Full fart mot suverän seger i Finnkampen knappt två dygn efter svenskt 1 timmes-rekord i Bryssel. Foto: Deca Text & Bild 11 apr, 2021.Egentligen kunde man redan i mitten av augusti ana att något speciellt var på gång efter den otippade blixtrande sista tvåhundringen på SM 10000m som gjorde honom till den yngste att vinna milguldet sedan förrförra århundradet (1899)!
Just innan augusti blev september hann han dessutom med att på Göteborgs GP kapa bort ca halvminuten på juniorrekordet på 5000m ned till 13:29.59. En tid som dessutom förde in honom i den svenska genom-tiderna-eliten: Ty bara sju seniorer hade tidigare sprungit fortare.
Men det var ändå i september som Eskilstunas Emil Millán de la Oliva verkligen klev fram och etablerade sig som mer än en talangfull junior:
Bryssel fredag - Tammerfors söndag
I egenskap av svensk mästare var en plats i Finnkampslaget given men redan innan hade han tackat ja till en inbjudan att springa i ett 1-timmeslopp på Diamond League-galan i Bryssel. Eftersom galan gick på kvällen den 4 september och 10000m-loppet i Finnkampen tidig eftermiddag den 6 september skulle det bli mindre än 40 timmar från målgång i Bryssel till startskott i Tammerfors.
Detta alltså helt oberoende av hur sliten han rimligen borde bli av ett maxlopp på sidådär 50 varv. Här behövdes alltså rent ”logiskt” att välja bort endera tävlingen men Emil satsade ändå oförväget på både-och. Och det visade sig bli en satsning som verkligen gick hem!
Första seniorrekordet
I Bryssel sprang han i skuggan av den världsrekordjagande täten med favoriten Mo Farah men höll – trots avsaknaden av såväl rutin på distansen som jämbördig klunga att köra med – farten bra. Så bra att denna 19-åring t o m överträffade det svenska (senior)rekord på 19.879 meter som hade stått sig i 45 år sedan det sattes 1975 av en då 28-årig Dan Glans!
Och det handlade dessutom inte bara om en putsning utan med 20.128 meter hann Emil mer än ett halvt varv längre än Dan hade gjort. Rimligen en rejäl urladdning och inte minst borde det kännas i benen att ha sprungit drygt 50 varv i rekordfart.
Seger i Finnkampsdebuten
Men efter resa till Stockholm under mellandagen och vidare till Tammerfors morgonen därpå stod Emil ändå tillsammans med Mikael Ekvall och Jonas Leandersson på startlinjen i Tammerfors kl 13.15. Och av trötthetstecken såg man sedan ingenting:
Svensktrion delade på att hålla en fart som tvingade alla motståndarna att släppa och när två varv återstod stack Emil i väg ensam och vann lekande lätt med tio sekunder. Ja, vinnartiden 29:10.22 innebar t o m ett nytt personligt rekord – och därmed även svenskt juniorrekord!
Med tanke på bakgrunden var det uppenbart att kapaciteten fanns för att springa avsevärt mycket fortare utvilad i ett lopp inriktat på tid och inte på landskampspoäng. Och två veckor senare kom bekräftelsen på den förmodan:
Snuddade europarekordet
I en tävling i nederländska Leiden den 19 september spurtade Emil in som fyra på 28:23.21! Han kapade alltså i ett svep över trekvarts minut från sitt tidigare svenska juniorrekord. Och inte nog med det: Han var mindre än sekunden från att slå det europeiska juniorrekord som stått sig i 30 år!
Och ändå var det inget perfekt balanserat jämnfartstempo utan loppet hade i stället tre distinkt olika ansiken: Först tre tuffa kilometerar i 27:40-fart i tätklungan, sedan fem lugnare kilometrar i 29:06-fart och som avslutning två nya kilometrar i 27:40-fart! Alltså ett slags fartleks-10000m!
Snabbaste svensk på 30 år
Anlägger man det nationella seniorperspektivet innebar 28:23.21 att Emil presterade den bästa svenska tiden på 30 år och därmed avancerade upp till 6:e platsen genom tiderna!
Så på bara tre veckor i slutet av sommaren 2020 hade Emil gått från ”lovande tonåring” till att bli en av våra allra bästa långdistansare någonsin illustrerat av svenskt rekord på 1 timme och placeringarna som 8:a resp 6:a på 5000m/10000m genom tiderna.
/ A. Lennart Julin |