Årets tränare 2011:
Lars Andersson
friidrott.se:s intervjuare: Lorenzo Nesi
Adept och tränare efter en av de hittills
fyra triumferna i Stockholm Marathon!
(foto: Deca Text & Bild)
Lars Andersson hade alltid tränat bara orienterare, den sport som han själv varit aktiv i och slutat med på grund av skador. Men kenyanska Isabellah Amoro gav honom andra impulser.
– Jag kunde konstatera att orientering inte var hennes grej. Men hon hade en inställning utöver det vanliga, såg inga hinder. Det var spännande från första början, minns Lars.
– Isabellah hade en dröm om att springa maran på 2:30. Det låter inte omöjligt, tänkte jag.
Lars reviderade till och med målet ner mot 2:20. Men han behövde inte någon omskolning för att specialisera sig på löpning utanför skogen.
– Jag plockade bland egna erfarenheter. Jag har alltid varit intresserad av träning och konditionsbiten är det ingen större skillnad på mellan olika uthållighetssporter som löpning, orientering och cykel.
– Jag har utgått från att hålla ett visst tempo och att klara av att hålla det lite längre. Det är lite annorlunda mot vad man brukar göra. Jag benar upp det i mindre enheter.
"Det finns inga genvägar"
– Man måste se möjligheterna långsiktigt, men inte tro att det ska ske på en gång. Det är så många som har bråttom. Men det finns inga genvägar, det är lång vandring. Det går fortare i vårt samhälle, men kroppen utvecklas lika långsamt som den har gjort i tusentals år.
Isabellah kunde först inte springa en mil fortare än 40 minuter. Det första målet blev att komma ner till 35. Det tog ett år. Till det nyttjades väldigt lite överfart, utan Lars fokuserade på att öka på träningsvolymen i en lagom dos.
– Hon kom rätt så snabbt upp i två timmar om dan. Målet var att träna tillräckligt mycket. Hon fick lite känningar i knät, men då bromsade vi och körde uppbyggande styrka. Jag visste av mina egna problem att det gällde att vara mycket försiktig. Men det är inte många dagar som hon har behövt hålla upp.
Lars kommer in på vikten av återhämtning, att det gäller att hitta rätt balans mellan träningen och vilan. Alla pass bygger på känsla och Isabellah får skatta hur de har känts. Lars bestämmer hur lång återhämtningen ska vara utifrån det.
"Det krävs mycket återhämtning"
– Vi vet hur vi ska träna, det är inget konstigt. Men det är viktigt att förstå att det krävs mycket återhämtning efter hårda pass. Då är det lätt att öka mängden, men om man tränar lite för hårt och får dålig återhämtning är riskerna mycket större för skador. Att springa långt och lugnt ger en väldigt bra styrka.
– Man får utgå från hur individen är idag, men det sker en ständig utveckling. Du har en ny individ och det går att bygga på hela tiden om det finns tid att återhämta sig. Isabellah har en fördel i att hon är stark i kroppen. Hon har vuxit upp utan bekvämligheter. Svenska ungdomar behöver nog bygga upp mer styrka.
Lars har slutat som lärare på orienteringsgymnasiet i Olofström, men har kvar kontakten med några ungdomar i den lokala friidrottsklubben, som just heter Contact.
Under långa perioder vistas han, Isabellah och dottern Beyoncé på den egna campen utanför Eldoret, orten på hög höjd i Kenya som är centrum för ett otal av världens bästa löpare. Där tar de emot svenska löpare och Lars skulle gärna se att någon som ville satsa en längre tid kom dit.
"Tag chansen"
Han tror chansen finns för den som har gått ut gymnasiet och ännu bor hemma utan större förpliktelser. Då kan man exempelvis ägna sig åt en lång uppbyggnadsperiod i Kenya där det är billigare att leva än här.
– Det går inte att satsa till 85 procent om man vill vara med i internationella sammanhang, som på ett VM. De flesta kanske tränar 15-17 timmar. Om man lägger på någon timme till kanske de rasar för att de måste göra något annat resten av tiden. Det är bättre att vila.
Isabellah fick ett klart lyft mellan 2007 och 2008, då hon gick ner från 1:14 till 1:11 på halvmaran och ännu mer påföljande år, då hon även blev snabbare.
– Det var i den vevan som hon kom upp i tre timmars löpning om dagen. Det är svårt att öka ännu mer, men hon hinner längre nu, utan att ta i mer, runt 40 kilometer i stället för 36.
Förra veckan blev det 275 kilometer – det mesta någonsin.
– Det kommer helt naturligt och det lär bli ännu mer.
"Klart och tydligt samband"
Lars är på det klara med att det är svårt att nå internationell elit på lägre volymer.
– Jag vet inte hur andra gör, men vi får ofta frågan om man kan träna så mycket. Jag ser ett klart och tydligt samband mellan hur mycket Isabellah tränar och de tider som hon presterar.
Just nu tränar Isabellah för fullt inför New York City Marathon. Lars jobbar normalt med sexveckorsprogram innan fokus skiftar. I det nuvarande har han lagt in ett rullande schema som är bara tre dagar långt.
– Vi har några nya grejer som bygger på att Isabellah inte hängde med i rycken på VM, så vi lägger in lite intervaller efter två timmars löpning. Det verkar funka bra, menar Lars som dock har helt olika förväntningar på loppet i Det Stora Äpplet och efterföljande mara två månader senare, i Dubai.
"New York en bra erfarenhet"
– Vi ser New York som en bra erfarenhet, där hon springer för att lära sig hur kroppen reagerar.
Sen blir det en kort sejour i Sverige innan familjen vänder åter mot Kenya.
– Jag vet inte om Isabellah hade kunnat hålla de här nivåerna om vi stannat i Sverige över vintrarna. Det är svårt för en som inte är uppväxt i Norden.
Lars är också lätt skeptisk till de dubbla säsongerna med tävlingar inomhus.
– Det gagnar inte utvecklingen under uppbyggnaden, som tar en fem-sex år.
Det blir därför ännu en vinter i Eldoret för att förbereda en säsong som förhoppningsvis kulminerar på Londons gator och det olympiska maratonloppet.