Intervjun:
Magnus Aare
friidrott.se:s intervjuare: Lorenzo Nesi
Tio år efter friidrottsdebuten har Magnus Aare bestämt sig för att lägga ner elitsatsningen. Danderydslöparen som började med 400 slätt, övergick till 400 häck och avslutade med en säsong på 800 var alltid bäst när det gällde mest.
Ett bevis på Magnus Aares förmåga att lyfta sig i viktiga sammanhang är de sex individuella loppen på Finnkampen. Det blev personligt rekord vid hälften av tillfällena, snudd på vid två och årsbästa i det sista:
|
År
|
Gren
|
Tid
|
Plac
|
Utfall
|
|
1998
|
400m
|
46.93
|
3
|
0.10 från pers
|
| 1999 |
400m |
46.73 |
2 |
pers |
| 2000 |
400m |
46.21 |
2 |
pers |
| 2001 |
400m häck |
50.89 |
2 |
0.02 från pers |
| 2002 |
400m häck |
50.68 |
5 |
pers |
| 2003 |
400m häck |
51.47 |
4 |
årsbästa |
Magnus förklarar det med en förskjuten formtopp:
- Det berodde i första hand på att jag misslyckades med att pricka formen i augusti, men jag har alltid varit en inspirationslöpare. När det är kul går det fort.
- Formtoppning är 50 procent fysiskt och 50 procent psykiskt, motivation och välbefinnande. Det är i roliga lopp, som med landslaget och när man vet att man får bra motstånd, som det går bäst.
Och det är just motivationen som tryter nu, när Magnus meddelar på sin hemsida att elitsatsningen är över.
- Det börjades känna lite motigt redan efter säsongen 2003. Jag bestämde mig för att testa 800, men körde inte så hårt.
Då hade Magnus tagit en fyra månader lång viloperiod från träningen, men i januari kunde han inte sitta still längre. Han inledde satsningen på 800 - något som han funderat på i flera år. Sjukdom och skador sköt fram tävlandet och till slut blev det bara ett halvdussin lopp, alla i 1:52-1:53-trakten. Efteråt beslöt han återgå till 400 meter.
- Jag körde på lite i höstas, men även om det gick bra, så var det ändå inte kul.
Magnus sprang ett lopp i januari (seger på 48.70), men lyckades inte finna motivation till att fortsätta.
- Jag pendlar i två timmar varje dag mellan Danderyd och jobbet i Flemingsberg. Jag orkar inte åka till träningen längre.
Magnus har tränat ensam under stora delar av den tio år långa löparkarriären. Han tror inte att det har haft någon större inverkan på det slutgiltiga beslutet att lägga av.
- I norra Stockholm finns det inte så många att träna med. Sprint och 800 är populärt, men det är inte så många på 400 även om Stockholm tagit många medaljer på SM, med Nikitin och Mokdasi Det är möjligt att jag hade blivit lite mer inspirerad om det var ett stort gäng. Det sista året har jag kört en del med Albin (Johansson) och lite på slutet med Sunne (Mattias Sunneborn).
Den sista satsningen på den dubbla distansen var inte ett senfärdigt beslut menar Magnus, som inte ångrar dispositionen av sin löparkarriär, nu när han kan blicka på den i backspegeln.
- Jag hade gjort samma race. Visst hade det varit kul om jag hade börjat lite tidigare med 800, men då hade jag kanske inte blivit lika bra på 400.
Magnus började med friidrott 1995 efter att ha börjat tröttna på golf, som han varit lovande i. Året efter att han sänkt en järnetta från 208 meter följde Magnus med en kamrat till en friidrottsträning. Dessförinnan hade han visat gryende talang på skoltävlingar.
Han tävlingsdebuterade som 20-åring och kombinationen 8.05 på 60 meter, 2:19.61 på 800 och 1.64 i höjd väckte inte någon större uppmärksamhet, men ett drygt halvår senare sprang han redan 400 meter på strax under 51 sekunder - trots att en stressfraktur förstört större delen av sommaren.
Det gick två sekunder snabbare året därpå, men 1997 var Magnus borta från friidrotten. Det var därför en stor överraskning att han följande vinter sprang till sig silvermedaljen på Inomhus-SM!
- Det är mitt roligaste friidrottsminne tillsammans med silvret på SM på Stadion samma år. Jag hade ju bara hållit på i tre år. De bästa loppen gjorde jag annars 2000-2001.
Ja, Magnus fortsatte utvecklas ner till 46.21 (2000 - som tvåa på Finnkampen förstås!) och blev uttagen som stafettlöpare vid VM 2001. Men redan det året hade han börjat med 400 meter häck och det var i den grenen som satsningen fortsatte. Det personliga rekordet 50.68 från 2002 kom givetvis på Finnkampen - var annars? Och det sista roliga minnet härstammar också från ett häcklopp, på Europacupen.
- Det var i Finland…Lappeenranta 2003, när vi kvalade in till Super League. Jag kom in som reserv och hade inte sprungit häck på länge.
Under alla dessa år har Magnus pluggat. Han blev civilingenjör för snart sex år sedan och fortsatte sedan forska. Han doktorerade i december 2003. Övergången till arbetslivet har varit en bidragande orsak till att sänka träningsambitionerna.
- Att studera parallellt med träningen gick bra. Det är nog många som studerar in i det sista för att kunna träna. Det gick att kombinera med forskningen också.
Men idag delar Magnus sin arbetstid mellan KTH-Syd som forskare inom biomekanik och ett eget bolag som utvecklar produkter för prevention av huvud- och nackskador. Tiden och orken räcker alltså inte längre till för elitträningen.
- Jag kommer nog att hitta sätt att trötta ut mig på, att stilla min rastlöshet, bedyrar Magnus som växlar mellan squash med gamle häckantagonisten Peter Andersson, inne- och utomhusbandy, långfärdsskridskor och ett och annat löppass när sambon Therese Hammarlund tränar med Tureberg.
- Det finns möjligheter att jag gör någon comeback, det är inte uteslutande att jag ställer upp ungefär som Sunne har gjort, men nu är det skönt att slippa tänka på träningen, säger Magnus Aare.
Han kanske rentav ger sig på det årsgamla rekordet i det närmaste elljusspåret i Altorpskogen i Djursholm eller simning under vatten? På sofflocket lär han i varje fall inte fastna.