Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Torsdag 28 mars 2024

Friidrott.se:s arkiv:
Resultat
Statistik

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Kontaktuppgifter hittas på www.friidrott.se


emstafett16man1.jpg

Det osannolika kollektiva lyftet


Text: Fredrik Trahn
Foto: Deca Text & Bild


Om man lägger ihop de individuella perstiderna för Axel Bergrahm, Erik Martinsson, Felix Francois och Adam Danielsson inför EM landar man på sluttiden 3.09.30. Tittar man på tiden som laget sedan sprang på vid EM är det 3.04.95 – hela 4.35 sek snabbare!

Hur är det möjligt? Vi lät killarna själva berätta om hur de lyckades med ”lagbragden i EM”.



Hur hade ni gemensamt förberett er och pratat ihop er inför stafetten?

Felix Francois:
”Redan dagen efter det att laget blev uttaget så reste vi till Amsterdam, ungefär en vecka innan vi skulle springa vårt lopp. Där bodde, umgicks och tränade vi tillsammans vilket finslipade våra förberedelser inför tävlingen. Gemensamma träningar med växlingar var välbehövt då vi inte sprungit så mycket stafett tillsammans.

Under veckan var det mycket snack kring tävlingen och hur vi skulle krossa alla andra! Vi skapade tillsammans en grym inställning inför tävlingen där vi inte skulle vika oss för någon. Mycket snack gick dessutom till att få igång Axel på första sträckan så han inte fegade.”

Erik Martinsson:
”Vi ett fantastiskt bra gäng i 400m, och vi som tog oss till stafetten i Amsterdam lärde känna varandra ännu lite bättre. Vi spenderade en vecka i Amsterdam innan det var dags att tävla, vilket jag tror hjälpte otroligt mycket. Jag tycker det är viktigt med tillit och kamratskap i ett stafettlag, att alla litar på varandra att föra pinnen ett varv runt banan ska det inte finnas en tvivel om. Ledare och aktiva inblandade var otroligt stöttade, och vi pratade mycket om taktiker, situationer etc. vad som kan hända under loppets gång helt enkelt. Detta tror jag hjälpte oss att kunna fokusera mer på att utföra det vi kom för att göra när det väl var dags.”

emstafett16man2.jpg

Berätta om din sträcka!

Axel Bergrahm:
”Jag brukar aldrig komma ihåg så mycket från mina lopp - men jag hade förstasträckan och då har man några sekunder framför kameran. Vi som ett lag kom fram till att vi måste få en "dab" eller två i tv, så det blev några sekunder innan det var dags att springa. Jag förstår varför Bolt leker innan sina lopp, för detta gav mig något annat att tänka på än de få sekunderna jag hade kvar innan startskottet går.

Från själva loppet så är den bild jag har starkast minne ifrån är när jag har mellan 170-150m kvar att springa och vrålet från den stora publiken drar mig framåt - det kändes som om den ökände "väggen" var en myt – jag blev inte trött! Mycket häftig känsla!”

Adam Danielsson:
”De andra killarna sprang fantastiskt bra så utgångsläget jag hade på min sträcka kändes riktigt motiverande och en finalplats kändes inom räckhåll. Det var en bra växling utan strul och jag fick med mig bra fart in i kurvan. Jag hängde på klungan som bildats och känner mig väldigt stark vid 200m-passering. Med 130m kvar går jag ut på bana 2 och ger allt jag har in på upploppet. Det blir lite rörigt när många lag lägger in sina sista växlar men jag fortsätter trycka allt jag kan.

Sista biten mot mål ligger jag väldigt tajt med ett annat lag och försöker tajma fällningen. Precis när jag kommit över mållinjen ser jag klockan slå över till 3:05, en tid snabbare än vi drömt om, och glädjen är total, speciellt när jag också får se att jag fällde mig framför fransmannen med någon tusendel.”

emstafett16man4.jpg

Vad var det som gjorde att ni presterade så bra i stafetten på EM?

Erik Martinsson:
”Det jag tror gjorde att vi presterade så bra på EM var själva resan dit. Bara att åka till Luzern och springa för att kvala var en... upplevelse. Upp klockan 05.00 till flygplatsen, stressiga byten för att sedan komma till hotellet, äta vila en timme sen till arenan för att göra sig i ordning och redo att springa. Det var inte den optimala chansen att kvala, men det var den chansen vi hade. Det var lite tvivel om vi verkligen skulle ta oss till EM i Amsterdam men när vi väl gjorde det var den långa dagen i Luzern helt plötsligt mer fantastisk. 

Vi som springer 400m känner varandra mycket väl och det är en mycket god kamratskap mellan alla löpare, även de som inte var med i laget. Jag tror detta faktum hjälpte oss mycket då vi känner varandra och vet varandras styrkor och svagheter när vi skulle sätta ihop ordningen för sträckorna.

Väl på plats var vi alla enormt laddade och visste vad som skulle krävas för en final, självklart ville vi dit och vi var minst sagt nära att ta oss till vårt mål.  Det är alltid en fördel att kliva in i ett mästerskap som en "underdog" men vi har bevisat nu att vi kan slåss om topp platserna bland Europas 4x400m-lag”

Axel Bergrahm:
Sammanhållningen i det svenska landslaget är enastående. Ännu mer så om man ser kikar närmre på dem olika grengrupperna, i ett stafettlag - oslagbart. Jag tror att anledningen till varför vi presterade så bra på EM är just på grund av att vi hade lång tid på oss att förbereda.

Vi var på plats i Amsterdam från de första dagarna och skulle vara en av dem sista att tävla. Detta gav oss möjligheten att komma in i en bra rytm, ha roligt tillsammans, som man annars kanske missar när man flyger tätt inpå tävling.”

emstafett16man3.jpg

Hur hade du förberett dig inför din uppgift?


Felix Francois:
”Förberedelserna inför EM började med att säkra en plats i laget. Efter kvalet hade vi en uttagningstävling under VU-spelen och jag ville självklart ta en plats. Tidigare under säsongen fick jag en skada i baklåret vilket gjorde att jag hamnade lite efter i träningen och missade tävlingsmöjligheter. Så fokus låg helt enkelt på att kunna springa för fullt samt att få tillbaka känslan av att springa snabbt och lätt.”

Adam Danielsson:
”Tankarna på en stafett på EM hade funnits väldigt länge och efter vårt lopp i Luzern blev det gradvis mer och mer verkligt. Veckan innan vi sprang stafetten hade vi i laget ett uttagningslopp på Ullevi för att avgöra vilka 4 som skulle springa stafetten så 2-3 veckor innan Amsterdam var det mitt stora fokus. 

Sista veckan inför visste jag tidigt att jag skulle springa sista sträckan och kunde mentalt förbereda mig på de olika utgångslägena jag kunde få. Det kändes att jag var i bra form så träningsmässigt gjorde jag väldigt lite utan försökte bara hålla det kvar.

På träningarna kändes det lätt att springa och växlingarna med Felix fungerade bra. Tiden på hotellet var en blandning av avslappning och förväntan inför det som skulle komma."

Hade killarna tagit sig till final hade försökstiden räckt till en plats i den intensiva kampen om placeringarna bakom medaljtrion. Något som lär sporra Axel, Erik, Felix, Adam och Dennis till nya bragdlopp i framtiden.

emstafett16ma5.jpg