 29 nov, 2007.- Friidrotten, det är där jag har lärt mig mest och haft otroligt roligt. Alla möten, alla platser som jag fått åka till och att få tävla - jag älskar att utmana mig själv!
Den som formulerar sig så om något hon just slutat med är 400 häck-löperskan Erica Mårtensson, som i likhet med Beatrice Dahlgren och Johan Engberg valde att låta Finnkampen på Ullevi i september 2007 bli den definitiva slutpunkten på elitsatsningen.
Inte heller Erica fick uppleva den stora framgången - medaljen eller finalen - på ett internationellt seniormästerskap, men det är alltså inte det enda måttet på en friidrottskarriär att minnas med stor glädje.
Och visst har Erica - litet i skymundan av generationskamraternas många OS-, VM- och EM-medaljer - samlat på sig ett imponerande innehållsrikt friidrottsfacit där nyckelorden varit jämnhet och stabilitet. Några exempel:
* Tio raka säsonger under 60 sekunder!
* Två brons, tre silver och fyra guld på SM. De sex senaste gångerna på tider mellan 57.05 och 57.76!
* Åtta Finnkamper inkl två segrar och tre andraplatser.
* Fem Europacuper, fyra på 57.53-57.79 och den sista på 56.74.
Just det sistnämnda är intressant därför att det illustrerar att de två allra sista åren i karriären kom att bjuda på ett lyft på ca en sekund från "alltid 57 och något" till "oftast 56 och något". Ett lyft som innebar att Erica gick från "chanslös i försöken" på EM 2002 till "pers och semi" på först EM 2006 och sedan också VM 2007.
Så det fanns mycket att avhandla i vår långa intervju med "friidrottspensionären" Erica Mårtensson. En intervju där hon dessutom på slutet avslöjar att hon nu tränar för en ny friidrottsutmaning!
|