2 maj, 2009.Hon var en av terräng-SM:s mest förvånade löpare. Och den allra mest förvånade segraren. Ulrika Johansson trodde det var något fel när konkurrenterna släppte i båda loppen och hon gled ifrån till seger på såväl 4 km som 8 km.
- Det där hade jag inte räknat med, inte nån annan heller tror jag, skrattar Ulrika med några dagars perspektiv till de två SM-gulden från sommarvärmen i Tantolunden i Stockholm.
- Jag har ju i och för sig inte mött någon annan på länge så jag har inte riktigt vetat vad jag har stått.
Men att det har känts bra är inget hon vill dölja. Träningen har gått superbt och hela vintern har varit en frisk och hel period vilket har gjort att allt gått enligt hennes och tränaren Bosse Noakssons planer.
Det blev en omvälvande helg för Ulrika med många gratulationer och de inte lika vanliga intervjuerna med tidningar och TV.
- När tävlingen var klar på söndagen och jag skulle hem så bestämde jag mig för att gå hem, det är ju bara en kilometer. Jag gick och försökte smälta intrycken och när jag kom hem var jag så slut i kropp och själ att jag sjönk ihop och somnade direkt, berättar Ulrika.
- När jag kände att jag fick en liten lucka under de båda loppen så hann jag börja tänka: "Tänk om det håller hela vägen". Jag nästan såg mig springa i mål som segrare men tvingade bort tankarna för att fokusera på löpningen.
Men varför har det efter nästan 15 år i den nationella eliten lossnat det senaste året? Den stora förklaringen som Ulrika kommer tillbaka till är att hon efter många trassliga år fått ordning på astma och allergiproblem.
Symptomen har hon haft länge men inte förstått vad det handlat om. Höstarna och inomhussäsongerna har gått bra, men sen har det låst sig utomhus på sommaren. Nu slipper hon de problemen med astmamedicin.
- Min karriär blommar lite sent, men hellre nu än aldrig, säger hon.
Har du funderat på att satsa mer på längre distanser och terräng nu?
- Visst har jag funderat och många har sagt det till mig tidigare. Men jag gillar också när det går fort och händer något. Jag tränar nästan bara intervaller och styrka för jag gillar det och det passar mig. Jag vill ha det där klöset på något sätt!
- Men visst har jag varit sugen på längre distanser. Jag stod och tittade på Stockholm Halvmarathon i höstas och blev ju himla sugen! Men jag måste lära mig att springa långt. Jag tror verkligen man måste lära sig det. På samma sätt som jag nästan tvingade mig att lära mig att dricka kaffe för bara ett år sedan.
Nu är det dock 3000 meter hinder vid VM i Berlin som är det stora målet och sedan finns förstås EM i Barcelona nästa sommar i planerna. Starkare fokus på ett tydligt mål är nytt för Ulrika, bland annat efter att hon hört och blivit inspirerad av en föreläsning som Mattias Sunneborn höll i vintras om målsättning och målbilder.
Ulrika har en gedigen bakgrund från studietiden och är universitetsutbildad både till geograf och arkeolog. Dagarna sysselsätts dock med att vara brevbärare. Dels för att det går bättre att kombinera med träningen, dels för att inte i onödan riskera utsätta sig för pollen.
Efter elitsatsningen finns dock en stark längtan tillbaka till den akademiska världen. Att jobba med det hon är utbildad till eller fortsätta att forska finns på önskelistan.
Parallellt med universitetsstudierna har hon också hunnit med att utbilda sig inom konst, då främst teckning och krokimålning. Att rita serier är Ulrikas hemliga hobby som får henne att koppla av och må bra.
Nästa gång på tävlingsbanan blir dock på stafett-SM och sedan drar jakten på en VM-biljett igång. |