En glad Gabriel efter karriärens längsta kast 2013. Foto: Spjutskola.se.
Gabriel Wallin har landat
spjutet för sista gången
Av Jonas Hedman
När Gabriel Wallin den 16 april offentliggjorde att spjutkarriären var över så var det bara några dagar efter att han valts in i Boise State University Athletics Hall of Fame. En prestigefull utmärkelse som blev en utmärkt slutpunkt på en spjutkarriär som inleddes som 12-åring 1993 och kom att få sin slutpunkt på SM i Helsingborg 2017.
Gabriel kan se tillbaka på en 25 år lång karriär som bl a innehöll dubbla segrar i de amerikanska universitetsmästerskapen, andraplats i Lag-EM Super League, åttondeplats i EM, åtta starter i VM-EM, elva landskamper och lika många SM-medaljer. Det personliga rekordet 83.23 från 2013 placerar honom sexa på den svenska genom-tiderna-listan.
Bästa minnet är från de amerikanska universitetsmästerskapen (NCAA) i Austin, Texas, 2004 då Gabriel förbättrade sitt personliga rekord med hela sju meter och vann hela tävlingen!
– Då presterade jag över min kapacitet. Jag kom till Austin med ett personbästa på 73.98 och kastade 77.62 i kvalet och sedan 80.71 i finalen. Det var en riktig fullträff! Det var speciellt att för första gången överträffa 80 meter och inte minst att vinna, säger Gabriel som blev fjärde svensk i NCAA-historien att vinna spjut.
Året efter upprepade han bedriften och lyckades därmed vinna två gånger av två möjliga under de 1,5 år han tävlade för Boise State University som ligger i Idaho i nordvästra USA.
Första NCAA-segern i Austin 2004.
Foto: Jonas Hedman
OS-medaljören Eldebrink tipsade
Gabriel spelade fotboll och basket i de tidiga ungdomsåren hemma i Enhörna utanför Södertälje men märkte att han kastade längst av alla med liten boll när det var skoltävlingar. Hans pappa var rektor i Södertälje och kom i den rollen i kontakt med Kenth Eldebrink som tävlat i spjut för Södertälje IF med ett OS-brons från 1984 som främsta merit. Han tipsade om att gå ner till träningen på Södertälje IP.
– Inge Hermansson tog emot mig och första kvällen fick jag prova flera grenar inklusive spjut som gick bäst. Ganska snabbt hamnade jag i Sven Ohlsons kastgrupp så det blev spjut från första början, säger Gabriel.
Några veckor senare, i juni 1993, åkte han med sin äldre bror David till Karlstad och spjutkarnevalen Lemmingiaden för att göra sin första tävling.
– Jag hade fått mina första spikskor, som enbart hade spikar framtill, och brorsan tyckte att vi skulle kolla in arenan kvällen före så att jag var förberedd. Så blev det och när vi var på Tingvalla kom en man fram och sa ”Välkommen hit, Gabriel!”. Jag blev så förvånad över att han visste vad jag hette men förstod sedan att det var få 12-åringar i tävlingen som inte kom från närområdet och jag hade ju min overall som det stod Södertälje IF på. Mannen var tränaren och grengruppsansvarige Anders Borgström som jag sedan haft förmånen att få träffa många gånger!
– Dagen efter kastade jag 35 meter och vann P12-klassen! Jag fick bildserier på min kastning och Anders visade film på mig där han kommenterade tekniken. Ett fint minne! säger Gabriel som blev en återkommande gäst på Lemmingiaden.
Fullträff med spikar i hälen
Ett annat minne från ungdomsåren är USM i Ängelholm 1996.
– Jag hade varit på språkkurs i England och i princip inte tränat alls under en månad. Men jag var ändå med på USM och fick låna ett par riktiga spjutskor med spikar även i hälen. Det gjorde skillnad och jag kastade 54 meter direkt i första kastet – personligt rekord med tio meter! Då sa Inge Hermansson att ”nu vinner du!”. Men tre killar kastade längre så jag fick inte ens medalj, säger Gabriel och skrattar.
Två av killarna, vinnaren Kaj Jokinen, Råby-Rekarne, och tvåan Jimmy Karlsson, Gnesta, tillhörde också Södermanland och dem mötte Gabriel många gånger.
– Jag var bara nummer tre i distriktet i ungdomsåren och då fanns det ingenting som pekade på att jag skulle nå så långt som jag gjorde som senior.
Jättepers i landskampsdebuten
Landslagsdebuten skedde i ungdomsfinnkampen i Göteborg 1999 och resulterade i en fjärdeplats på 67.10.
