 Blev inte bara svenskt rekord
utan även världsårsbästa!
Foto: Ulf Friberg  23 maj, 2017.Även om friidrott är en utpräglad resultat- och rekordsport finns det alltid en intressant men ofta ”oskriven” story om hur ett specifikt resultat blev till. I synnerhet gäller det för de längre löpsträckorna där de möjliga scenarierna som leder fram till en viss sluttid kan variera enormt.
Förra våren tittade vi närmare på hur det gick till när Sarah Lahti putsade bort ett par sekunder på Midde Hamrins svenska 10000m-rekord 31:57.15 som stått ohotat i över 25 år. Sarahs nya rekord blev dock inte mer än tre månader gammalt: Vid OS i Rio i augusti kapade hon själv bort ytterligare drygt 26 sekunder när hon kom 12:a på 31:28.43.
Men inte heller det rekordet fick något längre liv för vid årets upplaga av ”Payton Jordan Invitational” i Palo Alto (Californien) den 5 maj triumferade Meraf Bahta på 31:13.06! Därmed hade på ett år Middes i över kvartsseklet rekordmässiga tid från Finnkampen 1990 förbättrats med i det närmaste trekvarts minut!
Är nu sista ordet sagt för ett bra tag framåt? Visst kan det bli så – tillfällena att sätta rekord på 10000m är väldigt få – men en närmare analys av Merafs lopp nu i år visar ändå att det faktiskt fanns flera faktorer som inte alls var optimala.
I vår specialartikel ”Merafs väg till 10000m-rekordet” har vi brutit ned det i 200m-portioner för att urskilja alla detaljer. Vi har också matchat Merafs mellantider nu mot Sarahs i rekordloppet på OS för att se var det var någonstans som Meraf hämtade de där 15 sekunderna som hon sänkte rekordet med.
/ A. Lennart Julin
|