12 apr, 2013.Det svenska kvinnliga höjdhoppet såg en imponerande toppbredd under vintern med sju hopperskor över 1.84. Bakom etablerade duon Green Tregaro och Jungmark var striden hård om den tredje platsen till inomhus-EM.
My Nordström drog det längsta strået vid ISM på hemmaplan i Norrköping.
- Det var som en saga, säger hon.
Länge har snart 23-åriga My Nordström gått och längtat efter SM på hemmaplan. I bakhuvudet har det i flera år funnits där att då vill hon hoppa högt. När det sedan visade sig bli en lysande verklighet den där snöiga och grådisiga söndagen i februari trodde inte My att det var sant.
Inte nog med att hon hoppade högt, hon satte pers med 5 cm, tog SM-bronset och sist men inte minst en plats till inomhus-EM i Göteborg.
- Ja, det var lite som en saga faktiskt! Jag hade ju laddat jättelänge för SM hemma och pappa och jag hade skojat om att då skulle det passa bra att hoppa över 1.87.
- Jag fick en extra adrenalinkick där i hallen när allt stämde och alla kompisar och familj var där. Jag var grymt taggad och när jag gick in i hallen visste jag att jag skulle hoppa högt.
Men det blev en tuff uppgörelse om medaljerna.
- Jag var helt slut efter 1.90, hur trött som helst och förstod inte hur jag skulle orka hoppa vidare. Min tränare Rustem sa åt mig att ”spring bara på och hoppa som vanligt utan att tänka”. Jag gjorde det, ungefär som när man var liten och ”bara hoppade”, och så klarade jag det! Det var faktiskt sagolikt, säger My när hon tänker tillbaka på SM och det nya personliga rekordet 1.92.
My började med höjdhopp när hon var 12 år och redan som 13-åring hoppade hon 1.60. Sommaren 2012 kom ett stort steg i utvecklingen när hon klev upp 6 cm till 1.85. Det gav ny energi till att satsa hårt under hösten och verkligen se över bristerna som behövdes rätta till.
Mys egen förklaring och analys till det senaste lyftet den här vintern är framför allt två saker.
- Jag har jobbat mer konsekvent på smådetaljer i upphoppstekniken och ansatsen som jag nu blivit mycket stabilare och säkrare på.
- Sen har jag för första gången kört styrka på ett mer seriöst sätt. Jag har nästan aldrig tidigare kört styrketräning, bara lätt de två senaste åren. Men nu i höst har jag kört hårdare och framför allt med vikter.
Frisk och skadefri som hon varit har det självklart gett resultat. Så mycket att inspirationen att fortsätta utveckla sitt hoppande är större än någonsin. Dock utan stress och tidspress. I år är hon förstaårssenior och B-gränsen till VM i Moskva (1.92) är ju faktiskt redan klarad.
- Ja, men det är ju som vi vet många som hoppar bra nu! Det är en bra och härlig stämning i och runt om höjdhoppargänget nu och vi sporrar varandra. Men det är klart, en plats till VM vore ju förstås fantastiskt.
Nu är hon inne i hårdträningen och i maj blir det eventuellt ett träningsläger i Montenegro innan tävlingarna drar igång på allvar i juni.
- Det är hårdkörning nu på träningen, jag kan knappt gå och jag har ont överallt känns det som! Men det är kul!
My beskriver sig själv som utpräglad höjdhoppare, knappt ens friidrottare. Hon har nästan aldrig testat någon annan friidrottsgren och i princip inte tävlat i något än höjd. Höjdhoppet har varit hennes kall från början.
- Det var en gympalärare som tyckte när jag var tolv år att jag skulle prova höjdhopp. Jag kunde aldrig hoppa jämfota utan hoppade alltid bara med en fot, vad det än var. Höjdhopp var liksom min grej och det gick bra direkt, berättar My.
- Men jag har en annan stor hobby i livet och det är hästar. Jag har alltid ridit mycket och det är nog därifrån jag fått min balans och bålstabilitet. Numera hinner jag bara rida en gång i veckan men det är mitt stora intresse och fungerar lite som terapi för mig.
Träningen kombinerar My med heltidsstudier i ”Slöjd, formgivning och hantverk” vid Linköpings Universitet. Hon läser andra året av tre och hoppas kunna jobba som formgivare eller designer inom textilområdet i framtiden.
- Jag älskar färg, form och kläder och det är roligt att plugga samtidigt som jag satsar på friidrotten även om det ibland kan bli lite stressande.
Spännande blir det att följa Mys utveckling tillsammans med Ebba, Emma, Sofie, Victoria och de andra som just nu driver vårt kvinnliga höjdhopp upp på allt högre höjder! |