– Men jag satte personligt rekord med fem meter!
Första SM-medaljen kom som 20-åring i Gävle 2002 (brons) och några veckor senare debuterade Gabriel i Finnkampen genom att bli fyra. 2004-2005 tränade och studerade han i USA och när han kom hem avslutades studierna på Handels i Stockholm och 2007 tog han sin civilekonomexamen. Gabriel började jobba deltid på Scania och det fungerade så bra att byte från Södertälje IF till någon av de ekonomiskt starkare Stockholms-klubbarna aldrig blev aktuellt.
– Jag har genom nästan hela karriären haft min tränare i Södertälje och det har fungerat utmärkt.
2006 blev dock på grund av skador ett förlorat år och 2007 och 2008 var inte heller bra, framför allt var det ryggen som krånglade.
– Då funderade jag på att sluta. Men min sjukgymnast Kari Kiviniemi, som senare blev min tränare, fick ordning på ryggen och tekniken och jag kom att hålla på i nästan tio år till.
Andraplats i Lag-EM Super League 2011. Foto: Deca Text & Bild
Tre kast över 80 på Stadion 2011
2011 arrangerades Lag-EM Super League på Stockholms Stadion och Gabriel överraskade med att göra tre 80 meterskast med inledande 80.88 i topp – bara 41 cm från seger. Det innebar en tredjeplats vilket i oktober uppgraderades till andra sedan ursprungliga vinnaren Dmytro Kosynskij från Ukraina diskvalificerats för doping.
– Då slog jag mitt sju år gamla personliga rekord från NCAA 2004!
Året efter tog sig Gabriel för första och enda gången till en mästerskapsfinal då han blev åtta i Helsingfors-EM, placeringen bakom Kim Amb.
– Jag fick sällan till det i kvalen så det var kul att lyckas i Helsingfors!
Totalt gjorde Gabriel fyra VM och lika många EM. I VM blev det som längst 74.66 (Moskva 2013) och i EM 78.89 (i kvalet 2012 följt av 77.18 i finalen).
– Jag var aldrig stabil på 80 meter vilket gjorde att jag fick chansa lite i kvaltävlingarna för att ha en möjlighet att ta mig vidare. Då kan det lätt gå åt andra hållet. Sedan var jag inte heller alltid 100 procent vid ett antal av mästerskapen, vid flera tillfällen var det någon krämpa.
I 14:e försöket kom äntligen SM-guldet - Umeå 2014. Foto: Deca
Till slut kom det
När Gabriel åkte till SM i Umeå 2014 handlade det om 14:e SM-starten. Facit var då tre brons och fyra silver. Förhoppningarna var dock inte stora eftersom han hade ryggskott så sent som en månad före. Men på Campus Arena var han bäst av alla och slog Jiannis Smalios och Kim Amb med 1,5 respektive två meter.
Till slut tog han sin SM-titel – tolv år efter första medaljen!
– Men jag borde ha vunnit redan i Malmö 2009. Då kastade jag 75 meter med några centimeters övertramp och sedan kom störtregnet som förstörde resten av tävlingen. Daniel Ragnvaldsson vann på 72 meter och jag var tvåa på 70, säger Gabriel som bara några dagar senare gjorde en riktigt fin Finnkamp där han var tvåa och bäste svensk. Det gjorde att han utsågs till månadens friidrottare i augusti av friidrott.se.
De avslutande tre SM-tävlingarna 2015-2017 resulterade i tre tredjeplatser vilket innebar att SM-facit blev 17 starter 1999–2017 (missade 2006 och 2010) – 6 brons, 4 silver och 1 guld.
Karriärens längsta, 83.23 kom på Hässelby IP 2013. Foto: Andreas Thornell
Personligt rekord som 32-åring
Drivkraften att satsa vidare när man passerat 30 finns inte hos alla men Gabriel fortsatte även efter att han tagit det efterlängtade SM-guldet. Och han bibehöll högstanivån.
– Jag kände hela tiden att jag kunde bli bättre och det räckte för att motivera mig att fortsätta. Och jag gillar verkligen att tävla!
2013 kastade han för tredje året i rad över 80 meter. Träffen kom i Hässelby SK:s jubileumstävling på Hässelby IP i slutet på juni där Gabriel i fjärde omgången fick på hela 83.23. Det blev hans slutgiltiga personliga rekord.
– Jag hade ofta en formtopp i juni och kastade också långt i slutet på sommaren vid några tillfällen. 2013 var ett sånt år. 80.39 på DN Galan på Stadion i slutet på augusti och 81.75 i Finnkampen på samma plats helgen efter.
