24 jun, 2012.Den 12 maj vann Björn Barrefors som representant för University of Nebraska tiokampen vid sin ”Conference” (regionala universitetsmästerskap). 7.897 poäng var nästan 200 fler än förut och med god marginal över EM-kvalgränsen. Ändå var Hammarbys tiokampare inte ens toppad eftersom EM i Helsingfors har varit målet för säsongen.
– Jag tränade hela vägen till den första tiokampen i april. Jag var inte stressad över att det blev ”sju å tre”, inte heller blev jag stressad över att träna fram till Conference.
Tävlingen - ”Big 10” - kom precis rätt, menar Björn, och med de rätta väderbetingelserna föll allt på plats.
– Jag var klar i skolan sen två veckor, fick tid att återhämta mig, sova ordentlig, träna hårt.
– Två grenar gick väldigt bra, diskus och längd. Det hjälpte poängmässigt och längd kommer tidigt, som andra gren, så det hjälpte självförtroendet.
Det första hoppet över sju och en halv meter kom överraskande och gav en rejäl skjuts åt resten av tävlingen.
– Jag visste inte vad jag skulle vänta mig av längdhoppet. Resultatet påverkade positivt. Jag kunde fokusera på mig själv. Jag var i slagläge och behövde inte bry mig om vad andra gjorde. Jag litade på vad vi hade gjort på träningarna och kunde fokusera på tekniska detaljer.
Har det varit svårt förut, att inte bry dig om andra?
– Lite så, jag har nästan haft prestationsångest, inte kunnat riktigt slappna av.
I diskus kom Björn plötslig upp i 46 meter efter att tidigare som bäst ha legat på strax över 40.
– Jag är ganska liten för mångkamp, kastgrenarna har alltid varit min akilleshäl. Jag har blivit bättre och bättre på diskus. Det har varit en medveten satsning och tekniken har börjat släppa. Jag fick på en riktigt pärla, men är stabil, hade 43 meter på nästa tävling.
Björn slog tidigt igenom som mångkampare, men fick en stor omställning när han kommer över till universitetsstudierna i Nebraska, mitt på den amerikanska kontinenten, eller ”där Vilda Västern börjar”, som vissa uttrycker det om Nebraska.
– Jag tog ett jättekliv det år jag var med på Junior-VM (2006). Innan dess var jag inte ens bäst i min åldersklass. Jag har gått framåt under åren i USA, men det har varit kantat av skador och en full satsning på skolan, mycket runt omkring.
- Jag försökte fokusera på för mycket, skola, träning, jobb. Jag blev utbränd, det var väldigt jobbigt. I år insåg jag problemet och tog bort allt som inte var skola eller träning. Jag oroar mig inte längre över skolan.
Den amerikanska skolmiljön är anpassad för träning med allt samlat och samarbetet med universitetets tiokamps- och stavtränare Kris Grimes flyter allt bättre samtidigt som Björn alltså släppt sidoaktiviteterna.
– I USA är man bra på engagera sig i andra saker. Men jag kan definitivt plugga och träna samtidigt. Jag och coachen har utvecklat vår kommunikation. Han har lärt sig att jag måste ha en säsong i Sverige. I år har det fallit på plats.
– Jag trivs väldigt bra i Lincoln. Jag valde helt rätt utbildning, datavetenskap, det var en chansning. Jag har bra stöd och trivs med friidrottsprogrammet. Det är en ganska stor chans att jag kommer att stanna kvar.
Björn avslutade den amerikanska säsongen med att bli åttonde man på de nationella universitetsmästerskapen NCAA på nästperset 7.769. I serien då fanns hans snabbaste 100m-lopp (10.93w) och nästbästa spjutkast (52.48). Men det var den tredje tiokampen på sju veckor, och bara tre veckor före EM.
– Det är inte helt optimalt, men vi har vetat om det hela tiden. Det är perfekt att EM kommer upp nu, resandet tar mycket på kroppen. Jag kan inte träna nu för att bli bättre, bara vila. Min kropp kommer att hålla ihop (till EM).
Väl hemma i Sverige har han haft Peter Wikström i Hammarby som mentor, som har hjälpt med programmen. Nu har Oscar Gidewall tillstött och ”Plutten” Almström finns med för kulan.
– Men jag är ganska självgående, menar Björn, som efter tre och ett halvt år i USA har kvar ett år till examen i computer science med matte & fysik som huvudämnen.
Den väldigt starka svenska mångkampsvåren har varit inspirerande. NCAA-finalen hade två svenskar till, Marcus Nilsson som sexa och Petter Olson nia, placeringen bakom Björn, som hoppas på ännu mer.
– Det har absolut varit väldigt viktigt att tävla med någon med samma ambitioner. Jag kan lära mig mycket av Petter.
– Stockholm borde göra en mångkampssatsning, ta vara på resurserna. Det skulle vara intressant att se ett samarbete mellan Hässelby, Spårvägen och Hammarby.
Björn har gått igenom startlistorna på EM och menar att det ser tufft ut, men tiokamp är oberäkneligt.
– Absolut, men det är inte så många som är riktigt vassa, några som gjort upp mot 8.500, men också många på strax över 8.000. Det blir intressant, man vet aldrig med tiokamp.
Det är bara 103 poäng till den klassiska gränsen på 8.000 poäng?
– Ja, men på EM är målet att kunna prestera runt 7.900. Jag har ingen aning vad det kan ge för placering.
Efter EM väntar åtminstone en veckas vila, för något OS har inte funnits med i planeringen. Det är inte dags än.
– Jag gillar att åka till tävlingar och prestera. Efter EM blir det SM och kanske en och annan GP-tävling. |