20 aug, 2008.Nionde kapitlet av friidrott.se:s inventeringar av svenskgrenarna handlar om manlig stav, där vi på onsdagseftermiddagen har två svenskar till start i kvalet.
Av tradition sätter IAAF kvalgränsen i det manliga stavhoppet till 5.75. Så har man gjort under hela 2000-talet med ett enda undantag: I Aten gick man ner till 5.70 och fick plötsligt med hela 16 hoppare till final i det mest högkvalitativa av alla kval. Annars brukar man aldrig ens behöva hoppa på 5.75. Fem till tio centimeter lägre har räckt. Det mödosamma och kaotiska kvalet i Helsingfors då stavställningen gick sönder slutade med att några tog sig till final på 5.45.
I år kan man luras att tro att toppen är bättre än någonsin förr med tre man som har hoppat över sex meter, men i själva verkat har bara en tredjedel av de 38 kvalhopparna klarat 5.75 under året. Tar man steget ner till 5.70 hittar man däremot ett dussin till däribland Alhaji Jeng. Jesper Fritz rankas som nummer 27 på sina 5.63.
Jelena Isinbajeva har förpassat herrarna till de mindre tävlingarna. Berlin är det enda tillfället i Golden League som erbjudit manligt stav, i kraft av de många tyska toppnamnen. Det var också där som inomhusvärldsmästaren Jevgenij Lukjanenko tog sin första av sommarens åtta segrar. De fem senaste har kommit på resultat mellan 5.80 och 6.01.
De två andra sexmetershopparna har inte uppvisat riktigt samma stabilitet även om Brad Walker efter världsledande 6.04 i Eugene följde upp med ett sexmetershopp till i mindre sammanhang innan han var nära att missa OS då han blev bara trea på de amerikanska uttagningarna. Efter den rysaren har han gjort två bra tävlingar i Europa.
Den tredje över den mytiska sexmetersgränsen är Steve Hooker som stod för den bedriften i sin första tävling för året, hemma i Australien. Trea på IVM bakom Lukjanenko och Walker återstartade sen Hooker sin tävlingssäsong inte förrän i juli. Och det var nog ett lyckat val eftersom det resulterade i bara topplaceringar och höga höjder.
Av dessa tre är det Walker som har hunnit bygga ihop ett säker mästerskapsfacit, silver och guld på VM, omvänt på IVM är en förträfflig rad på fyra försök. Lukjanenko debuterade ifjol som 22-åring med att bli sexa på personligt rekord i Osaka. Vid det andra försöket blev det ett nytt pers och, som nämnt, guld i Valencia. Inga större mästerskapsnerver för ryssens del, följaktligen.
Hooker tog sig inte vidare från OS-kvalet i Aten, men har sen klättrat vidare som nia i Osaka och trea i Valencia. Kombinerat med att dessa tre stått för årets elva bästa resultat är det inte svårt att peka ut dem som klara medaljfavoriter.
Men det är alltid vanskligt att förutse resultaten i stavtävlingar och de senaste dagarna i Beijing har fört med sig en rad överraskningar.
I skiktet under topptrion trädde Sergej Kutjerjanu först fram med en bra försäsong runt 5.80. Men därefter lyckades han nolla för Ryssland i Europacupen och efter en sjunde plats på de ryska mästerskapen blev det inte ens en resa till Beijing för hans del.
Det normalt starka ryska laget kompletterar i stället Lukjanenko med erfarne Igor Pavlov och unge Dmitrij Starodubtsev. Pavlov har vid de tre senaste globala mästerskapen utomhus snuddat vid pallen medan han har vunnit två gånger under tak. I sommar har han börjat knackigt med bland annat två nollningar, men räddade sig med tredje plats på uttagningarna på årsbästat 5.75.
Ungdomsstjärnan Starodubtsev, som har vunnit både JEM och JVM, har haft svårt att ta steget upp till seniornivån. Men man ska notera att hans flesta toppnoteringar har kommit när det verkligen gäller. Den traditionen höll han vid liv i Kazan där han precis som Pavlov gjorde sommarens bästa tävling, som tvåa på 5.75.
Ännu svårare att kvala in i laget är det för tyskarna, som kommer till OS med den överlägsne juniorvärldsmästaren Raphael Holzdeppe tillsammans med rävarna Tim Lobinger och Danny Ecker.
De senare tog fram all sin rutin när de toppade de tyska mästerskapen på precis samma resultat som Pavlov och Starodubtsev, det vill säga 5.75. Liksom de två ryssarna var det det bästa som Ecker och Lobinger har uträttat denna sommar.
Sistnämnde har haft lite skadetrassel på sistone och därför nöjt sig med 18 tävlingar under sommaren, hela tiden på en beskedlig nivå mestadels kring 5.60. Det är ungefär samma höjder som VM-trean Ecker har hamnat på. Han kan kvala in till sin tredje raka OS-final.
Det gäller även Lobinger som inte har missat ett kval efter debuterna i mitten på 90-talet. Lobinger har 21 raka finaler bakom sig! De fyra inomhustitlarna kom dock för fem, tio år sen och ute har han bara medaljer på EM.
Holzdeppe har förbättrat sig med tre decimeter i år och på kuppen tangerat juniorvärldsrekordet 5.80. Förmodligen kommer OS ändå lite väl tidigt för 18-åringen, men man ska komma ihåg att några överraskningar alltid dyker upp i en stavfinal. Två av 2000-talets guldmedaljörer heter trots allt Giuseppe Gibilisco och Rens Blom. Förstnämnde är i Beijing som en av de sista medan Blom inte ens lyckades kvala in.
Vi plockar ändå fram några tänkbara finalnamn till:
* Maksym Mazuryk har fyra finaler de två senaste åren och två resultat över 5.80 i juni däremot flera tävlingar på 5.40-5.50 efter det.
* Ukrainske landsmannen Denys Jurtjenko med tre inomhusmedaljer har hoppat flitigt med en topp på 5.83 på de nationella mästerskapen, men annars hela tiden mellan 5.50 och 5.70
* Derek Miles och uråldrige Jeff Hartwig är de två andra amerikanska korten. Förstnämnde (bara 36 år ...) är en pålitlig mästerskapshoppare, fyra lyckade kval med efterföljande poängplatser. Den snart 41-årige Hartwig har däremot inte lyckats nå finalen efter IVM-silvret för nio år sen.
* IVM-fyran Jérôme Clavier har legat på samma nivå som Alhaji Jeng, huvudsakligen kring 5.50-5.70. Till hans nackdel talar att han har hållit fast vid den gamla franska ovanan att nästan aldrig våga sig utanför landets gränser. Nio av elva tävlingar har varit på fransk mark.
Kompletta startlistan för stavkvalet. |