14 dec, 2004.Bara en vecka efter att han (se bilden) på "Julklappsjakten" i Friidrottens Hus delat ut sitt stipendium till unga stavtalangen Sara Klevell avled Gustav Håkansson, som i mer än ett halvt sekel närmast personifierat GKIK.
Gustav var den slags idrottsledare som man ibland kanske tror bara finns i teorin med sin aldrig sinande entusiasm och beredskap att engagera sig i alla upptänkliga små och stora uppgifter.
Hans ledarbana omfattade ungefär sextio (60!) år varav merparten i Göteborgs Kvinnliga IK som under hans ledning var landets suveränt bästa klubb under den period från slutet av 50-talet till början av 70-talet när den kvinnliga friidrotten blev stor och "seriös".
Som tränare var Gustav speciellt inriktad på kastgrenarna och han tröttnade aldrig på att ge råd och inspiration till nya generationer av kasttalanger.
Men Gustav var som sagt engagerad på många plan inom friidrotten i Göteborg. Mest synlig för utomstående var han kanske som outtröttlig teknisk ledare på stora och små tävlingar, där han aldrig var rädd för att själv ställa ut häckar eller gräva hoppgropar.
Gustav var också en synnerligen drivande kraft när det gällde att förbättra möjligheterna i Göteborg att träna friidrott inomhus på vinterhalvåret. Redan på 70-talet hade han visionen om en fullskalig friidrottshall och jobbade och "lobbade" intensivt för att den skulle bli verklighet.
Efter sin pension (från arbetet som polis) hann Gustav också med en egen aktiv karriär som framgångsrik veterankastare - vid sidan av ledar- och tränaruppdragen.
Vid sin bortgång var Gustav Håkansson 83 år.
Per Cronas minnesord över Gustav på Göteborgs FIF:s hemsida. |