– Visste att jag var i bra form, men det var ändå en chock att kapa så mycket som jag gjorde!
Andra raka SM-guldet här följdes två veckor senare av
"dunderperset" 8:25 vid en tävling i Frankrike.
Hur hittade du egentligen den här tävlingen i Frankrike?
– Ja, det var lite lustigt. Jag var i kontakt med en fransk löpare (Alexis Phelut), som jag sprang mot i U23-EM i Gävle. Under tiden var det så få tävlingar allmänt, framförallt hindertävlingar av hög klass. Han berättade att det skulle vara en tävling i Lyon med de bättre hinderlöparna i Frankrike, och han löste helt enkelt in mig där. Jag var väldigt nöjd över att jag hittade den, haha.
– Det lustiga var också att vi hade en utbytesstudent från Frankrike som tränade med oss i Sverige under 1,5 år för några år sedan. Det visade sig att det var hans klubb och coach som hade arrangerat tävlingen.
Jaha, så du träffade utbytesstudenten där?
– Ja, han var funktionär! Det var riktigt kul att se honom där när man gick i mål.
Vad hade du för tankar när du åkte dit? Vilket resultat siktade du på att göra?
– Jag hade inte riktigt fått den där fullträffen på hinder än kände jag. Det gick bra på U23-EM, men det var inget tidslopp. SM i Uppsala var också bra, men även det ett taktiklopp.
– Jag kände att det var dags att kapa en del på hinder, men målet var väl att kunna göra runt 8:30 – där någonstans. Så resultatet blev väl fem sekunder bättre än förväntat. Jag visste att jag var i bra form, men det var ändå en chock i sig att kapa så mycket som jag ändå gjorde.
– Jag visste att det skulle gå i en viss fart, och då gällde det att vara avslappnad och hitta harmonin i det. Tanken var ju att gå ut i 8:30-fart och se hur det känns, för att sedan slå av om det skulle vara för snabbt. Men jag tyckte att det kändes väldigt kontrollerat. Jag hade bra ryggar att gå på också.
I början av SM-finalen hade Simon sällskap men till sist blev segermarginalen betryggande nästan fem sekunder.
Hur vågar man öppna så mycket snabbare än man tidigare sprungit när man ska springa så pass långt som 3000m – med hinder?
– Jag testade att springa en del 400-ingar med häckar, och även någon tusing några dagar innan i den tänkte farten och kände väl att det var ganska kontrollerat. Jag insåg då att jag inte skulle ”dö” av att hålla farten, utan snarare hur hårt det skulle slå sista kilometern.
Kände du någon gång att det gick för snabbt?
– Nej, egentligen inte. Jag tycker att jag var ganska lugn i början, och om jag minns rätt var det första varvet mitt långsammaste. Jag funderade sen på om jag skulle täppa luckorna som ibland skapades, eller om jag skulle ligga kvar i den farten jag låg i. Jag valde att försöka täppa, vilket gick bra ändå.
Hur kommer det sig att du kunde göra en så pass stor förbättring just nu?
– Jag skulle nog säga att det handlar om brist på tidslopp. Som jag sa innan har jag sprungit lopp med bra startfält, men det blir sällan snabba lopp på mästerskapen. Jag brukar åka till Belgien i början av säsongen, eftersom de har ett bra hinderlopp där. Senast jag var där (2019) ramlade jag tyvärr med 700m kvar. Jag hade nog persat i det loppet.
Har du ändrat någonting i träningen, eller var det här bara ett bevis på att du har tränat bra i flera år?
– Ja, precis! Vi har en väldigt långsiktig satsning, där vi har stegrat träningen successivt varje år. Jag har blivit lite bättre varje år, men aldrig riktigt fått den där fullträffen. Det är som du säger, det handlar snarare om kontinuitet och flera års träning än att jag har ändrat någonting i träningen.
– Jag fick ett väldigt bra höghöjdsläger i Schweiz och Italien i slutet på juli, in i augusti. Där fick jag tre bra grundträningsveckor mitt på sommaren, vilket gjorde att jag höll en bra form genom säsongen. Det kan såklart vara en faktor till att det gick så bra.
I Finnkampen en vecka efter 8:25-loppet anförde Simon en svensk trippel.
Anders Gärderud har sagt att han upplevde att det var först ned mot 8:20 som han fick ett naturligt flyt över hindren och då blev det slags "turboboost": Därför att han sprang fortare gick det ännu fortare genom att hinderpassagerna blev så mycket effektivare. Var det något liknande för dig nu?
– Ja! Det är verkligen en poäng som jag har tänkt på mycket. I mitt första hinderlopp för fyra år sedan öppnade jag första tävlingen på 9:35, andra tävlingen på 9:22 och tredje tävlingen 9:03. Det blir så stora hopp när man springer mer och lite snabbare.
– Ju högre fart man har, desto mer energisnål blir löpningen. Jag känner helt klart att man hittar ett mycket bättre flyt ju snabbare loppen går också. Man får med sig farten på ett helt annat sätt, så jag tror absolut att det kan ligga en del i det.
Simon Sundströms profil på www.friidrottsstatistik.se
Intervju: Lukas Nordén
Foto: Deca Text & Bild