Firenze Marathon på tiden 2:37:11. Trots att benen kändes tunga redan från start slutade loppet i Florens mycket bra.
     - I uppvärmningen kändes det ganska dåligt och jag hade inga större förhoppningar om en bra tid. Mitt mål inför loppet var att springa under 2:38, jag hade till och med lagt upp ett schema för 2:36, men när jag stod på startlinjen visste jag inte var det skulle sluta, säger Lena och fortsätter
     - Men sen lossnade det och mot slutet hade jag mycket krafter kvar. Jag tog ju flera placeringar på slutet, trots att banan är väldigt tung på de sista tre kilometerna som man springer på gatsten, och när jag kom i mål var jag väldigt nöjd. Jag hade klarat kvalgränsen till EM och gjort min bästa tid på många år.
     Under sommaren vann Lena det nästan 8 mil långa bergsloppet Swiss Alpine. Hon gjorde det som debutant och på den näst bästa tiden i tävlingens historia. Trots framgången är det inte säkert att det blir en fortsättning på ultralöpningskarriären.
     - Jag söker hela tiden utmaningar. Första gången jag sprang ett marathon visste jag inte ens om jag skulle komma i mål men idag vet jag ju att jag klarar det. På det sättet är det klart att jag sneglar lite på längre lopp men jag vill inte bara ha utmaningen, upplevelsen är minst lika viktig.
     - Det var därför Swiss Alpine passade så bra, eftersom det sprangs i så häftig miljö. Det lutar nog mera åt att det blir andra bergslopp i framtiden i så fall.
     Privat har Lena en egen firma där hon föreläser om träning och försöker få andra att motivera sig att springa. Hon arbetar också extra i en butik men den största delen av tiden ägnas åt träning och friskvård.
     - Jag tror det är viktigt att kunna slappna av och inte var totalt styrd av ett träningsprogram. Kommer det upp något annat man vill göra måste man kunna flytta på passen så att det passar in. Jag är gärna ute i naturen, vi har en stuga i Vålådalen där jag både kan träna och få avslappning. Det är där jag hittar min energi.
     Nästa års stora mål är EM i Barcelona och säsongen i övrigt kommer att styras av det. Ett maratonlopp under våren har Lena planerat men annars får säsongen bli som den blir.
     - Till skillnad från de senaste åren då jag hållit mig hemma och åkt mycket längdskidor under vintern kommer jag i år att åka till Kenya för att vara ännu bättre förberedd för EM. Jag slog mitt pers på ett mästerskap och det är det häftigaste jag gjort så det vill jag gärna uppleva igen.
     - Jag har dock ingen målsättning tidsmässigt på EM. Jag jagar inte 2:30 men jag tror att jag kan springa snabbare än vad jag gjorde i Florens. Det där med tider är inte så viktigt längre. Jag älskar att träna och att kunna få det utan att ha ont är det jag strävar efter. Har jag roligt och mår bra tror jag att jag kommer springa fort också!