 Så här såg det ut när den osynlige Wissman genom att leda hela vägen 'smög' sig till segrarna i försök och semi.
Foto: Hasse Sjögren  14 mar, 2009."OS-finalisten Johan Wissman har inte visat bästa form den här säsongen, men den blonde svensken är en pålitlig mästerskapslöpare så han får inte glömmas bort."
Så skrev Europaförbundets hemsida i sin förhandsanalys av manliga 400m på inne-EM efter att först mycket ingående ha haussat David Gillick (i egenskap av 2-faldig IEM-vinnare) och Claudio Licciardello (i egenskap av statistiketta).
Även i rapporteringen från tävlingen höll EA:s hemsida envist fast vid att det egentligen bara handlade om Gillick och Licciardello. I semin framställdes Johans seger som mest en följd av Gillicks fall medan Licciardello när han vann den andra semin "gav en klar demonstration av sin guld-potential genom ta en eftertrycklig seger".
Inte ens segern i finalen var för skribenten en funktion av att Johan var bäst. Nej, förklaringen var i stället att Licciardello "fick betala för ett alltför försiktigt förstavarv". Sedan fortsatte man med att skriva att "det mesta av förhandssnacket hade handlat om duellen mellan Licciardello och titelförsvararen Gillick", men att den kom av sig när Gillick föll i semin.
Johans löpning i försök och semi – två suveräna segrar modell "ta kommandot och problemfritt försvara det hela vägen" – upplevde EA-skribenten som att Wissman "nästan omärkligt hade smugit fram till finalen". Att vara i ledningen hela vägen i både försök och semi måste vara ett helt nytt sätt att "smyga".
Att Johan underskattats hade varit förståeligt ifall han hade varit en tidigare oprövad löpare i internationella sammanhang. Men nu talar vi om en som 2007 och 2008 gick till final på VM resp OS och som under tre ronder på förra årets inne-VM inte hade någon annan än canadensaren Tyler Christopher före sig i mål någon gång! Dvs IVM-tvåan Johan var de facto mer av "regerande" europamästare inomhus än Gillick som vann för två år sedan.
Och när det gäller inbördes möten hade Johan inte förlorat mot Gillick på två år (fem tävlingar) och aldrig mot Licciardello (två tävlingar).
Ändå framställer EA:s hemsida det som att Johan vann bara därför att Gillick föll i semin och därför att Licciardello gick ut för långsamt i finalen. Den anonyme skribenten verkar inte ha insett att Gillick föll därför att han till skillnad från Johan inte förmått skaffa sig en ostörd position och att Licciardello tappade i början därför att han inte hade kapacitet att starta så snabbt som Johan.
Johan Wissman blev faktiskt europamästare på 400m för att han var bäst - både fysiskt och taktiskt. Han hade det tuffaste försöksheatet och han hade den tuffaste semifinalen. I finalen sedan var Johan snabbast på både första och andra varvet och på upploppet i finalen drog han ifrån alla kraftigt. Och segertiden var alltså nytt världsårsbästa.
Det borde ge en i högsta grad värdig mästare ett oreserverat erkännande i stället för dessa envisa hummanden om att andra nog egentligen var bättre.
All heder däremot åt tvåan Licciardello själv, han hade nämligen full koll på läget:
- Jag är jätteglad åt min andraplats eftersom den verkliga favoriten var Wissman som är en oerhört svår motståndare. Han är mycket rutinerad och värd all respekt. För mig var silvret viktigt eftersom det var min allra första framgång på ett internationellt mästerskap.
Fast för skribenten med skygglappar var detta insiktsfulla uttalande av en idrottsman som fått ge sig för en klart bättre motståndare förstås bara ett utslag av att italienaren var en så storsint person.
|