Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Tisdag 19 mars 2024

Friidrott.se:s arkiv:
Resultat
Statistik

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Kontaktuppgifter hittas på www.friidrott.se



Friidrotts-SM blir en ny grej för Dennis. Foto: Deca Text & bild

Sprintens Rookie till Heden:

"Jag är hur taggad som helst"


av Frida Hogstrand


Likt en tornado har killen intagit den svenska sprinteliten. I lopp efter lopp har han plockat tiondel på tiondel av sitt pers på 100m. Med 10.37 är han Sverigetvåa inför helgen i Helsingborg.
Friidrottssverige har skaffat sig nyfikenhet men också en del frågetecken: Vem är denna Dennis Leal?

 

”Nått botten”

Han gick aldrig på någon friidrottsskola som barn, fick aldrig känna av hatkärleken för evighetsstafett och hoppade aldrig längdhopp med zon.
Fram till 18 år var Dennis friidrottshjärta litet.

– Jag hade ingen relation till friidrott eller idrott överhuvudtaget förrän jag var 18 år.

Han tränade amerikansk fotboll ett tag och visade sig ha en stor talang. Med Södertäljes Telge Tuckers spelade han wide receiver.
– Sporten är ju väldigt liten i Sverige. Den enda jag hade på läktaren i Södertälje var mormor. 
Vid ett test på träning slog Dennis nationsrekordet på 30 yards (drygt 27.5m). Han blev kallad till landslagsläger och klubbar från USA började höra av sig. De ville att han skulle komma och träna hos dem.
Men sagan skulle få ett abrupt slut.
– Jag skadade knät under en match och förlorade alla kontakter från USA, de menade att de inte kunde satsa på mig lägre. Efter nationsrekordet hade jag 1-2 år där jag kanske inte tog de bästa besluten och festade ganska mycket. Jag kände att jag hade nått botten, berättar Dennis.

”Visa vad du går för”

Men flytvästen kom. Han bestämde sig för att testa något nytt. Han tänkte skaffa sig nya, bättre rutiner. Friidrotten skulle visa sig bli hans gröna bock för detta.
För ungefär två år sedan började han träna friidrott hemma i Södertälje. Men i brist på träningskompisar blev han rekommenderad att testaträna med Roland Bergman i Spårvägen. Han som tränat upp namn som Nil De Oliveira och Moa Hjelmer.
Dennis såg detta som en stor chans och möjlighet. Han skulle visa den där Sätrahallen och Spårvägen vad han gick för. Väl där sattes han på prov med klassikern flygande 30.
– Jag hade sagt till Rolle (Roland) att jag hade slagit nationsrekord på 30 yards i amerikansk fotboll och att det kändes som jag kunde ha lite fart i benen ändå, berättar Dennis.
Men Rolle ville inte ha snack. Han ville ha action.
– Han sa att det är lätt för folk att snacka. Kom ner och visa vad du går för så tar vi det därifrån sa han, berättar Dennis.
Dennis kommer inte ihåg vilken tid han klockade bara att tiden var bra noge för att bli en del av team-Rolle.
– Tydligen imponerade jag tillräckligt mycket för att han skulle ta tag i mig och se till att jag började utvecklas.
Ett nytt kaptiel i Dennis liv tog sin början.

”Såg ut som en frysbox”

Men killen var långt ifrån den friidrottaren han kunde bli. Av träning för amerikansk fotboll adderat med mycket tid på gymmet var hans stelhet ett akutproblem.
– Jag låg på 90-92 kg, hade kört mycket discogym med mest bröst och biceps, det var inte mycket annat jag körde, säger Dennis och skrattar.
– Jag började med att gå ner 10kg i muskler. Vi jobbade mycket med min stelhet också. Jag såg ut som en frysbox när jag skulle springa min första tävling.

Under 2016 gjorde han karriärens första tävlingslopp. Ett prov som slutade i 11.18 på 100m och en överbelastningsskada som följd.
Säsongen var över förrän den knappt dragit igång.
– Jag vägde fortfarande för mycket och hade inte lärt mig att springa ordentligt. Det var inte mitt bästa lopp om man säger så, säger han.

Det blev en period av ordentlig rehab men i tid till inomhussäsongen fick han ont i knät igen. Inomhussäsongen 2017 ströks. Vad som inte skulle strykas var nästkommande tävlingsperiod: Hade han fart i benen?
På det skogsomringade Källbrinks IP i Huddinge hölls Dennis första tävling för säsongen. Inräknat det där 100m loppet 2016 så var detta hans andra friidrottstävling någonsin.
Och det blev både försök och final den där dagen i slutet av maj. I märkvärd minusvind tog Spårvägskillen hem segern på 10.69.

Han slog följe med resterande sprintsverige och åkte till Skara. Resan skulle bli mödan värd när han raderade ut sitt nysatta pers två gånger. Med 10.51 slutade han tvåa i B-heatet efter rutinerade landslagsjunioren Emil von Barth.

Juni blev en period av knivskarpt fokus på träning och tävling. Första helgen i juli visade Världsungdomsspelen i Göteborg, en helg full av lärdomar för nysprintern.

