Fyra hoppare med tillsammans åtta vinster i Eberstadt: Barshim 3 segrar, Bondarenko 1 seger, Bergqvist 2 segrar samt Drouin 2 segrar.
Foto: Deca Text & Bild

Till minnet av en höjdhoppstävling

 8 maj, 2019.Det finns två sorters världsberömmelse, dels den traditionella, dels den nischade där något/någon är känt/känd över hela världen – fast bara inom en väldigt specifik bransch. Det kan handla om evenemang, platser eller personer och idrotten bjuder på otaliga exempel på små orter vars namn blivit begrepp.
     Ett perfekt exempel är den sydtyska småstaden Eberstadt som alla höjdhoppsintresserade har kommit att vörda ungefär som tennisfolket ser på Wimbledon och störtloppsengagerade på Kitzbühel. Alltså en tävling som inte formellt är den främsta men som ändå av alla upplevs som den mest status- och prestigefyllda.
     Ett måste för Stefan
     Därför var en seger i Eberstadt något som fanns på Stefan Holms ”saker-som-måste-göras”-lista för 2004 på vägen till OS-triumfen. Att någon gång ha vunnit Eberstadt var mer eller mindre ett måste för att anses ha en fullödig meritlista efter avslutad karriär. Stefans tre första starter i Eberstadt hade gett placeringarna 9:a, 7:a och 4:a.
     Men i Eberstadt 2004 var det aldrig något snack om saken för Stefan som vann på utomhusperset 2.36. Alltså det resultat som han sedan tangerade en dryg månad senare när han tog sitt OS-guld.
     Starc siste vinnaren
     Av dagens topphoppare har Mutaz Essa Barshim ('12, '14, '17), Bohdan Bondarenko ('13), Derek Drouin ('15, '16) och Brandon Starc ('18) redan kunnat bocka av Eberstadt på sina ”bucket lists”.
     Och tur är det: För i samband med 2018 års tävling meddelade tävlingsledningen att den 40:e upplagan också var den allra sista. Man hänvisade till att ekonomin och arrangörsorken helt enkelt inte fanns där längre.
     Kännbart tomrum
     Visst kommer det att finnas högklassiga höjdtävlingar så det räcker även i framtiden men ingen med den status och prestige – och därmed magi – som Eberstadt hade arbetat upp under sina fyra decennier. Så visst kommer det att kännas väldigt tomt i höjdhoppskalendern.
     Till slut bleknar förstås minnet bort, men det handlar ändå om något som försvunnit efter ”alltid ha funnits där” som en självklar institution för generationer av höjdhoppare. Tävlingen har ju sett vinnare födda under fem olika decennier (från 1950-talet till 1990-talet).
     Läs mer i vår specialartikel ”Eberstadt – höjdhoppets Mekka” om den klassiska höjdhoppsgalan som nu efter 40 år alltså har tackat för sig. Men egentligen är det alltså höjdhoppsvärlden som skall tacka!
     / A. Lennart Julin