– När det gick så bra i somras har man bara fått mer inspiration!
Från vintern 2018 fram till sommaren 2020 stod du relativt still resultatmässigt. Vad berodde det på?
– Jag har haft ganska mycket prestationsångest, vilket jag tror har påverkat en hel del. Att jag velat stöta långt, men inte kunnat. Många sa att jag var en jättetalang som skulle stöta långt i framtiden, och jag tycker det har varit svårt att leva upp till. Det satte nog mycket i skallen.
Vad var det egentligen som hände i somras? Var det någonting som lossnade?
– Ja, det kan man säga! Jag fick till en ganska bra inomhussäsong, där jag insåg att jag faktiskt kan stöta långt. Jag har ju blivit starkare, men jag skulle säga att det främst är tekniken som blivit bättre.
Sommaren 2020 kom också den första seniormedaljen: Brons vid SM i Uppsala.
Hade du och din tränare (Mats Olsson) gjort någon förändring i träningen?
– Vi har fokuserat mer på att prioritera ”drillar”, med exempelvis medicinboll. Vi gör det i stället för att bara stöta många stötar Jag har en bättre inställning nu också.
Hur kommer det sig att du har en bättre inställning nu?
– Jag snackade rätt mycket med Wictor Petersson om det där när vi var på träningsläger i USA i januari.
Vad pratade ni om då?
– Folk tycker inte mindre om en för att man stöter kort. Det är ingen som bryr sig om man stöter dåligt. Jag fick helt enkelt bra tips av honom. Mentalt har de hjälpt mig väldigt mycket, och jag tror delvis att det är därför det lossnade i somras.
Väntade du dig att stöta så långt som du gjorde?
– Nej, jag trodde inte att det skulle gå så bra som det gjorde. Det var riktigt oväntat. Men när det gick så bra i somras har man bara fått mer inspiration. När man ser att det trots resultaten finns mer att jobba på i tekniken och styrkan.
Och det blev även debut i seniorlandslaget vid Finnkampen i Tammerfors.
Kände du press att du behövde leva upp till förväntningarna på tävlingarna efter din 17.49-stöt?
– Jag kände lite under landslagsutmaningen i Söderhamn, som var helgen efter mina 17.49. Annars kände jag inte någon press. Jag försöker vara lugn och tänka på att alla som inte är insatta inte förstår hur många tekniska grejer som måste stämma för att kulan ska flyga långt.
Du körde många grenar när du var yngre. Varför föll valet på kula?
– Jag ville bli mångkampare från början, men jag fick problem med knäna, och då blev det att jag bara kunde köra kula och diskus. Det blev naturligt att köra kastgrenar när jag ändå inte kunde springa. Men jag tyckte att alla grenar var roliga, och jag gillade framförallt att köra häckteknik.
Mångkamperskan Axelina gjorde bl a 1.60 i höjd som F15.
Axelina Johanssons profil på www.friidrottsstatistik.se
Intervju: Lukas Nordén
Foto: Deca Text & Bild