Tack till giraffnacken

Det var ju en del saker som talade mot Dennis inför försöksheatet på 100m på VUS.  
– Världsungdomsspelen var absolut den konstigaste tävlingen för mig. Jag hade sovit så dåligt innan och inte fått i mig så mycket att äta. Jag kom knappt till final kändes det som.
Men en finalplats, ja det fick han.
– Jag hade inga förvätningar överhuvudtaget. När startskottet går ser jag inget om hur jag ligger till men jag kände ändå att starten var bra. När jag kommer upp efter de här 30 meterna så ser jag att jag springer bredvid Odain (Rose), berättar Dennis med en viss stolthet i rösten.
Sida vid sid med 60m-finalisten från IEM i Belgrad fäller de sig i mål till synes samtidigt. Dennis trodde han ”förlorat” duellen, som han förklarade det. Men när folk började vifta och gratulera från läktaren förstod han att vinsten var hans. Ljustavlan blinkade fram Dennis Leal 10.37 PB.
Något han minns nästan lika tydligt som känslan efteråt var inget annat än -målfotot.
– Jag fick se målfotot och den där giraffnacken.. Det var ju i och för sig den som gjorde att jag vann men jag har aldrig sett en sådan lång nacke i hela mitt liv.

Dennis 200m pers kommer från Göteborg GP. Där vann han före Henrik Larsson (höger) och Alexander Lesser (vänster). Foto: Deca Text & bild

 

”Frustrerande att ligga tvåa”

22-åringen är mitt inne sin första riktiga friidrottsäsong. Och trots att han fortfarande är rookie inom sprinten har han tagit sig in som nummer två i sverigestatisken på 100m.
Trots knappa månader med seriös av tävlan har Dennis skaffat sig ett kristallklart fokus. Och det är inte att ligga tvåa.
– Jag har inte fått något perfekt lopp ännu och jag är inte jättenöjd med mina tider. Men det är en helt okej tid för mig som bara är inne på första året. Målet jag och Rolle la upp inför säsongen var att hålla mig skadefri, säger han.
 

Om du skulle känna dig nöjd med din säsong, hur skulle du avsluta den på då?

– Jag vill persa en gång till. Det är lite frustrerande att ligga tvåa. Jag vill alltid vara först men samtligt är jag fortfarande så ny så det känns inte som att jag förtjänar en förstaplats med tanke på att många har tränat så länge. Men så länge det blir ett nytt pers är jag jätteglad, säger han.
Dennis förklarar att han länge haft skyhöga krav på sig själv när det kommer till saker han bryr sig om. En dag vill han till SM-guld men förutom det vill han inte sätta några mästerskap eller tider som mål.
– Jag vill bli den bästa atleten jag kan bli, den bästa produkten av mig själv och sedan får vi se hur bra det blir. Den bästa eleven är den som aldrig slutar lära sig, brukar man brukar säga och det tror jag på.
 

100 och 200 på SM

På fredag gör han sitt första individuella Friidrotts-SM. Under helgen i Helsingborg väntas han springa både 100 och 200m. På den sistnämnda sträckan är han rankad sexa i Sverige.
– Kroppen har varit ganska trött men jag har vilat ett tag nu, det känns som att formen är på väg tillbaka. Jag är hur taggad som helst, speciellt nu när det börjar kännas bra i kroppen också, säger han.
Hur laddar han då upp inför detta mästerskap?
– När jag ska göra något som är stort för mig brukar jag oftast bara spendera tid med familjen och mina närmaste vänner. Jag brukar hitta på saker jag gillar som att umgås, gå ut och käka eller ta promenader. Det här är en helt ny upplevelse för mig så jag försöker bara samla positiv energi från alla möjliga håll.

Positiv energi verkar det vara gott om i den miljön Dennis bifinner sig i just nu. Han berättar om det stödet han har från sin familj.
– Min familj är största supportklubben. Familjen kommer typ och hejar på träningarna. Det är hur kul som helst, säger han.
Men samtidigt har han ett starkt band till sin tränare, Rolle.
– När jag kom till Spårvägen så tog de hand om mig så otroligt bra, speciellt Rolle. Jag fick fullt stöd från början. Hans träning har flutit på bra och vi har kommit bra överrens. Vi förstår varandra och har alltid kul på träningarna.
 

Tufft motstånd

Även om Dennis levererat snabba tider under säsongen kryllar det av potentiella utmanare i 100m-listan till fredagen. Fjolårets vinnare Tom Kling-Baptiste har 10.41 som bäst, men han har tidigare visat att det bara krävs en tävling för att bli svensk mästare.
Junioren från Göta Henrik Larsson kan bli giftig på både 100 och 200m efter formbesked från så sent som på Nordiska 19-årskampen. Sverigeettan Austin Hamilton har 10.34 och en färsk sjätteplats från junior-EM och Odain Rose har slagit Dennis under säsongen och har dessutom mästerskapsvanan i ryggraden.

På SM-dag 1 prisas Sveriges tre snabbaste män. Det handlar om att plocka fram de extra kanonerna, vara bäst när det gäller. Titeln kan gå till vem som helst.
Till han med en lång meritlista eller till han som är grenens Rookie.