- Finnkampen vill jag
absolut inte missa!
Intervjuare: Jonas Hedman
Birger Fogelberg har sett i princip all friidrott på Stockholms Stadion
sedan slutet av 1950-talet. Foto: Deca Text & Bild
Att vara på plats när historia skrivs gäller alla som är på Stockholms Stadion i helgen där Finnkampen äger rum. En som garanterat kommer att vara på plats är Birger Fogelberg, 69, från Sollentuna som ser sin 20:e raka finnkamp på Stadion och har upplevt alla sedan 1961 på plats! Totalt har det genomförts 27 finnkamper på olympiastadion sedan premiären 1927 och Birger har alltså sett drygt två tredjedelar av dem under mer än ett halvt sekel.
Så när Angelica Bengtsson, Michel Tornéus, Khaddi Sagnia, Daniel Ståhl och alla de andra kliver in i hetluften till helgen så är det i fotspåren av alla de största svenska friidrottarna genom tiderna och Birger har upplevt de flesta. Ett tydligt minne är från 1994 års finnkamp då herrarna vann ganska klart men där damerna förlorade med endast fyra poäng.
– Då var Maria Akraka från Rånäs i sitt livs form och ställde verkligen upp för laget. På lördagen vann hon 1500 m med över fem sekunder på 4:10.79, mindre än sekunden från landskampsrekordet, och dagen efter den för henne ovana distansen 3000 m på personliga rekordet 9:04.35. Bara en timme och en kvart senare var hon med och ordnade en trippel på 800 m där hon slutade tvåa bakom Malin Ewerlöf sedan alla tre svenskorna kommit i mål under 2:05. Det är verkligen att ställa upp för laget, säger Birger.
Få har ett perspektiv på friidrott på över femtio år och Birger har koll på de flesta milstolparna i finnkampshistorien.
– En sådan inträffade 1985 då vi vann första herrsegern på 16 år. Många i laget klev verkligen fram och gjorde tuffa dubbleringar med lyckat resultat. Eric Josjö vann 200 och 400 m och sprang slutsträckan i det segrande långa stafettlaget. Johnny Kroon var snabbast på 800 och 1500 m och Mats Erixon segrade på 5000 och 10 000 m. Då var det drag på Stadion!
1985 var också året då en 43-årig mamma från Lidköping presenterade sig på allvar för svenska folket.
– Evy Palm låg långt efter ledande finskan Iisakkila ut på sista varvet på 10 000 m men levererade en fantastisk spurt som förde henne ikapp och förbi till en klar seger. Då reste vi i publiken oss upp och applåderade på sista varvet!
Sin första finnkamp live såg Birger alltså 1961 men han fastnade för friidrott ännu tidigare.
– 1957 följde jag finnkampen som 11-åring via radio och det jag mins bäst från den tävlingen är medeldistansloppen med Dan Waern som mötte de tre finska världsklasslöparna Vuorisalo, Salsola och Salonen som alla hette Olavi i förnamn.
800 m gick första dagen och där lyckades Dan vinna.
– Han noterade 1:48.9 vilket var samma tid som tvåan Vuorisalo och det var riktigt tätt mellan de fyra. Dagen efter blev det ombytta roller på 1500 m där Vuorisalo var en halvsekund före på 3:42.1. Men Salonen blev diskvalificerad sedan han stört Waern.
Två månader tidigare hade Salsola vunnit ett lopp i Åbo på 3:40.2 – nytt världsrekord.
– Tvåa var Salonen på samma tid, alltså tangerat världsrekord, följd av Vuorisalo 3:40.3 och Waern som med 3:40.8 satte svenskt rekord.
Dan Waern satte under den här perioden världsrekord på 1000 m vid tre tillfällen och noterade som bäst 2:17.8. En tid som än idag står sig som svenskt rekord och så sent som i lördags var Dan, 82, på plats i Göteborg och såg ett svenskt rekordförsök på den udda distansen.
Riktigt bra tryck på läkarna var det på landskamperna på 1960-talet som var stora begivenheter och lockade mycket folk. Men det var en väsentlig skillnad under de första två finnkamperna han såg på Stadion 1961 och 1963.
– Det var enbart herrar som tävlade. Den kvinnliga kampen, som startade 1953, gick på annan ort och det var först från och med 1964 som de genomfördes samtidigt på samma plats.
En profil som Birger minns väl är sprintern Karin Wallgren som 1968 gifte sig och bytte namn till Lundgren.
