Ur tidningen Friidrott nr 4/1985.
7 jan, 2010.I Nyårshelgen avled Bengt Forsman oväntat i en ålder av 82 år.
Bengt Forsman tillhörde den generation vars friidrottsintresse inspirerades av den magiska "guldåldern" under 1940-talets inledning. De flesta ungdomarna satsade förstås på en egen aktiv karriär, men för Bengt kanaliserades intresset tidigt in på ledarrollen. Han var faktiskt inte mer än 23 år när han första gången valdes till ordförande i friidrottssektionen i sin förening IFK Umeå.
Allteftersom kom sedan styrelseuppdrag i först distriktsförbundet, sedan regionen och till slut 1971 även Svenska Friidrottsförbundet. Men det innebar inte att Bengt någonsin tappade kontakten med vardagsfriidrotten på hemmaplan i Umeå, Västerbotten eller Norrlandsregionen.
Att drivkraften var det genuina idrottsintresset och inte den formella statusen i uppdraget visade Bengt när han efter 15 år lämnade förbundsstyrelsen och avtackades med den yttersta exklusiva guldmedaljen:
I stället för att "försvinna" fortsatte han nämligen att i ytterligare ett kvartssekel ställa sin kunskap, erfarenhet och entusiasm till SFIF:s förfogande i bl a Informationskommittén och valberedningen.
Under de senaste tio åren ända fram till sin bortgång var Bengt en ovärderlig medlem i Utmärkelsekommittén tack vare den stora och breda personkännedom han byggt upp under sina ca 50 år som aktiv ledare på alla nivåer inom svensk friidrott.
På ett tänkt CV för friidrottsledaren Bengt Forsman fanns också den nyckelroll i organisationen han hade när Umeå stod som arrangör av Stora SM 1972 - och igen tjugo år senare 1992 när Umeå åter var SM-värd!
Sista mer officiella framträdandet gjorde Bengt så sent som i slutet av november då han – bl a i egenskap av ordförande i Västerbottens Idrottshistoriska Sällskap - medverkade vid invigningen av den "BP-monter" som skapats som en hyllning till IFK Umeås främste löpare Bengt Persson.
Fast för alla som fick lära känna honom var Bengt Forsman framförallt en person som bäst kunde beskrivas som "En riktig idrottskompis", dvs en person som med engagemang och ofta starka åsikter älskade att uppleva och diskutera idrott i stort och smått med likasinnade.
Den kärleken till idrotten präglade vad som alltså kom att bli ett både långt och mycket innehållsrikt liv hos den svenska friidrotten. |