- EM-bronset är min största framgång hittills!
Det fanns ingenting som pekade på att det skulle kunna bli en kvinnlig svensk medalj på terräng-EM i Lissabon i december. Men när Hälles Samrawit Mengsteab sprang ifrån dubbla terräng-EM-vinnaren Fionnuala McCormack från Irland i den sista långa utförslöpan så fick hon ett försprång som räckte hela vägen till brons.
– Det är min största framgång som löpare och den kom oväntat. Jag kände mig dålig tisdagen före loppet och avbröt träningspasset och de sista tre dagarna joggade jag bara, säger Samrawit.
– Målet var att bli topp-10 men jag märkte att den kuperade och knixiga banan passade mig bra och att jag hade ett övertag på McCormack på slutet. Det utnyttjade jag i utförsbacken.
Meriterade irländska terrängspecialisten McCormack kunde inte matcha Samrawits starka slutkilometer i kampen om EM-bronset.
I loppet över 8.3 km var de två som gjorde upp om bronset de sista kilometerna och det var irländskan som drog mest. Men det var Samrawit som trots den mindre bra uppladdningen var starkast på slutet och blev Sveriges sjätte kvinnliga EM-medaljör i terräng.
Taktiskt mästerligt lopp
Samrawits tränare Ulf Friberg trodde på en topp-20-placering och var även han överraskad:
– Väldigt roligt att hon lyckades ta medalj! Det är den mest överraskande svenska medaljen jag upplevt på ett internationellt mästerskap!
– Samrawit flöt med i klungan första halvan och när det sedan drog ihop sig på slutet gjorde hon allt rätt taktiskt och utnyttjade sin styrka i utförslöpningen. En bra prestation att springa ifrån Fionnuala McCormack som jag inte är säker på att hon slagit i en kortspurt, säger Ulf.
Finnkampsdebuterade på Stockholms Stadion i september med att spurta hem 5000m-loppet.
Samrawit hade haft en bra sensommar med seger i Finnkampen på 5000 m och SM-guld på 10 000 m och formen fortsatte att stiga under hela hösten:
Dubbla terräng-SM-guld i Umeå i oktober följdes sedan i slutet av november av en tredjeplats i det internationella terrängloppet Warandeloop i Tilburg, Nederländerna. Och ytterligare två veckor senare kom alltså EM-medaljen.
Förbättrad snabbhet
I januari var Samrawit på ett månadslångt träningsläger i Eritrea vilket var första besöket i födelselandet sedan hon hade lämnat det för åtta år sedan.
Kort efter hemkomsten till Göteborg satte hon personligt rekord på 3000 m med 8:56.76 i ett mixat lopp. Förbättringen var hela 15 sekunder och gjorde henne till femma genom tiderna i Sverige inomhus.
Efter det blev hon förkyld men lyckades ändå på inne-SM i Växjö vinna 3000 m och ta silver på 1500 m på 4:18.45 som var personligt rekord med nio sekunder.
– Att hon skulle slå Hanna Hermansson i spurten i ett långsamt 3000 m-lopp som slutade på 9:46 var överraskande, säger Ulf.
Även på 3000m vid ISM i Växjö i februari var det spurten som avgjorde till Samrawits fördel.
Rötterna i Eritrea
Samrawit kommer från Eritrea men har bott i Sverige sedan november 2012 och blev 2017 svensk medborgare. Hon är gift med maratonlöparen Samuel Tsegay som har ett så bra personbästa som 2:07:28. De har två barn och bor i Angered i östra Göteborg.
– Jag springer normalt tolv mil i veckan och oftast blir det två pass om dagen. Kvalitetspasset sker oftast tillsammans med Ulfs löpargrupp, säger Samrawit som studerar.
Terräng är hennes kanske bästa element medan favoritdistanserna på bana är 5000 och 10 000 m där de personliga rekorden är 15:50.19 från Finnkampen i somras samt 33:38.75 på 10 000 m satt i juni förra året.
– För 2020 är målet att springa bra på båda distanserna på EM i Paris i augusti.
Samtidigt som Samrawit vid terräng-SM i Umeå tog hem både och korta och långa banan SM-debuterade maken Samuel Tsegay med att vinna manliga långa banan!
Intervju: Jonas Hedman
Foto: Deca Text & Bild