En 20-årig Wanjiru på väg mot
världsrekord på halvmaran i
holländska den Haag våren 2007. Foto: Thomas Windestam 17 maj, 2011.I går chockades friidrottsvärlden av beskedet att den blott 24-årige regerande OS-mästaren på marathon Samuel Wanjiru omkommit i en tragisk olyckshändelse i sitt hem i Kenya.
När Wanjiru vann i Beijing kändes det som början på en helt ny epok i marathonhistorien. Inte bara för att han var så ung - bara 21 år gammal - utan också och kanske framförallt för hans sätt att ta sig an uppgiften.
I ett mästerskapslopp utan harar blir inledningen oftast avvaktande och i Beijings tungt fuktiga sensommarvärme var det ännu viktigare att inte förivra sig i början. Men Wanjiru gjorde ändå precis tvärtom genom att se till att öppningstempot blev rent världsrekordmässigt.
Även om han sedan i några faser i loppet nöjde sig med att bara följa med visade han aldrig några svaghetstecken - och dessutom fanns krafter till att på slutkilometerna helt sonika sprinta ifrån de allra sista konkurrenterna.
Segertiden 2:06:32 var fullständigt svindlande med tanke på de yttre betingelserna. Även om Gebrelassies officiella världsrekord är ca 2½ minut snabbare är nog i princip alla insiktsfulla bedömare överens om att Wanjirus OS-lopp är tidernas marathonprestation.
För Wanjiru visade det sig tyvärr sedan bli svårt att hantera framgången. Visst fortsatte han att vinna lopp (bl a Chicago två gånger och London en) men rapporterna om att livet vid sidan av idrotten var på väg att spåra ur kom allt tätare.
Och nu har alltså tragiskt nog livet tagit slut alldeles för tidigt för en löpare som med sin unika kombination av fysisk talang (juniorvärldsrekord 26:41 på 10000m som 18-åring!) och oförväget offensiv attityd tycktes ha förutsättningarna att bli för marathonlöpningen vad Bolt blivit för sprinterlöpningen. |