Foto: Ryno Quantz 30 dec, 2017.Just nu är den tiden då det mesta handlar om att blicka tillbaka på ett år som är på väg att ta slut. För svensk friidrotts vidkommande är det inte speciellt svårt att peka ut 2017 års höjdare. Det var naturligtvis ”Årets friidrottare” Daniel Ståhl som stod för världens längsta diskuskast på flera år och som tog VM-silver 2 cm från guld.
Men dessa två specifika prestationer var egentligen bara vad som brukar beskrivas som ”toppen på isberget”. För den verkliga storyn om Daniels 2017 var säsongen som helhet! För även om han redan ett par år tidigare tillhört världseliten (rankats 8:e resp 6:e plats hos Track & Field News) var det en på alla sätt och vis markant ”uppgraderad” version av Daniel som vi såg 2017.
En illustration till skillnaden mellan "före 2017" och 2017: När Daniel i Diamond League-finalen i slutet på augusti stannade på 64.18 upplevdes det som en ordenlig miss – fast det var ett resultat som bara ett år tidigare av alla hade betraktats som mycket bra eftersom han i DL före 2017 på 13 starter bara tre gånger kastat längre än 64.18!
Så det var verkligen något alldeles extra med Daniel Ståhls 2017 som motiverar fyllig dokumentation och analys! Därför har vi i en specialartikel sammanställt alla hans tävlingar (med kompletta serier) och analyserat dessa fakta framförallt utifrån jämförelser med tidigare år.
Och förresten: Vi berättar där också varför VM 2017 faktiskt kvalitetsmässigt kan räknas som tidernas allra bästa VM!
Läs vår artikel "Daniels lysande 2017"!
/ A. Lennart Julin |