Månadens-intervjun juli 2009:
Johan Rogestedt
Vänsteryttern som ville bli snabbare och få bättre koordination lyckades så väl med det att han blev världsmästare på 800 meter.
Det är den kondenserade versionen av hur 16-årige Johan Rogestedt kunde bli den ende som besegrade kenyaner på de längre loppen på Ungdoms-VM i Bressanone för några veckor sen.
|
Johans ambition visade sig redan i tolvårsåldern då han sprang rundor på egen hand och deltog på Göteborgs DM utom tävlan. Knattespelaren i fotboll sprang även Lilla Göteborgsvarvet med hygglig framgång.
Men i slutet på 2005 sökte han sig till ren friidrottsträning för att höja sin kvalitet på fotbollsplanens vänsterkant. De första tävlingsminnena är förknippade med lite ångest.
– Jag var väldigt nervös innan jag skulle springa, men jag fick också blodad tand, berättar Johan som tre år senare ger intryck av att ha full kontroll på nerverna.
Tre lopp på Ungdoms-VM med säker taktisk disposition och hundraprocentlig utdelning i en osannolikt händelserik final vittnar om en mogen 16-åring. Redan den första utomhussäsongen visade sig talangen med segrar på Götalandsmästerskapen och Världsungdomspelen. När Johan stod och vägde mellan fotbollen och friidrotten kom valet att avgöras på helt andra grunder.
– Mamma fick jobb i Österrike och vi flyttade till Wien. Där blev det väldigt mycket med skolan och jag orkade inte fortsätta med fotbollen.
Johan fick i stället sköta träningen på egen hand med hjälp av program på tre-fyra veckor som tränaren Ronny Lindh skickade. |
– Det utvecklade mig som löpare. Jag fick lära mig allt runtomkring, att det inte bara är att springa intervaller, utan sköta uppvärmning och annat.
Kunskapshungern är påtaglig hos den målmedvetne 16-åringen vars vistelse i Österrike slutade med sex veckors bronkit.
– Det var tufft, varje dag trodde jag att jag skulle må bättre och kunna träna, men det blev jag inte. Jag lärde mig att man måste vila helt, ja, man lär sig hela tiden.
– Vi kom hem till Sverige precis före jul och första träningen var nog på julafton.
Trots att inomhussäsongen i stort sett försvann för Johan hann han ändå med fyra tävlingar, krönta av en klar seger på USM:s 1500 meter. Då kunde han konstatera att formen var på samma nivå som i slutet på fjolårets utomhussäsong. Målsättningen var glasklar.
– Det var VM. Jag var ändå bra grundtränad sen hösten och körde på bra, inriktad på att tävla tidigt eftersom mästerskapet också gick tidigt.
De nya persen på 800 kom också slag i slag under våren, bland annat efter segrar i B-loppen på SAYO och Göteborgs Grand Prix. I efterhand kan man tycka att Johan blev felseedad, men det är inget som han har bekymrat sig över.
– Det var nästan skönare att få kämpa därframme än att ligga sist och försöka hänga med. Under bägge loppen avancerade jag under andra varvet. I Göteborg trodde jag inte att jag skulle kunna ligga med framme. Det blev bra för jag fick träna på taktiska upplägg, menar Johan som förbättrade sig med två sekunder ner till 1:51 i Göteborg och fick klart med UVM-platsen.
– Först blev jag glad, men sen var det bara att förbereda sig på pass bra som möjligt.
Johan slutade tävla efter att ha sprungit 400 meter på Världsungdomspelen och koncentrerade sig helt och hållet på att träna. Han hade då under en period kompletterat passen hemma i Stenungsund med att åka ett par gånger i veckan till Ulf Fribergs grupp i Göteborg vilket innebar hårda bud. Träningskamraterna hette Mustafa Mohamed, Oskar Käck, Patrik Andersson, Eric Senorski och Fredrik Björklund.
– Det var väldigt inspirerande att springa med dem. Jag kunde hänga med i fyra minuter när de körde i fem på bana eller i skogen, förklarar Johan hur utformningen anpassades.
– Det var väldigt bra att variera med träningen hemma. Vi ska arbeta vidare på det.
Annars trivs Johan också med att borra för sig själv.
– Det kan vara skönt, fråga mig inte varför!
Juli bestod av runt sex pass varje vecka med en hög dos kvalitet.
– Ronny och jag har hittat en bra metod att toppa på. Formen stegrades hela tiden. Det var väldigt skönt att känna att varje pass blev lättare och lättare.
Ett par, tre hårda kvalitetspass varvades med lätta distanspass på 8-9 kilometer som avslutades med koordinationslopp.
