- Motivation, inspiration, glädje och humor, det är
dom viktigaste orden!
Intervjuare: Isabelle Eurenius
En Europamästare och en guldtränare!
foto: Ryno Quantz
Roland ”Rolle” Bergman hade ett minst sagt framgångsrikt 2011 som sprinttränare. Hans adept Moa Hjelmer satte svenskt rekord på 400 meter utomhus, fick pris för ”Årets prestation på Stora SM” och ”Årets genombrott i landslaget” vid Friidrottsgalan och blev utsedd till ”Årets nykomling” på Idrottsgalan. Och fortsättningen 2012 har ju inte blivit direkt sämre ...
- Det är viktigt att kunna hålla båda fötterna på jorden. Ju mer man kan hålla käften och bara träna och visa resultat, desto bättre. Låt resultaten snacka för sig, inte snacka så mycket resultat, menar Rolle.
Något särskilt framgångsrecept talar han inte om, men Rolle menar att det finns fyra ord som är avgörande för hur resultaten ska bli.
- Motivation, inspiration, glädje och humor - det är dom viktigaste orden. Jag vill att de ska finnas med på varje träningspass, det är det enda man behöver.
Inspiration från många håll
Redan som barn var Rolle snabbast i klassen och när han som 15-åring började med friidrott i Spårvägen visste han att det var sprint han ville syssla med. Den aktiva karriären tog honom upp till "SM-nivå" med personliga rekorden 11.18/22.41.
Idrottskarriären fick dock en vändning när han via sina vänner i Spårvägen, i mitten av 80-talet, började med bob. Han tränade och tävlade i bob i sju år, vilket bl a innebar att han fick chansen att vara med på OS i Sarajevo 1984.
Samma år väcktes också tankarna på att bli friidrottstränare när Spårvägssprintern Kent Rönn bad Rolle om hjälp med träningsprogrammen.
- Kent tände gnistan i mig! Det är hans förtjänst att jag blev tränare.
- Jag har inspirerats av många tränare när jag utvecklat mitt eget ledarskap, bland andra Ulf Karlsson. När jag var på träningsläger i USA i mitten på 90-talet fick jag möjligheten att se tränaren på UCLA, John Smith. Jag blev väldigt inspirerad av honom och studerade honom och hans träningar. Han var väldigt entusiastisk och pushade verkligen sina adepter. Jag fick en kick av ett se honom!
Det är inte bara andra sprinttränare som inspirerat Rolle i hans ledarskap. När han under fyra år studerade på idrottslinjen och yrkesutbildningen för idrotts- och fritidsledare på Bosön lärde han sig mycket.
- Det var verkligen skitkul att plugga på Bosön! Det är så många olika sporter som tränar där och jag tycker det är väldigt intressant att lära av andra sporter och se hur de tränar. Man lär sig otroligt mycket.
Spårvägen - Tureberg - Spårvägen
När det blev barn i familjen tog han ett uppehåll som tränare. Det var något som skedde naturligt med två barn med bara två års mellanrum. Efter några år kom sedan suget efter friidrotten tillbaka och Rolle började så smått med att träna en grupp i Värmdö.
Men han kände ganska snabbt att han ville börja träna i sin moderklubb Spårvägen igen. Vid den tiden fanns det dock inte någon grupp i Spårvägen som Rolle kunde träna, så när Tureberg behövde en sprinttränare var valet enkelt.
- Jag byggde upp hela den verksamhet jag nu har i Tureberg. Det var nyttigt för mig att komma dit och börja om på nytt och lära mig att stå på egna ben. Jag fick chansen att utveckla mig själv som tränare.
- Fler och fler sprinters slöt upp i gruppen och till slut var vi 15 stycken. Jag kände då att om det här ska fungera så måste det finnas en elitsatsning från klubbens sida. Jag jobbade bara ideellt i Tureberg och kunde inte lägga ner så mycket tid som jag ville på de aktiva.
