13 maj, 2014."Att höja personliga rekordet i slägga med nästan sex meter i ett svep - från 65.69 till 71.38 - kan om man bara ser till siffrorna framstå som nästan osannolikt. Men just när det gäller Spårvägens Elias Håkansson var ändå en bit över 70 ingen sensation."
Det var så vi inledde notisen den 21 mars, där vi berättade om Elias Håkanssons smått magiska utveckling. Och inte heller för Elias själv var det något oväntat:
– Det var något vi hade räknat med, både längdmässigt och att jag hade säkerheten, berättar Elias när vi ringer upp honom.
Han befinner sig i Alabama i USA där han pluggar statskunskap sedan hösten 2012. Skolan är dock nu över för terminen, så det finns mer tid att fokusera på träning och tävling. En vanlig vecka är det ungefär 20 timmars träning som gäller med upp till två pass om dagen.
– Men det blir mycket vila och mycket käk också, konstaterar han.
Som sagt, att öka sitt personliga rekord från 65.69 till 71.38 i en tävling kan alltså - för den oinsatte - te sig smått osannolikt. Men Elias menar att utvecklingen är naturlig utifrån den träning som han har lagt ner.
– Den här utvecklingen är inget som man bara kommit på, att jaha, man kan träna hårt och så blir det bra. Det är en effekt av flera års hård träning.
Det han har förändrat den senaste tiden är främst styrketräningen, som han tidigare hade svårt att förena med kastningen. Istället för att köra explosiva lyft försöker han få högre utväxling genom tyngre vikter fler gånger i veckan
– Det har gjort att jag kastar sex meter längre!
En annan förändring som han tror ska ge effekt framöver är att han börjat träna med fem rotationer istället för fyra som han har när han tävlar:
– Det har gjort att jag lärt mig att disponera kastet på ett bättre sätt.
Elias Håkansson började med friidrott när han var åtta år. Det var naturligt för honom då hans pappa hade stött kula i unga år. Till en början var det 60 meter, längd och kula som han ägnade sig åt, grenar som han idag kallar för "de tråkiga tre". P g a problem med hälen kunde han inte längre hoppa och springa, vilket gjorde att han från tio års ålder fick fokusera mer på kastgrenarna.
I och med att han dessutom, som han själv uttrycker det, kom in i puberteten mycket senare än alla andra, blev konkurrensen väldigt tuff i kula. Det är svårt att i en så explosiv gren hävda sig mot dem som är mycket starkare. Därför testade han den mer tekniska släggkastningen, och det var nu det började på riktigt för Elias.
Utvecklingen blev spektakulär: Hans 65.01 med 4 kg toppade P14-statistiken med över tio meter. Det följdes av 73.98 som 15-åring och ett år senare 74.45 med 5 kg-redskapet som P16. Men sedan kom första bakslaget.
2009 hade Elias en riktigt bra träningsperiod, men på tävling funkade det inte alls. Inte ett enda resultat under året och dessutom en skadad rygg. Nu låg fokus i stället på rehabilitering och på att försöka komma tillbaka till en bra nivå. dit hade han kommit 2011 bevisat av bronset på 74.99 med 6 kg-släggan vid junior-EM i Tallinn.
Men sedan stannade utvecklingen åter upp ett par år. Men lyftet den här våren var alltså ändå inte oväntat för Elias. På träning hade han redan i november gjort 69 meter. I januari flög släggan upp mot 70-strecket och i mars passerade den 71 meter.
– Det var en konsekvent och progressiv utveckling, förklarar Elias.
Han berättar att den fysiska toppningen veckan efter de NCAA-mästerskapen inomhus fanns kvar till den första utomhustävlingen. Då övergången från viktkastning till släggkastning gått väldigt smidigt kände han sig bra både tekniskt och fysiskt. Kanske hade det t o m kunnat bli ytterligare litet bättre:
– Jag kastade lika långt som jag gjort på träning. Men jag brukar kasta längre när jag tävlar, så det hade det säkert kunnat bli ännu litet längre.
När vi pratar om målsättning och vad som driver honom som idrottare, så är det till skillnad från många andra inte mästerskapsframgångar som är viktigast:
– Det är längder som driver mig, att utföra grenen på ett effektivt sätt och kasta långt. Jag kan vara tillfreds med att kasta långt på träning. Egentligen är jag inte så tävlingsinriktad, vilket jag kan tycka är bra då man inte blir så nervös.
Sommarens mål är att fortsätta den positiva utveckling som han haft under våren. Självklart är ett EM-kval i sikte, liksom SM i Umeå som är något han ser fram emot.
– Det skulle vara kul att prestera där. Min mormor bor i Umeå och kommer vara där och titta när jag tävlar. Det har hon inte gjort sedan jag var 14 år, så det blir kul. |