Intervjun:
Helena Engman
friidrott.se:s intervjuare: Jonas Hedman
foto: Hasse Sjögren
Med sikte på svenskt rekord
Helena Engman är 30 år och kommer från Piteå där hon tävlar för Riviera FI. Sedan några år bor hon dock i Umeå där hon studerar till gymnasielärare i ämnena idrott och geografi. En dryg termin återstår till examen.
Riviera har varit Helenas klubb ända sedan tioårsåldern och en av anledningarna till det är hennes pappa och tränare Kurt Engman som startade föreningen samma år som Helena föddes.
- Men tills jag var 15 år så höll jag på med en rad olika idrotter. Bland annat konståkning, fotboll, bordtennis, innebandy och handboll. Från 15 års ålder så blev det bara friidrott med fokus på tresteg och kastgrenarna tills jag var 18, berättar Helena.
Därefter blev inriktningen kula/slägga. 1999 debuterade hon i seniorfinnkampen med att bli trea i kula och sexa i slägga. I Uppsala 2000 kom första SM-medaljen (silver) och sedan 2002 är det enbart kula som gäller.
Helena använder rotationstekniken vilket är relativt ovanligt bland kvinnliga kulstötare internationellt.
- I Sverige är det framför allt jag, Linda Nestorsson, Catarina Andersson och Anna Söderberg som roterar. Internationellt är det några i Finland, Italien och framför allt USA. I världstoppen är glidstilen vanligast, förklarar hon.
En av fördelarna med rotationstekniken är att man kan utnyttja farten i stöten och det är också en av anledningarna till att stilen är vanligare bland män som stöter men en nästan dubbelt så tung kula.
Teknikbyte 1997
|
- Jag bytte till rotationstekniken i oktober 1997. En av fördelarna med att rotera är att det sliter mindre. Man använder båda benen i högre utsträckning istället för att belasta ett ben som man gör i glidstilen. Å andra sidan är det svårare att få ihop allt när man roterar.
Helena stod still utvecklingsmässigt det första året men tack vare bland annat en termin med träning och studier i Utah, USA, våren 1999 så ökade hon året efter med över 1,5 meter. Det var vid SM i Malmö 1999 då hon blev tvåa på 16.46 bakom Linda-Marie Mårtensson som satte svenskt rekord med 17.52.
- Anledningen till teknikskiftet var att jag inte tyckte att jag fick med mig farten på rätt sätt.
|
Vid SM i juli promoverad till Stor Grabb.
foto: Hasse Sjögren
|
Fullträffen i årets finnkamp beskriver hon på följande sätt:
- Jag fick ett väldigt balanserat tryck under hela rotationen och accelererade hela vägen. Men det var ingen jätteträff på fingrarna. Utstötsvinkeln blev också lägre än den brukar vilket var bra. Jag kände direkt att det kunde vara personligt rekord men kunde inte drömma om att det skulle vara så långt som 17.51!
Rent tekniskt så handlar det om att mitt i rotationen skapa en förspänning i bålen genom att låta vänster axel möta knät i en slags korkskruvsliknande rörelse. Hon höll också armbågen högt och det i kombination med den höga farten gjorde att det blev långt.
- Det jag minns från mitt förra personliga rekord från 2000 (16.75) var ett otroligt tryck på fingrarna i utstöten. Därför tror jag att det i en perfekt stöt kan bli ännu längre.
Skadeproblem under våren
Helena satte personligt inomhusrekord med 16.69 hemma i Piteå i början av januari i år och vann sedan inomhus-SM. Därefter följde en vår med skadeproblem som gjorde att hon inte kunde teknikträna i önskad utsträckning.
- Det var höften som var problemet. Det brände till vid båda höftkulorna när jag stötte.
EM-kval på centimetern i Karlstad!
foto: Hasse Sjögren |
Problemen gav dock med sig och i vid Folksam GP-tävlingen i Karlstad den 20 juli skickade hon iväg kulan 16.55 och tangerade EM-kvalgränsen! EM i Göteborg blev dock inte så positivt rent resultatmässigt. Helena stötte 15.77 medan det för en finalplats krävts 17.15.
- Men EM var en härlig upplevelse som helhet. Jag var i Göteborg under VM 1995 och satt då på läktaren. Nu när jag var delaktig i mästerskapet på hemmaplan så var det givetvis en speciell upplevelse. De två höjdfinalerna med Kajsa Bergqvist och Stefan Holm/Linus Thörnblad är det jag minns bäst.
|
Finnkampen avgjordes på Helsingfors olympiastadion två veckor efter EM och det blev inte bara en riktig fullträff utan Helena gjorde också sin livs tävling så här långt. Efter 16.40 i första och 16.09 i andra så kom 17.51 i tredje. Sedan avslutade hon med 16.54, 16.82 och 16.85 - det vill säga hon gjorde sina tre längsta stötar någonsin utomhus!
Segermarginalen var över två meter!!
3-4 kulpass i veckan
Helena tränar normalt 9-10 pass i veckan under grundträningsperioden och då blir det 3-4 teknikpass och sedan huvudsakligen styrketräning.
- Teknikpassen kör jag med olika vikt på kulorna för att variera hastigheten.
När det gäller framtiden så är hon positiv:
- Jag har som motto att aldrig ge upp och då är det extra skönt när det verkligen lossnar som det gjorde på finnkampen. Det gav mig verkligen en nytändning och jag har för avsikt att hålla på i minst 3-4 år till.
EM i Göteborg var Helenas första internationella mästerskapsstart och hon vill gärna göra fler.
- Träningen går bra i höst och fokus just nu är att förbättra explosiviteten. Mitt mål är att sätta svenskt rekord både inomhus och utomhus och att stöta över 18 meter, avslutar Helena.
Den perfekta slutpunkten på 2006:
Fortums pris för "Årets prestation på Finnkampen"!
foto: Ryno Quantz
Fakta
Född: 16 juni 1976 i Piteå
Längd: 171 cm
Klubb: Riviera FI
Tränare: Kurt Engman
Personliga rekord
Tresteg: 11.05 (1993)
Kula: 17.51 (2006)
Diskus: 48.99 (1999)
Slägga: 56.53 (2000)
Spjut: 39.46 (1999)
Meriter i kula
EM: Deltagare 2006
SM: Tre guld (2003, 2005, 2006)
ISM: Fyra guld (2003, 2004, 2005, 2006)
Landskamper: Elva varav åtta finnkamper (tre segrar i kula)