Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Tisdag 19 mars 2024

Friidrott.se:s arkiv:
Resultat
Statistik

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Kontaktuppgifter hittas på www.friidrott.se


 

Yolanda Ngarambe:

"Om jag inte trodde det här skulle

hända hade jag lagt av för längesen"

Av: Gustav Orbring

Turebergs Yolanda Ngarambe är, utan tvekan får jag ändå säga, månadens friidrottare i januari. 27-åringen har rivstartat 2019 med svenskt rekord på en mile i ett lopp mot flera världsstjärnor borta i USA. Dessutom klarade hon två IEM-kvalgränser, på 800m och 1500m, inom loppet av en vecka. Det gör att hon för första gången i sin karriär blivit uttagen till ett internationellt mästerskap - inomhus-EM i Glasgow 1-3 mars. Se reportaget med Yolanda ovan, och läs den längre texten om henne nedan.


Sollentunavallen.
Det är en brett leende Yolanda Ngarambe som presenterar sig när vi träffas för första gången. Här, i Sollentunavallen, är det ovanligt bra uppslutning från Turebergsgänget. Isabella Andersson håller på att avsluta sitt träningspass samtidigt som Yolanda och Hanna Hermansson står och tänjer inför intervallpasset. Lite senare ska även Amanuel Gergis ansluta. De kör huvudpasset var för sig, men värmer upp tillsammans. I dag har de även fått med sig en ölännning. Högbys David Nilsson ska agera farthare åt Yolanda. David gör ofta så här, säger Yolanda. Han kan hitta på vad som helst under ett träningspass, ler hon.
 
Det blir ett kortare pass än vanligt. Normalt sett kör Yolanda hela tre timmar en sån här dag. Men i dag kör hon inte styrka. Det väntar mästerskap, och lugnare träning krävs för att hon ska vara fräsch i kroppen. Hon lämnar David på löparbanorna efter intervallpasset. Han får sällskap av Amanuel, och de kör vidare. Samtidigt joggar Yolanda ner tillsammans med Hanna, och sedan sätter vi oss ner på en av bänkarna i hallen för intervju.

Allt började i Finland 

–”Garambe”, säger jag. Det är så man uttalar ditt efternamn?
–Ja, svarar Yolanda.
–I USA har de väldigt svårt med att uttala det. Det blir ofta ”Ngarbe” eller något liknande, skrattar hon.

Hon har fått namnet efter sin pappa, som är från Uganda. Mamma är från Finland.
Yolanda är uppväxt med sina föräldrar i Märsta i Stockholm, och har tillhört Tureberg hela sin karriär. Nästan. För allt började faktiskt i Finland, tack vare hennes finländska mormor. Som liten fick hon testa på friidrott i Finland, och insåg genast att det var idrotten för henne. I Stockholm blev det sedan ett par Stockholm Mini Marathon för den då 13-åriga Yolanda, som imponerade med en femteplats. Då blev hon kontaktad av Löpargymnasiet i Sollentuna, och fick Rikard Ekman som tränare.
 
"Skulle man bli något inom friidrott - då ska man till USA"

Men det dröjde inte länge förrän hon började blicka bort över Atlanten, till USA.
– Det kändes som att skulle man bli något inom friidrotten – då skulle man åka till USA, säger Yolanda.
– Jag sökte mig till säkert tio olika skolor i USA och fick svar av ett par stycken. Då hade jag bestämt mig.
 
Av alla ställen i USA hamnade Yolanda i Vermont, som inte är speciellt känt som friidrottsområde. Utan snarare skidåkning.
– Jag hade ju ingen aning om vad det innebar, skrattar Yolanda.
– Men USA var så bra för mig. Jag utvecklades mycket som löpare under den första tiden. Mer mängd i löpningen än tidigare, och dessutom hade vi väldigt roligt. Det kändes som att amerikanerna hade en mer avslappnad inställning till friidrotten.
 
