– Plötsligt stod lilla jag från Tanum högst upp på prispallen som vinnare i landslaget!
Intervjuare: Jonas Hedman
Foto: Deca Text & Bild
Allra första uppdraget i landslagsdräkt - Nordiska
Juniorkampen - slutade med en guldmedalj!
– Jag trodde knappt det var sant när jag vann JSM-guldet på 200m i Sollentuna! Det var efter avprickningen, när jag såg att det inte blev någon semifinal, som jag kände att jag verkligen hade chansen. Tävlingen var mitt stora mål i ett halvår och det var så kul att få lyckas, säger Angelica Karlsson som vann F19-guldet på personliga rekordet 24.33.
Nervositeten inför finalen gjorde att hon sov dåligt på natten men med hjälp av tränaren Benny Svensson lyckades hon tagga till och i finalen stämde det och hon vann med två tiondelar.
– Jag har som bäst varit femma på JSM utomhus tidigare men då har det varit semifinal och jag har inte klarat av tre lopp. Jag har fått ont i vaderna och vänster baklår och inte kunnat göra mig själv rättvisa i finalerna tidigare. Men till i år är jag starkare och så blev det bara två lopp i Sollentuna.
Segern resulterade i en trestegsraket som inom loppet av tre veckor innebar juniorlandslagsdebut med individuell seger, fjärdeplats i SM på Stockholms Stadion och så seniorlandslagsdebut när hon avslutade säsongen med att sätta personligt rekord i Finnkampen med 24.09.
– I Nordiska juniorlandskampen i Växjö låg jag trea-fyra när vi kom in på upploppet och plockade folk. Långt där framme såg jag finskan som var favorit och ledde och jag närmade mig henne också och fick till en fällning och hörde sedan speakern säga ”Det blev svensk seger!” Jag förstod ingenting men sedan visade det sig att jag vunnit med två hundradelar före Ella Räsänen.
– Allt gick så fort och plötsligt stod lilla jag från Tanum högst upp på prispallen som vinnare i landslaget!
2012 var verkligen ett genombrottsår för Angelica som - trots ett fysiskt slitsamt arbete hela sommaren och träningsförhållanden som måste beskrivas som allt annat än perfekta - sänkte sitt fjolårspers på 200m med nästan en sekund.
JSM-guldet blev starten på Angelicas magiska fyra veckor.
Fotboll fram till i somras
Angelica är född och uppväxt i Tanumshede som ligger sex mil norr om Uddevalla i Bohuslän där det bor 12.000 personer i Tanums kommun. Hon började med fotboll som femåring och med friidrott i 7/8-årsåldern och de två sporterna har hon tränat parallellt ända till i år.
– Jag spelade mittback i Stångenäs AIS till i somras och har tränat fotboll en gång i veckan plus match vid sidan av friidrotten där jag kör fyra pass i veckan. Friidrotten är nummer ett sedan tre år och i somras beslutade jag mig för att sluta med fotboll och helt koncentrera mig på friidrotten, säger Angelica som i vintras var med på ett träningsläger med ungdomslandslaget i fotboll.
Hon har två äldre bröder och en yngre syster, Jennifer född 1996. Systern har också hållit på med friidrott.
– Jennifer är egentligen en större friidrottstalang än jag, men hon valde fotbollen och har spelat i 16-årslandslaget. Nu har vi båda tävlat i blågult, men i olika sporter!
Angelica spelade fotboll fram till sommaruppehållet i slutet på juni men stod över första matchen i återstarten i augusti för att koncentrera sig på JSM.
– Och sedan fick jag stå över igen eftersom jag blev uttagen till Nordiska juniorlandskampen. Sedan var det SM och när jag fick en plats i finnkampslaget insåg jag att det inte gick längre så jag meddelade min tränare att jag inte skulle komma tillbaka.
Beslutet kom när Stångenäs tog steget upp i division I.
– Jag ville verkligen inte svika laget men det senaste året har det blivit svårare och svårare att kombinera de två sporterna så beslutet blev till slut oundvikligt.
Från 26.32 till 24.09 på tre år
Det var 2009 som Angelica beslutade sig för att satsa lite mer på friidrotten och från att framför allt ha tävlat i häck, höjd och längd blev det mer slätsprint. 2009 som 16-åring sprang hon 60m på 8.10, 100m på 12.79 och 200m på 26.32 och tog brons i längd på Skol-SM på det ännu gällande personliga rekordet 5.56.
Sedan dess har hon förbättrat persen på sprint varje år och bäst har det gått på 200m där det varit rejäla förbättringar – halvsekunden 2010, nio tiondelar 2011 och lika mycket i somras då hon gjorde 24.09 i Finnkampen.
– Jag tror att fotbollsträningen gett mig en bra grundträning för jag har haft väldigt lite skador. Sedan har träningsförhållandena för friidrott inte varit de bästa i Tanumshede eftersom Hedevallen haft kolstybb till i somras. Det har inneburit att vi tränat väldigt lite i spikskor och utomhus nästan hela vintrarna.
Men i somras byggdes Hedevallen om och 360 m-varvet med kolstybb förvandlades till en 400 m-oval med allvädersbanor, sex banor runt och åtta på upploppet. Nya namnet på arenan är Sparvallen och invigningen skedde söndagen den 16 september även om man kunnat träna där sedan midsommar.
– Det betyder så klart väldigt mycket för friidrotten i kommunen! Jag bor bara 1 km från Sparvallen och nu får jag samma förutsättningar som alla andra att kunna träna i spikskor. Jag kan träna allt, inte minst starter. Det är också kul för de minsta i Tanums IF att få detta som jag inte fick när jag växte upp.