– 1967 vann hon 200 och 400 m och var tvåa på 100 m samt sprang tredjesträckan i det segrande laget på 4x100 m som då var enda stafetten för kvinnor. Hon var verkligen en viktig poängplockare och var två år senare först i mål i fem grenar – alla tre sprinterdistanserna plus båda stafetterna sedan den långa kommit med på programmet det året.
1960-talet var det fortfarande kolstybb som gällde – Stockholms Stadion fick allvädersbanor först 1972 – och på manliga sidan tog släggkastaren Birger Asplund och korta häcklöparen Bosse Forssander många segrar.
– När Asplund vann 1965 tog han sin tionde seger i sin trettonde finnkamp. Totalt kom han att göra 63 landskamper – fler än någon annan svensk.
En som inte gjorde så väldigt många finnkamper men som gjort avtryck ändå är sprintern Bosse Althoff från Mellerud som hade sina bästa år i mitten på 1960-talet. När det var dags för 1965 års finnkamp – alltså för jämnt 50 år sedan – hade de blågula herrarna inte vunnit på tolv år.
– Althoff, eller ”Melleruds-expressen” som han kallades, vann 100 och 200 m, var tvåa på 400 och sprang slutsträckan i båda stafetterna där han på 4x400 m sprang ikapp och förbi finländaren. Althoff tog 19 poäng och bidrog till att det äntligen blev svensk seger!
Riktigt bra lag hade Finland på 1970-talet och de vann bland annat både herr- och damkampen hela åtta år i rad 1972–78. Sistnämnda år noterades den största finska herrsegern med hela 78 poäng.
– Spjut är ju sedan många år Finlands paradgren och i 1970 års kamp i Helsingfors vann Pauli Nevala på personliga rekordet 92.64 vilket bara var sex centimeter från världsrekordet. Det tillhörde sedan året före landsmannen Jorma Kinnunen som var tvåa i tävlingen på 87.96.
Ett annat riktigt bra resultat noterades i 1972 års kamp som avgjordes strax före OS i München.
– Det var på 800 m där Pekka Vasala fick draghjälp av en landsman på första varvet och sedan fortsatte fram till europarekordet 1:44.5 som än idag är finnkampsrekord. I samma landskamp höll Lasse Virén länge världsrekordfart på 5000 m och kom i mål på 13:32.0 – 16 sekunder från världsrekordet.
En historisk seger var det som inträffade i damkampen 1980 då Sverige vann för första gången på nio år.
– På Stadion 1979 vann finskorna med blott tre poäng trots att Linda Haglund segrade på både 100 och 200 m och för första och enda gången var med i 4x400-stafetten. Men året efter kom revanschen då Sverige lyckades vinna med en poäng vilket för nästan alla i laget innebar första finnkampssegern, säger Birger.
1985 var en ännu större milstolpe vilket nämnts tidigare och stort var det också när Sverige vann dubbelt i Helsingfors året efter.
– Det var första svenska dubbelsegern i lejonets kula på tjugo år. Johnny Kroon vann åter både 800 och 1500 m och Patrik Sjöberg vann förutom specialgrenen höjd även längd trots att tävlingarna pågick mer eller mindre samtidigt.
1997 års finnkamp blev den sista på 16 år på Stadion och under 2000-talets första år var det de svenska damlaget som stod för de flesta segrarna.
– När de vann i Göteborg 2001 var det början på en elva segrar lång svit. Det här var ju den period som vi verkligen hade bra friidrottare i bland annat Carolina Klüft, Kajsa Bergqvist och Susanna Kallur samt på herrsidan Christian Olsson, Stefan Holm och Patrik Kristiansson (numera Klüft). 2004 noterades också den största svenska damsegern – 51 poäng, säger Birger.
– Susanna gjorde ju en fantastisk finnkamp i Göteborg 2005 då hon vann 100 m på 11.42, 200 m på perset 23.32 och 100 m häck (12.89) samt ingick i 4x100 m-laget som med 43.61 satte det gällande svenska rekordet. 200 m vann Sanna med en enda hundradel före Carolina Klüft.
Senast Finnkampen gick på Stadion var 2013 då det blev svensk dubbelseger och där herrarna noterade den tangerat största segermarginalen i landskampens historia med 62 pluspoäng. Så stor, så när som på en poäng, är kalkylen i årets landskamp baserad på årsbästa medan det ser ut att bli betydligt tuffare i damkampen där kalkylen stannar på tio blågula pluspoäng.
Birger har sett i princip all friidrott på Stockholms Stadion sedan slutet på 1950-talet och han sitter alltid på samma plats.
– Mitt på bortre långsidan några rader ovanför mittgången. Där har man bra överblick och så slipper man solen.
Vi ses på Stadion på lördag!