Rolle beslöt sig därför för att gå tillbaka till Spårvägen, där han nu har en halvtidstjänst som tränare. Det kombinerar han med att jobba halvtid på Äppelviksskolan i Bromma där han lär ut livskunskap och sköter en del av vaktmästeriet. Flera av de aktiva från Tureberg följde med Rolle i klubbytet, bl a Nil de Oliveira, och några andra anslöt sig till gruppen i Spårvägen, däribland Moa Hjelmer.
- Vi har en jättehärlig stämning och gemenskap i gruppen, det är så himla viktigt!
- Helst av allt skulle jag ju vilja jobba 100 procent som tränare. Man känner att man inte räcker till för de aktiva när man bara jobbar 50 procent. Jag skulle behöva mer tid för de aktiva, så är det bara.
Utgår från sin känsla
Många undrar vad det är med Rolles träning som fått de aktiva att springa så snabbt. Själv tror han att det beror på flera olika saker.
- Jag har ingen särskild träningsfilosofi utan jag går istället mycket på min känsla. Jag kan ändra ett pass samma dag som det ska utföras. Mina träningsplaneringar sträcker sig inte längre än en-två veckor framåt eftersom jag vill att mina aktivas känsla ska styra upplägget.
- Det viktigaste av allt är kommunikationen mellan mig och mina aktiva. De är dom som tränar, vill de inte göra något så är det upp till dem, de måste själv få välja.
- Jag försöker att få in mycket olika variationer av lopp på programmet. Jag tänker mig en stege under veckan, där man från måndag till lördag minskar distansen och mängden och kan springa fortare och fortare. Jag kör också mycket med gångpaus mellan loppen eftersom jag tror att vilan styr mycket av resultaten.
- Jag tror inte på att en sprinter ska springa många långsamma lopp, eftersom det tar död på tekniken. Under hösten och grundträningen kör vi såklart tyngre pass ute i skogen men resten av året kör vi lite mer kvalitet.
- Jag har mycket fokus på tekniken. Kan man ha en bra teknik och ett bra knälyft i 100 meter kan det gå hur snabbt som helst.
22-årige Rolle SM-sprintern 1980 när Stockholms
Stadion - precis som nu i år 2012 - var SM-arena.
foto: Tommy Berlin
Rolle poängterar också vikten av att kunna ha distans till idrottandet. Han menar att det är viktigt att man kan släppa friidrotten när man kommer hem från träningen och kunna fokusera på annat för att få den bästa återhämtningen.
- Jag och dom aktiva träffas bara på träningarna, det tror jag är viktigt. Jag ska inte lägga mig i vad dom gör när dom är hemma. Det gäller att ha distans till saker och ting.
Rolle är noga med att visa ödmjukhet och berättar att han är medveten om att han inte kan allt och låter därför andra personer ta hand om styrketräning och behandlingar för hans aktiva.
- Det är viktigt att ha ett bra team. Jag har ett bra sprintöga, men ingen kan allt och jag tror att den utveckling mina aktiva haft till stor del beror på att de har ett kunnigt team runt sig.
Med fötterna på jorden på väg mot OS
I sommar ligger fokus på EM för både Moa och Nil, och för Rolles del att se om hans träning kan hålla på europa- och världsnivå. Det är inte heller omöjligt att sommaren 2012 kan innebära att Rolle, 24 år senare, får vara med på sitt andra OS.
Denna gång som tränare för Moa, som om hon springer på samma nivå som under inomhus- och förra utomhussäsongen borde kunna klara kvalgränsen för OS på 51.30.
- Det är viktigt att vi fortsätter i vår takt och utvecklar hennes löpsteg ännu mer. Det finns massor mer man kan göra, både med Nil och Moa. Men det gäller att ta det lugnt också och inte bli alltför självsäker.
- Det ska bli spännande att se. Det viktigaste är att vi har bra gemenskap i gruppen och att de känner motivation, inspiration, glädje och humor. De aktiva är det allra viktigaste för mig!
(Anm: Intervjun gjordes i våras innan utomhussäsongen hade startat - och alltså innan Moa blivit europamästare och uttagen till OS.)