Ofta på väg
Angelica tog studenten i våras då hon avslutade Barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet i Tanumshede. Hon har valt att stanna kvar på orten medan flera av hennes kompisar gått gymnasiet i andra städer, bland annat Uddevalla.
Vintertid åker hon dit en gång i veckan för att kunna träna med spikskor och trots att Sparvallens allvädersbanor stod klara vid midsommar tränade hon där väldigt lite i juli.
– Jag jobbade som glassförsäljare i somras vilket var ganska tungt fysiskt. Jag stod upp i sju timmar varje dag och ibland mer när jag jobbade kväll, och lunchrast blev det när tid fanns. Jag sprang i spikskor en gång i veckan och mest handlade det om löpning på asfalt, i backe och i skogen som jag är van vid sedan tidigare.
Allra tuffast var det vid midsommar då Angelica efter att ha spelat en derbymatch i fotboll på onsdagen, där hon fick pris som bästa spelare, jobbade hela torsdagen och sedan åkte bil 1,5 timme till Lerum för att tävla på 200m.
– Då kändes det inte bra och jag hade 25.62. Min tränare Benny förstod först ingenting men jag förklarade att det fanns en anledning. Sedan hade jag 24.77 på Världsungdomsspelen två veckor senare och det var en lättnad.
Sista tävlingen före JSM var Bohusspelen i Uddevalla där Angelica trots tuff träning dagen före sprang på personliga rekordet 24.49.
– Då kände jag att jag var på gång!
Hon har haft Benny Svensson som tränare i 8-9 år och har honom att tacka för mycket.
– Jag har haft lite dåligt självförtroende periodvis men Benny har alltid trott på mig.
Liten förvarning i februari
Angelica fick ett lyft redan i vintras då hon tog brons på 60m på IJSM på personliga rekordet 7.71 och var sedan ISM-fyra på 200m på 25.10 i Örebro.
– Men många av de bästa var inte med. Sedan gick det inte så bra under våren och när utomhussäsongen började kände jag mig inte riktigt redo. Jag blev förvånad över att jag ändå förbättrade mig i de första tävlingarna, men sedan i juli gick det bättre och bättre på träningarna.
Och i augusti kom som sagt allt på en gång.
Så nära medalj på Stadion: Upp till Pernilla Nilssons silver fattades
bara elva hundradelar och till Jessica Samuelssons brons sex!
– Helgen efter Nordiska juniorlandskampen var det SM på Stockholms Stadion och i försöken sprang jag avslappnat och gick till final. Jag kände att jag hade chans på bronset men fick ont i vaderna efter försöken och finalloppet kändes inte lika bra, där hade jag 24.34 och var bara sex hundradelar från medalj.
Angelica ser många fördelar med att inte träna så mycket i spikskor men en nackdel är att hon får ont i vaderna. Det tror hon är en anledning till att hon har svårt att klara flera lopp dagarna efter varandra och kommer därför att träna mer i spikskor.
Vill du springa Finnkampen?
I bilen på väg hem från SM på Stadion ringde landslagets sprintcoach Steffen Fricke och frågade om Angelica ville springa 200m i Finnkampen.
– Jag tackade ja direkt!
På Ullevi fick hon bana två och blev lite nedslagen eftersom kurvan då blev snävare och det är svårare att göra en bra tid. Men det vändes snabbt till att ”jag ska göra en bra tid ändå!”
– Jag var otroligt nervös inför loppet! Men när jag kom in på Ullevi och såg all publik så vändes allt till något positivt och jag kände bara att det skulle bli så kul att springa! Jag fokuserade på att trycka hårt men ändå springa avslappnat, hålla ner axlarna. Men när jag kom i mål kände jag att … nej, det gick inte så bra.
Angelica rusade i mål som femma med en finska bakom sig.
– Men så såg jag tiden, 24.09, och blev jätteglad! Personligt rekord igen! Då tänkte jag: Vad hade det kunnat bli om jag fått bana fyra? Det bästa är att ha någon mittbana så att man får jaga, och vara jagad. Det passar mig bäst.
– Finnkampen var en fantastisk upplevelse! Före tävlingen hade jag fått hälsningar på Facebook från människor som jag inte kände och jag visste att många hemma i Tanum såg loppet på TV.
Full fart genom kurvan på Ullevi - med
många fler än "hela Tanum" som stöd!
Inför sista loppet – 4x400m – var alla lagen samlade på innerplan för att heja fram stafettlaget där Carolina Klüft gjorde sitt sista lopp i karriären.
– Carro blev tidigt en förebild för mig och det var stort att få vara med i samma landskamp som henne. Jag fick göra min första landskamp när hon gjorde sin sista.
Med fotbollskarriären bakom sig satsar Angelica Karlsson nu för fullt på friidrotten. Hon kombinerar det med jobb på ett fritidshem och är fast besluten om att ta reda på hur långt sprinttalangen kan räcka!
Angelicas magiska fyra veckor
11-12 augusti (JSM, Sollentuna)
h1) 24.49/+1.8 (tangerat pers), 1) 24.33/+0.6 (pers, vann med 0.24)
19 augusti (Nordiska Juniorkampen, Växjö)
1) 24.14/-0.8 (pers, vann med 0.02)
26 augusti (SM, Stockholm)
h1) 24.59/+0.7, 4) 24.34/+0.1 (0.11 från silver)
2 september (Finnkampen, Göteborg)
5) 24.09/-0.6 (pers, 0.13 från tredjeplatsen)