 Magnus, Daniel och Andreas jublar inombords över sina medaljer och nya pers på SM
Foto: Hasse Sjögren  21 okt, 2005.Även om spjut alltid uppfattats som den specifikt finska nationalgrenen är det samtidigt också för Sverige en av de historiskt mest ärorika grenarna.
Kontinuiteten har inte varit 100%-ig men där finns definitivt en traditionstråd av absolut världsklass från legenden Eric Lemming för ca hundra år sedan via sådana som Erik "Målarn" Lundqvist, Knut Fredriksson och Kenth Eldebrink fram till 90-talets Patrik Bodén.
Ett mått på traditionen är att Sverige på Track & Field News världsranking som startades 1947 haft totalt fjorton olika spjutkastare topp-10-rankade vid tillsammans 38 tillfällen. Senast i mitten på 90-talet då Dag Wennlund fanns med 94 och 95 och Patrik Bodén 93, 94 och 97.
Det är nu alltså åtta år sedan senast, men liknande luckor har funnits tidigare: Mellan 60 och 82 var Åke Nilsson 68 och Lauri Koski-Vähälä 74 allt.
När Patrik Bodén avslutade sin elitsatsning 00 kunde han se tillbaka på tolv raka år som 82+ kastare, så självklart märktes hans försvinnande från scenen. De tre sista åren var Patrik ensam svensk över 78 meter och kom sedan att dröja ytterligare fyra år innan den gränsen överträffades igen.
Stabil strax därunder var dock Daniel Ragnvaldsson som såväl 01, 02 som 03 hade fyra tävlingar på 76-77 meter.
Men den som kom att ta klivet över 80 blev Gabriel Wallin när han på amerikanska universitetsmästerskapen 04 plötsligt förbättrade sig med nästan sju meter till 80.71. Han blev därmed också vår förste nye 80m-kastare på femton år.
Tyvärr gjorde skador att Gabriel under sommaren 04 sedan aldrig kunde följa upp genombrottet, men i år har fortsättning följt – och dessutom har han inte varit ensam på den höjda nivån.
Dels svarade nämligen Daniel på utmaningen genom att göra sin bästa säsong där han återigen hade fyra på 76-77 - plus en extra topp på 2x78 perfekt inprickad till säsongskulmen SM och Finnkamp.
Dels klev Magnus Arvidsson fram rejält och där kan man verkligen tala om nivå med inte mindre än nio tävlingar samlade på 76-77. Säsongsavslutningen med pers på SM (8 cm), pers på Finnkampen (39 cm) och pers på en gala i Holland (19 cm) understryker att den riktiga fullträffen inte hann infinna sig.
Gabriel själv gjorde också sin bästa säsong hittills även om personbästat klarade sig precis. Med 80.31 på Europacupen, 78.76 på universitetsmästerskapen och 78.57 på Götagalan (FGP) stod han för årets tre allra bästa resultat innan ryggproblemen återigen blev för hämmande för kastningen.
Det handlade inte heller om bara dessa tre kastare. Även Mattias Eriksson och Andreas Wulff lyfte nämligen sina pers över 76 meter, så att vi hade fem över denna gräns för första gången på 15 år. Detta trots att fjolårets två 76-kastare Mikael Snällfot och Mats Nilsson hade skadebetingade mellanår.
Dessutom kunde vi 2005 glädjas åt finalister på såväl JEM22 (Magnus Arvidsson vars brons var den första svenska mästerskapsmedaljen i spjut sedan Daniel Gustafssons på JEM19 1995), JEM19 (Pontus Thomée) som UVM17 (Mikael Sundler).
Så nog finns det efter 2005 anledning att se ganska ljust på möjligheterna för svensk manlig spjutkastning att i framtiden på allvar knyta an till den ärorika historien.
Arkivet för våra "Nu var det 2005"-artiklar.
|