Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Kontaktuppgifter hittas på www.friidrott.se


- Väldigt inspirerande att känna att vi gjorde ett bra lopp och hade något att springa för!

 12 jan, 2015.För många var det nog en ordentlig överraskning att det skulle gå så bra. Men förhoppningarna fanns i truppen, berättar Elmar Engholm, Hässelby SK, som med sin sjätteplats ledde laget till en sensationell bronsmedalj.
     – Vi visste att vi hade en okej chans att placera oss högt. Men att det skulle bli medalj var väl inget vi räknat med.
     Elmar har de senaste åren studerat ekonomi och statistik på University of New Mexico i Albuquerque. Där har han också bedrivit en hård träning vid sidan av heltidsstudierna. Dagarna följer i stort sett samma mönster – träning på morgonen, skola mitt på dagen, träning på sen eftermiddag/kväll. Däremellan är det studier och i viss mån umgänge med vänner som gäller.
     – Jag pluggar den tid som inte går åt till träning. Några av mina fyra rumskompisar tränar jag med också, så de umgås man med då.
     Sen ska det tävlas också, cirka 20 tävlingar på ett år blir det, inomhus, utomhus och terräng. Med andra ord är säsongerna fullspäckade och mycket tid till återhämtning och vila blir det inte:
     – Det är tufft. Man har flera säsonger som man måste vara bra under. Vi börjar med utomhustävlingar redan i april, vilket betyder att det inte hinns med så mycket grundträning. Jag känner också att jag kanske inte kan vila riktigt så mycket som jag vill.
     I viss mån brottas han också med olika intressenters förväntningar: Skolans, klubbens och hans egna.
     – Hässelby vill att jag ska springa så mycket som möjligt för dem. Dock är det svårt att hinna med SM-tävlingar eftersom skolan ofta börjat då. Klubben är dock förstående och ger mig ett väldigt bra stöd.
     Den lyckade EM-insatsen är något som förvånar honom en del:
     – Egentligen borde det gått sämre. Jag var sliten efter universitetssäsongen och orkade inte riktigt med träningen.
     Men han hade presterat väldigt bra på de amerikanska universitetsmästerskapen NCAA, där Elmar - trots att han fick ena skon avtrampad tidigt i loppet - förbättrade placeringen från fjolårets 186:e till 78:e. Det gav en plats i laget till terräng-EM där det väntade tuffa förhållanden:
     – Borovets är en skidort och det var mer terräng än vad det brukar vara. Jag är van vid gräsbanor från terrängen i USA, men här var det något helt annat.
     Elmar och det övriga svenska laget provsprang banan dagarna före tävlingen. Då bestod den mest av lera, men lagom till tävlingsdagen frös det på ordentligt vilket gjorde underlaget svårbedömt.
     – Jag tänkte att det här är nästan farligt att springa på. Man fick koncentrera sig ordentligt och sätta fötterna på rätt ställe för att inte stupa.
     Det var inte bara underlaget som försvårade det för Elmar. På morgonen vaknade han dessutom med huvudvärk och kände att loppet snarare skulle handla om att gå ut och ha roligt än att vara med och slås om topplaceringar.
     Lagkamraterna Alexander Palm och Napoleon Solomon hade höga ambitioner, de skulle vara med och kämpa långt fram. Men både Elmar och den fjärde lagmedlemmen John Kingstedt tänkte inleda förhållandevis lugnt. Så skedde också.
     Elmar disponerade loppet på ett oerhört bra sätt och plockade hela tiden placeringar, från 62:a vid första mellantiden till 6:a i mål:.
     – Jag kände att jag hade mycket kontroll, över både kroppen och hur loppet utvecklade sig. Jag trodde inte att jag skulle springa så bra. Det ger verkligen självförtroende att plocka placeringar på det sättet.
     Elmar menar också att hela laginsatsen gjorde att han fick extra mycket energi.
     – Det var väldigt inspirerande att känna att vi gjorde ett bra lopp och hade något att springa för. Coacherna stod utmed banan och skrek att vi hade chans på brons, då var det bara att köra.
     
     "Man kan dela smärtan!"
     Elmar är efter tiden i USA van vid att tävla i lag och känner att det är en stor och viktig faktor även för de individuella insatserna.
     – Det hjälper mer än vad man tror. Man kan ”dela smärtan”.
     Före loppet hade laget pratat lite om taktiken, men Elmar menar att det är svårt att lägga upp en gemensam taktik.
     – Vi ville hitta varandra en bit in i loppet. Jag och John ville som sagt ta det lite lugnare i början medan Alex och Napoleon ville dra på. Jag kom ifatt och sprang tillsammans med Alex och Napoleon ett tag. Då drev vi på varandra.
     Väl i mål blev det alltså en 6:e plats för Elmar, en 9:e för Alexander, en 13:e för Napoleon och en 34:e-plats för John. Lagbronset var säkrat.
     – Det var ett kvitto på att det jag gör går åt rätt håll, att jag kan springa jämnt med många av Europas bästa löpare. Det var också ett bevis på att Sverige är på gång som löparnation.
     Han menar att han och många andra har åkt på mästerskap utan att riktigt tro på att det kan gå riktigt bra.
     – Men vi visade att det går bara man vill.
     Elmar kan inte peka på något specifikt som är orsaken till höstens framgångar.
     – Jag har tittat i mina träningsdagböcker för att försöka hitta någon detalj. Men det enda jag kan konstatera är att det är lång och hård träning som ligger bakom. Jag har haft samma träningsupplägg som de senaste två åren med två kvalitetspass i veckan.
     Två saker nämner han dock som har förändrats.
     – Jag har lyssnat mer på kroppen och vågat vila. I stället för att fortsätta köra hårt när jag varit trött har jag kanske bara joggat lite lätt.
     – Sen har det blivit mer volym under hösten. Kanske inte så många fler pass, men jag har sprungit lite mer varje pass.

     Elmar har ungefär ett och ett halvt år kvar i USA, sen är det hemflytt till Sverige som gäller. Målet är att då kunna fokusera helhjärtat på löpningen. Men innan dess drömmer han om att vinna NCAA.
     – Det skulle vara en bra språngbräda. Det kan leda till bra förutsättningar för att kunna springa på heltid.
     Trots terrängframgångarna ser han sig fortfarande som en medeldistanslöpare under utveckling. Vart det leder i framtiden är det ingen som kan säga, men drömmen om de stora mästerskapen finns där.
     – Det är väl det alla drömmer om, att få springa EM, VM och OS.