Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Kontaktuppgifter hittas på www.friidrott.se


Svenskgren 6: M Stav

 8 aug, 2012.Det finns ingen gren inom friidrotten där självförtroendet spelar så stor roll som stavhoppet. Steve Hooker tvekade inte över sig själv när han klarade höjd efter höjd i sista försöket och blev olympisk mästare i Beijing. Året därpå kom han till VM i Berlin med en lårskada.
     Efter ett enda kvalhopp väntade Hooker med att gå in i finalen fram till 5.85 där man tydligt kunde se att han egentligen inte var i skick att tävla. Han sparade nästa hopp till 5.90. Med mer vilja än vad hans kropp egentligen klarade av vann han VM med det andra och sista finalhoppet.
     Sen vände det fullständigt. Steve Hooker inte bara glömde hur man hoppar stav. Han blev rädd - en stavhoppare ska inte grubbla. Hooker vågade inte hoppa med full ansats och klarade knappt fem meter på mindre tävlingar. Väl ute på den stora touren drabbades han av flera tävlingar i dåligt väder och nollade efter att ha sprungit igenom de flesta försöken.
     Men, i den sista galan före OS vände det igen. 5.72 var det högsta Hooker klarat på ett par år. Samtidigt, i ett scenario som bara kan inträffa i stavhoppet, var det de senaste årens dominant Renaud Lavillenie som inte klarade någon höjd. Fransmannen som vunnit tre av sina fyra senaste internationella mästerskap, men som ännu saknar en global titel utomhus, hade problem även i föregående gala, i London. Dessförinnan hade han varit säkerheten själv, elva raka segrar (varav tre i Diamond League) med världsledande 5.97 på EM som topp.
     Alhaji Jeng är faktiskt den OS-deltagare vars väg till spelen mest påminner om Hookers – flera nollningar och så 5.72 några veckor före OS, som säkrade Londonresan. Alhaji har tagit sig till final i hälften av sina tio mästerskapsstarter.
     Då har han hoppat minst 5.65 i kvalet. I bra förhållanden är det något åt det hållet som borde krävas, men det brittiska vädret är inte direkt stabilt och då kan det bli mycket måttligare höjder. 5.70 är dock satt som formell finalgräns.
     När till och med Lavillenie sviktar är det svårt att peka ut finalister som känns säkra. I den alltid hårda kampen om att erövra en tysk plats är det den inte purunge Björn Otto som har imponerat mest.
     I ett nästan lobingerskt tätt tävlande – 23 tillfällen så här långt i år – har han nått sina största framgångar, silver på både IVM och EM. I Helsingfors hoppade han 5.92 för tredje gången i år, men framför allt har han 20 tävlingar på minst 5.60.
     Steget efter finns Malte Mohr, också med en väldigt hög lägstanivå. Men precis som Lavillenie har Mohr plötsligt börjat bomma veckorna före OS.
     Den tredje tysken Raphael Holzdeppe har varit mycket mer ojämn, men har under sin kortare karriär en nästan vattentät meritlista från de största sammanhangen. Annars är det påfallande hur mycket högre han hoppar på hemmaplan.
     Det är annars Brad Walkers specialitet. Världsmästaren från Osaka håller sig gärna till OS-centret i Chula Vista mot lamt motstånd. Enda utflykten till en Diamond League i år var inte särskilt lyckad. Han har också haft märkligt svårt genom åren att kvala in till mästerskapen, men på sina fem VM-starter (inne som ute) har Walker alltid erövrat medaljer. London blir hans OS-debut, vid 31 års ålder.
     Det är inte fler än sex som har hoppat mer än 5.73 utomhus i år. Den hittills onämnde är hemmahopparen Steven Lewis, som i sista galan före OS besegrade stora delar av världseliten och höjde det brittiska rekordet till 5.82. Lewis största framgångar hittills har kommit inomhus annars kan man tycka att han borde klara det brittiska klimatet. DL-galan i London bevisade inte detta, då han kom sist (exklusive nollande Hooker) på 5.40.
     Lukjanenko, mannen bakom Hooker i Beijing, som hade mästerliga anlag har aldrig kommit tillbaka i samma slag efter sjukdom.
     Fjolårets VM gav över huvud taget vibbar om en generationsväxling, men skrällvinnaren Wojciechowski har inte heller hållit sig skadefri och det förvånansvärt att han finns med i startlistan. Tvåan i Daegu, Borges, har inte heller lyckats alls.
     Det är ett märkligt vakuum i stavhoppet för att vara ett OS-år. Vilka ska fylla igen det?