2016 skrevs årsbästat till 82.81 – hans näst bästa resultat – och 2017 inledde han med 82.01 i Kringelkastet inför hemmapubliken på Södertälje IP. Så han höll verkligen en hög nivå ända till karriärslutet.
Vad är det bästa med spjutkasning?
– Det är egentligen hela kastet. När jag fick till det så var det alltid fin rytm i ansatsen följt av bra stäm i utkastet, sträck i axeln och när spjutet lämnar handen är det som att det bara sker en reaktion från kroppen. Det bara sticker iväg och det känns så lätt. En underbar känsla!
– Jag känner alltid när det är långt, men inte exakt hur långt. Jag har inte koll på om det är 79 eller 82. Ibland ser man tydligt var det landar och då vet man, men det kan också vara svårt att se. När jag kastade 80.71 i Austin 2004 trodde jag aldrig att det skulle vara så långt, det var verkligen en chock eftersom jag satt pers med fyra meter redan i kvalet.
För att bli bra räcker det inte med talang, man måste ha bra tränare också.
– Och det har jag haft. Den förste var Inge Hermansson och min första specifika spjuttränare Sven Ohlson som tog mig igenom hela ungdoms- och juniortiden upp som senior. Han såg alltid hela träningsgruppen och var bra i såväl med- som motgång.
– Mike Maynard var min tränare i USA. Han lyckades verkligen få mig i bästa form till universitetsmästerskapen och coachade mig till 80 meter.
– Lasse Haka fick mig tillbaka till eliten efter några tuffa skadeår. Han tog med sig flera övningar och idéer från Finland och har också ett bra spjutöga.
– Kari Kiviniemi var min sjukgymnast som 2014 blev min huvudtränare. Han är den mest ödmjuke och omtänksamme tränare man kan tänka sig och alltid intresserad av att lära sig nya saker. Han fick min karriär att fortästta långt efter att jag fyllt 30 med två av mina tre bästa resultat som facit.
”Jag kan bli bättre”
– Flera andra elitaktiva sa att ”håll på så länge du kan, allt det andra kan du göra senare i livet”. Det har jag tänkt på ibland när det tagit emot i träningen. Men jag har alltid gillat att träna, tävla och prestera. Just känslan av att jag kan bli bättre har varit en stor drivkraft.
– Det var i höstas jag tog beslutet att avsluta elitsatsningen, men jag behövde några månader för att verkligen känna efter och låta det sjunka in. Nu känns det skönt att inte behöva planera hela vardagen efter träningen.
Gabriel jobbar på Scania i Södertälje sedan 2007 där han haft olika befattningar. Just nu arbetar han som financial controller vilket innebär redovisning, prognoser och analyser.
Av all den ”extra” fritid han nu har spenderas ännu mer på basket – en sport han gillat sedan barnsben och gärna ser så många matcher som möjligt av. Inte minst när Södertälje Kings spelar!
Att det kan bli en fortsättning i friidrottens tjänst i någon roll utesluter han inte. Men det får anstå lite.
Fakta Gabriel Wallin
Född: 14 oktober 1981 i Enhörna.
Bor: Södertälje
Längd/vikt: 193 cm/93 kg
Klubb: Södertälje IF
Tränare: I tur och ordning Inge Hermansson, Sven Ohlson, Mike Maynard, Lasse Haka samt Kari Kiviniemi.
Meriter
VM: Fyra starter: 2005, 2007, 2011 och 2013.
EM: 8:a i Helsingfors 2012. Start även 2010, 2014 och 2016.
EC/Lag-EM Super League: 2:a 2011, 7:a 2004 och 2015.
NCAA: Seger 2004 och 2005.
Landskamper: 11.
SM: 1 guld (Umeå 2014), 4 silver och 6 brons på 17 starter 1999–2017.
Tio bästa spjuttävlingarna
|
83.23 |
1 |
Hässelby |
25.6.13 |
|
|
82.81 |
1 |
Saarijärvi, FIN |
25.6.16 |
|
|
82.01 |
1 |
Södertälje |
6.6.17 |
|
|
81.75 |
4 |
Stockholm/S |
8.9.13 |
vFIN |
|
81.45 |
1 |
Göteborg/S |
14.6.12 |
FGP |
|
80.88 |
2 |
Stockholm/S |
18.6.11 |
Lag-EM |
|
80.71 |
1 |
Austin, TX |
12.6.04 |
NCAA |
|
80.39 |
3 |
Stockholm/S |
22.8.13 |
DN Galan |
|
80.31 |
2 |
Gävle |
19.6.05 |
EC First League |
|
80.12 |
3 |
Pihtipudas, FIN |
30.6.13 |
|