 1 mar, 2006.Svensk friidrott har sedan millennieskiftet upplevt en mätt i internationella mästerskapsmedaljer exceptionellt framgångsrik period. Så exceptionell faktiskt att det inte är bara vi svenskar som sökt "Förklaringen" med stort F.
Svaret är dock ganska säkert att det inte handlar om en förklaring utan i stället om ett stort antal positivt samverkande faktorer. Hallarnas avgörande betydelse är t ex odiskutabel, men det räcker inte att byggnaderna står där utan det måste också bedrivas en bra verksamhet innanför väggarna.
Dvs medaljerna hade aldrig rasslat in om vi inte haft tränare som varit skickliga i att utveckla talanger till internationellt slagkraftiga elitaktiva. Samtidigt är det slående att vi inte haft några enstaka "stjärncoacher" som tränat alla toppaktiva utan snarare tvärtom, dvs varje toppaktiv har haft sin egen tränare.
Då är den självklara följdfrågan: Vad har då alla dessa tränare gemensamt? Finns det "en svensk modell" - en tränarfilosofi och ett träningsupplägg - som alla följer?
Det har Ragnar Lundqvist haft i uppdrag under de senaste två åren att försöka finna svaren på och resultatet av den forskarinsatsen finns nu sammanfattad i "Svensk friidrotts tränarfilosofi".
Merparten av bokens 122 sidor ägnas åt att med intervjuer och faktarutor "debriefa" och dokumentera 19 konstellationer av tränare och framgångsrika aktiva.
Och hur var det då? Vad blev slutsatsen? Finns "en svensk modell" för framgångsrik friidrottsträning och hur ser den i så fall ut?
Antingen man själv vill utvecklas som tränare eller är bara allmänt nyfiken och vill förstå svensk friidrott bättre finns det alltså verkligen anledning att läsa "Svensk friidrotts tränarfilosofi".
Boken kan beställas från SISU Idrottsböcker.
|