15 nov, 2013.Historien om Hällelöparen Meraf Bahta är gripande. Trots att hon är bara 24 år har hon varit med om en personlig resa som vida överstiger det liv som en vanlig svensk friidrottare har varit med om vid den åldern.
Det finns hur mycket som helst att berätta om Meraf och hennes väg från ett osäkert Eritrea till ett lugnt och tryggt liv hos familjen Björklund i Kode mellan Kungälv och Stenungsund.
Men vi väljer att till en början koncentrera oss på guldhelgen i Falun. För det är förstås de dubbla gulden på terräng-SM som gjorde Meraf till ”Månadens Friidrottare” här på friidrott.se.
På lördagens 4 km öppnade Meraf kontrollerat och lät några tjejer sticka iväg för att någon kilometer senare hämta in dem och sedan fullständigt utklassa allt motstånd. På 8 km dagen efter var det en annan taktik som gav lika stor utdelning – säker sololöpning från start till mål.
- Det var en bra och rolig bana i Falun med mycket upp och ner och även flack löpning. Jag tyckte om banan väldigt mycket och den passade mig. Men jag fick säga till mig själv att kämpa kämpa hela tiden, berättar Meraf.
Hon hade sett fram emot att möta Isabellah Andersson, då hon på terräng-SM året innan hade blivit tvåa bakom just Isabellah på båda distanserna.
- Jag blev väldigt ledsen när jag hörde att Isabellah inte kunde vara med. Det var jättesynd. Jag hade tränat för att möta henne och skulle löpa taktiskt och jag hade tränat mycket i Skatås på liknande banor.
- Men jag är jätteglad att jag vann! Jag gillar att springa terräng lika mycket som att springa på bana. Det är roligt när det går upp och ner och man springer i naturen, det var så jag började i Eritrea när jag var liten, berättar Meraf.
Meraf har haft en imponerande säsong 2013, både på bana och i terräng. Sammanlagt nära sju och en halv sekunder har hon förbättrat sitt pers på 1500m. Det var den 13 juli i Heusden i Belgien som hon sprang på 4:05.11. En tid som hade räckt till VM-start om hon varit svensk medborgare.
Själv förklarar Meraf lyftet i år med att hon äntligen har hittat ett lugn här i Sverige. I augusti 2012 fick hon sitt efterlängtade permanenta uppehållstillstånd och för Meraf hade det en förlösande effekt - både för träningen och för henne som person.
Nu kunde hon börja slappna av och hitta ett lugn hon inte tidigare kunnat känna, när hon var rädd för att bli utvisad till Eritrea med risk för sitt eget liv.
- Det var en väldig lättnad när jag fick uppehållstillståndet. Jag har tränat mycket och ganska lika tidigare år också men det går inte lika bra när kroppen vill och huvudet säger ifrån. Jag har varit så ledsen och rädd både länge och mycket och då går det inte att träna bra.
- Jag är så glad nu och då går det så mycket enklare att träna, säger Meraf och man verkligen känner vilken energi och livsglädje hon nu har.
- Det är roligt att träna i Sverige nu med mina kompisar i Hälle och jag får så mycket hjälp här. Det är också jätteroligt att träningen i år gjort att jag blir snabb och bra. Det är nog för att jag är glad nu!
Och loppet i Heusden i juli är något som hon gillar att tänka tillbaka på:
- Jag hade sprungit bra i Oslo och Göteborg och jag kände mig i bra form. I Belgien kändes det så lätt och det var väldigt roligt. Jag är väldigt nöjd med det loppet!
Varför tror du att du är en bra löpare?
- Jag började tidigt och har en talang från början. Sedan vill jag mycket, jag har en stark vilja, det måste man ha. Jag tror också att jag är bra på att ta hand om kroppen och jag håller mig nästan alltid frisk.
Meraf började med att spela fotboll och springa i skolan i Eritrea där hon föddes i Dekishahay. Lärarna och tränare såg att hon var en talang. Varken syskon eller föräldrar höll på med löpning och i början vill Meraf bara leka och inte träna så mycket som tränarna ville.
Som 13-åring vann hon sin första tävling i skolan och Eritreanska Friidrottsförbundet fick henne att börja träna med bättre löpare och efter sex månader hade hon vunnit flera tävlingar både på bana och i terräng.
Redan som 14-åring fick hon resa ut i världen med landslaget och tävla i afrikanska mästerskapen.
2006 var hon femma på 1500m vid junior-VM och året efter tog hon en sjätteplats i junior-VM i terräng. Knappt två år senare tog Merafs liv en dramatisk vändning i samband med de ökade oroligheterna i Eritrea.
Under ett träningläger i Spanien fick hon en inkallelseorder till millitärtjänstgöring. Då bestämde hon sig för att fly för att inte riskera sitt liv. Slumpen ledde henne till Sverige och till en början en flyktingförläggning i Älvsbyn i Norrbotten.
Därefter har Eritrea betraktat henne som desertör och en utvisning dit hade med stor sannolikhet lett till förödande konsekvenser och kanske döden.
Meraf fick snart kontakt med landslagstränaren Ulf Friberg och Hälleledaren Ulf Björklund som verkligen engagerade sig för att hjälpa henne. Med en järnvilja och passion för friidrotten och med stödet från klubben kämpade Meraf i flera år för det efterlängtade uppehållstillståndet.
F n bor hon hemma hos Ulf Björklunds familj. Här kan hon koncentrera sig på träning och studier och efter avklarade svenskastudier på SFI läser hon nu matematik, svenska, engelska och samhällskunskap på vuxenutbildning i Stenungsund.
Målen för nästa år har Meraf bestämt själv.
- Jag vill bli bättre! Jag vill springa under 4 minuter på 1500 meter och jag ska kämpa och träna hårt. Jag vill träna och åka på träningsläger med de andra, men det är svårt att få visum till Kenya när jag inte är svensk medborgare.
Det är just det som är Merafs största dröm just nu – ett svenskt medborgarskap. Ärendet ligger hos Migrationsverket.
- Jag hoppas, hoppas verkligen! Jag vill leva här och tävla i svenska landslaget, säger Meraf. |