Spjutkastande byts
mot gårdsarbete
Efter det som visade sig bli det definitiva perset:
85.75 i Osaka den 5 maj 2007
Magnus Arvidsson är spjutkastaren som var otroligt stabil i sin utveckling. Under nära tio år förbättrade han sig några meter varje år. Lugnt och metodiskt och utan stress.
2007 stod han på toppen av sin karriär och redan på GP-tävlingen i maj i Osaka det året
drämde han till med det som kom att bli hans "perskast" – 85.75.
– Ja, det var en helt otrolig känsla. Jag minns att jag kastade 79-80 meter i första kastet och tänkte om jag bara skjuter fram bröstet lite till så går det långt. I andra kastet bara stämde allt och det flög all världens väg, berättar Magnus.
– Det var ruggigt skönt! Jag hade så mycket tryck i kroppen den våren, det var helt grymt. Jag fick verkligen på allt jag hade då. Mina resultat fick jag efter att ha tränat mig till det. Hade gjort fem perfekta år utan skador och sjukdomar och knappt ett missat träningspass.
2007 och 2008 blev lyckosamma för Magnus. En tiondeplats i VM i Osaka, en 11:e plats på OS i Beijing och flera topplaceringar i Golden League förde Magnus upp till snudd på yppersta världstoppen. Ändå är det något annat som han minns med störst uppskattning i karriären:
- Det var när jag kastade över 80 meter första gången. Det var nog 2006 och det var en riktigt skön känsla.
Vill hela tiden utvecklas
Efter senaste OS började Magnus fot att krångla. Den press och det tryck som sätts på foten för spjutkastare är enorm och trots behandlingar, operation och rehab kom han aldrig upp på samma jämna och höga nivå igen.
– Jag är en sån person som hela tiden vill utvecklas för att det ska vara kul. Nu gör jag inte det längre och då är det bättre att syssla med annat. Jag mår otroligt bra nu och det känns skönt att jag fattat beslutet. Jag vill inte heller riskera att jag ska skada mig så att det påverkar mitt framtida liv.
Magnus berättar att han är väldigt nöjd med sin karriär som spjutkastare. Han är mycket tacksam över hur långt han lyckades nå från att som tolvåring ha bestämt sig för att försöka blir så bra som möjligt i spjut. Nu vill han ta med sig allt det positiva som friidrotten gett honom in i det fortsatta livet.
"Livet på landet"
I höstas köpte Magnus en gård ute på landet i norra Blekinge, på gränsen till Småland. Här trivs han allra bäst med jakt och arbete med att rusta upp och bygga ut gården. Friluftsliv, jakt och livet på landet har alltid legat varmt om hjärtat för Magnus.
Som avbrott till kroppsarbetet finns Magnus andra stora intresse som han livnär sig på – aktiehandel. Studierna på universitet i Växjö till gymnasielärare i matte och fysik är lagda på hyllan.
– Vi trivs bra här på gården, det är lite som Bullerbyn faktiskt. Vi har mycket att göra och ska rusta och bygga ut. Kanske ska jag satsa på att driva någon verksamhet här i framtiden.
– Jag tror inte jag kommer att hålla på med friidrott och så, jag känner inte för att vara tränare. Men jag har ju många av mina vänner inom friidrotten och det betyder mycket.
– Men det är klart, jag byggde en spjutbana med en massa utrustning här på gården i höstas, så man vet ju aldrig …
(intervjuare: Fredrik Trahn)