 Författaren Åke Jönsson med sin mäktiga bok.
Foto: alj  22 dec, 2012.Det historiskt betydelsefullaste arrangemanget i svensk idrott är tveklöst Olympiska Spelen 1912 i Stockholm. Själva jubileumsåret är snart slutfirat men själva "Solskensolympiaden" kommer alltid att vara värd att bli hågkommen.
Egentligen inte så mycket för själva tävlingarna och resultaten som för att ha varit ett på många sätt banbrytande evenemang. Boken "Vägledning till Solskensolympiaden" av Åke Jönsson - på uppdrag av SCIF ("Centralföreningen") - erbjuder den perfekta dokumentationen av just evenemanget.
Trots att boken bygger på flera års "utgrävningar" i arkiven och är på över 500 sidor är den läsvänlig, underhållande och fascinerade om man är bara det minsta intresserad av svensk idrottshistoria.
Även om boken handlar om hela OS finns det självklart mycket med direkt koppling till den olympiska huvudidrotten, dvs friidrotten. Förutom den ingående skildringen av tillkomsten av "Världens bästa friidrottsarena" Stockholms Stadion tar ett tiotal av de 51 kapitlen upp ämnen som är helt eller delvis friidrottsliga.
Det man framförallt slås av vid läsningen är hur "modernt" man tänkte i många avseenden. Det mest slående exemplet är ambitionen att ersätta den vanliga manuella hanteringen av tider och placeringar på sprint med eltidtagning och målfoto.
Nu fanns ju inte de teknologiska redskap vi förfogar över nu och det vi idag menar med målfoto skulle inte uppfinnas förrän ca trettio år senare. Men det intressanta är att man insåg den manuella hanteringens allvarliga brister och försökte göra någonting konkret åt det problemet redan 1912.
Andra friidrottsteman som behandlas är bl a utarbetandet av gemensamma internationella regler, skapandet av en svensk tränarorganisation och utformningen av marathonbanan.
Boken kan beställas hos SISU Idrottsböcker
|