 1 jan, 2007.Vissa aktiva bara finns där som viktiga kuggar i landslaget år efter år utan att få förtjänt uppmärksamhet. Det är inte förrän de slutar och karriären sammanfattas som man riktigt förstår vad de faktiskt presterat.
För hur många var det egentligen som tänkte på att Huddinges Nadja Petersen när hon den 25 augusti på Helsingfors var med om att fixa en svensk trippel på 400m häck gjorde sin 10:e raka Finnkamp?
Eller på att Nadja på de senaste sex årens matcher bara en gång förlorat mot en finska på långa häcken.
Eller på att det är just dessa sex sista år som de svenska damerna vunnit Finnkampen totalt!
Och tio raka Finnkamper är ett ytterst imponerande bevis på idrottsligt kvalitet och förmåga att trots skadestörningar ändå alltid vara bra när det gäller som mest.
Men längre blir inte sviten eftersom Nadja redan före säsongen hade beslutat sig för att Finnkampen 2006 skulle bli slutpunkten på hennes elitsatsning.
– Sista tävlingen var speciell men framför allt väldigt kul. Jag blev aldrig riktigt nervös utan njöt hela loppet, berättar Nadja när friidrott.se hör av sig.
Ty för oss var det självklart att i alla fall så här i efterhand ge uppmärksamhet åt en karriär som alltså omfattat ett helt decennium som landslagsaktiv - och inte mindre än 26 lopp under 58 sekunder på specialsträckan 400m häck.
I vår intervju är det just landskamperna mot Finland Nadja lyfter fram när hon blir ombedd att plocka ut guldkornen i karriären, men vi får dessutom bl a veta varför det aldrig blev någon satsning på 800m.
Läs hela intervjun!
|