"Kändes ensamt i Sverige"

Efter fyra år i Vermont gick hon ut skolan och bestämde sig för att åka hem till Sverige. Men det blev inte länge hon stannade.
– Det kändes ganska ensamt när jag kom tillbaka till Sverige. Jag var van att träna med stora träningsgrupper i USA, och jag trivs i den miljön. Här var det svårt att hitta personer att träna med, och det kändes som att folk inte tog min satsning på allvar. Därför bestämde jag mig för att åka tillbaka, säger hon.
 
Och den här gången blev det istället Atlanta, och erkända Atlanta Track Club.
Hon hade kommit i kontakt med de nya tränarna Amy och Andrew Begley (Amy är ett välkänt namn inom löparkretsar i USA och har varit OS-finalist på 10 000m) via hennes träningskompis från Vermont som ville satsa vidare på friidrotten i Atlanta. Atlanta Track Club är annars en klubb som mest satsar på amerikanska friidrottare, så att få en plats där som svensk är inte speciellt enkelt.

Den nya miljön blev ett jättelyft för en då 23-årig Yolanda. Och året efter, 2016, började resultaten komma.
Pers i så gott som alla distanser hon sprang. Hon kapade mer än fyra sekunder på 1500m till 4:13.18, en tid hon gjorde på Sollentuna GP – och 3000m-perset sänktes med mer än en halv minut. Men ett skadedrabbat 2017 gjorde att hon inte fick blomstra ut på riktigt säsongen efter.

Det går därför att förstå Yolandas glädje i somras, när hon är tillbaka i 2016-form igen och tar SM-silver i Eskilstuna på 800 meter precis bakom klubbkompisen Hanna Hermansson – och får då också en plats i Finnkampen.

Yolanda kramas om av Hanna efter SM-silvret på 800m. Bild: Deca

Vilken succé den här inomhussäsongen!
 
Men sommaren 2018 skulle bara bli försmaken av vad som komma skulle för 27-åriga Yolanda Ngarambe. Inom loppet av en vecka i januari lyckades hon med bedriften att nå IEM-kvalgränsen på 800m på nya perset 2:04.08, slå nytt svenskt rekord på en engelsk mile (1 609 meter) med tiden 4:28.30 och då på köpet nå IEM-kval på 1500m (hon klockades för 4:10.13 på distansen vilket är nytt personligt rekord). Ett par veckor senare underskred hon även kvalgränsen på 3000m.
– Vi har planerat säsongen bättre den här gången. Vi har haft bra tävlingar, även om jag fick göra jobbet själv i några av tävlingarna. Jag har varit hel också, berättar hon.
– Men samtidigt känns det naturligt att det här händer. Om jag inte trodde att det här skulle hända skulle jag lagt av för längesedan. Man måste tänka att något större ska hända, det är därför jag försöker leva på löpningen. Men det finns ju aldrig några garantier, och då när det händer så känner man bara ”Yes”!
 
"Det blir som vi mot Europa"

Nu väntar inomhus-EM i Glasgow för Yolanda, på 1500m och 3000m. Det blir hennes internationella mästerskapsdebut.
– Det ska bli så kul att köra, det känns som min belöning. Nu ska jag få njuta. Nu har jag klarat gränserna och gjort det jobbiga. Träningen är hård nu, men den är inte lika hård som den var tidigare. Ska bli så kul att ha på sig landslagskläderna.
– På 1500m hoppas jag gå till final, och persa på vägen. Jag har ju 4:10 som officiellt pers, men det var ju i samband med mileloppet – så det känns inte som mitt riktiga pers. 3000m känns mer som för mig själv. Det ska bara bli roligt, säger hon.
 
Med sig till EM får hon bland annat Hanna Hermansson, en annan Turebergslöpare som varit bosatt i USA de senaste åren. Faktum är att Yolanda var med och lockade Hanna över till Tureberg när det begav sig. Hanna letade då nämligen efter en svensk klubb att ansluta sig till och fick då tips av Yolanda.
– Nu blir det som att vi är ett lag. Vi tävlar inte mot varandra tycker jag. Det är vi mot Europa. Det är min amerikanska sida som kommer fram när jag säger så, ler hon.

Yolanda med Lovisa Lindh och Hanna Hermansson efter Finnkampen 2018.