– Just koordinationsloppen är viktiga, att få upp farten, ta ut steget, att avsluta hela tiden med snabbhet i kroppen, även lugna dagar.
Nu väntade avresan till Sydtyrolen och första landslagsuppdraget.
– Det var en helt ny upplevelse för mig. Alla ska prestera på toppnivå, så det var lite spänt i början, men stämningen växte hela tiden i Bressanone.
– UVM går inte att jämföra med några andra tävlingar. Allting är mer exakt. Jag var väldigt fokuserad på att lyssna på vad ledarna sa att man skulle göra.
En typisk situation som Johan inte utsatts för förut är den långa väntan i calling-rummet. 20 minuter instängd på en liten yta med de konkurrenter som man strax därefter ska strida mot.
– Det var ganska spänt, men jag stördes inte av det, utan fokuserade på min grej. Det var lite kul med kenyanerna. De verkade vara de minst fokuserade!
Ända sedan Johan hade blivit uttagen var målsättningen klar, att gå vidare från försöken och persa i semifinalen.
– Jag var väldigt laddad i försöken. Förberedelserna hade varit perfekta. Jag hade gått igenom taktiken med Per Skoog, som var ansvarig för medel- och långdistansarna på UVM. Jag skulle gå ut som trea-fyra och vänta tills det var 200 kvar eftersom jag vet att jag har en stark finish.
– Det gick helt som planerat! Det loppet var nog bäst rent fysiskt. Jag hade kunnat springa fortare, men la av lite när det var klart på slutet.
Johan hade redan prickat sitt första mål, att gå vidare, och kände sig helt fräsch fastän han hade sprungit sitt livs snabbaste lopp. Skulle han ändra på den tidigare inställningen att det var gott nog att slå pers i semin?
– Jag kunde inte gå in för att bli femma! Jag siktade på att ta en av direktplatserna, säger Johan om semifinalen där han ställdes mot ett flertal heatsegrare från försöken.
– Det var väldigt många bra löpare med, men jag hade slagit två med pers under 1:50 i försöken, så jag hade ungefär samma taktik, men att gå ut ännu lite längre bak, som femma-sexa och försöka avancera med 250 kvar.
Det var också vad som hände, med det gick nästan lite för lätt och efter 600 meter tycker Johan att han begick ett taktiskt misstag.
– Jag hamnade tvåa och gick in bakom ledaren vid sargen. Plötsligt var jag instängd. Det kändes tufft, hur skulle jag komma ut? Jag fick nästan ta ett steg bakåt och gå runt alla. Vi kom in på upploppet fyra i bredd. Jag kom med bra fart bakifrån och kände när det var 40 meter kvar att jag skulle klara det.
Nu var det bonusläge. Final var ju inget som Johan räknat med. Inget att förlora och Per Skoog målade upp ett scenario som realiserades som rena filmmanuset. Läs om loppet, skede för skede.
– Jag fick ingen panik när de drog iväg. Planen var att hålla jämnt tempo och försöka vara ikapp med 350 kvar. Så jag hade plus på de andra när det blev så bökigt med en som föll, och jag inte var inblandad. Fram till 400 fick jag en lugn resa.
På bortre lång utvecklades loppet till Johans fördel. Han fick plötsligt fritt spelrum efter att klungan saktat ner och den franske finalisten gjorde ett ryck.
– Jag låg på bana två i god fart och tänkte att håller jag bara steget uppe så kommer jag till den position som jag var ute efter. Jag behövde inte stanna upp. Men jag ville inte göra om felet från semifinalen.
In på upploppet kom Johan åter långt ut, strax bakom de två skyhöga favoriterna från Kenya med personliga rekord som var fyra sekunder bättre än Johans.
– När jag kommer till de lägena med två, tre vid min sida, vet jag att jag är stark, att jag kan slå dem.
– Men det var två 1:47-löpare?
– Även då, för de måste visa att de är 1:47-löpare i just det loppet.
Johan hann upp de båda just före mållinjen. Han var inte helt säker på det, men det spelade ingen roll i det första ögonblicket eftersom han ändå sprungit långt över förväntan och tagit medalj på Ungdoms-VM.
– Jag var oerhört lycklig och sen sa speakern efter några sekunder att han trodde att jag hade vunnit.
Nu väntar nästa ungdomsmästerskap i helgen. Går det att ställa om till ett SM som färsk världsmästare? Finns det risk för att nonchalera motståndet på en lägre nivå?
– Det är viktigt att tänka långsiktigt nu och inte fokusera för mycket på det som hände på UVM. Jag ville bygga vidare på samma principer.
Intervjuare: Lorenzo Nesi