– Jag tyckte jag var skyldig mig själv ett sista försök!
Armarna i vädret efter den där allra första 19m-stöten
den 21 juni i Helsingborg.
Varför kom det här lyftet nu den här sommaren?
– Mest för att jag varit skadefri och kunnat träna det jag vill. Jag har också förbättrat mig i allt möjligt, exempelvis teknik och styrka.
Du avslutade karriären för två år sedan, när du studerat klart på college i USA. Varför kände du då att det var dags att lägga av?
– Jag gjorde en tävling som inte alls gick bra, och jag tror min längsta stöt var 16 m. Jag hade inte gått framåt på hela året, och jag led av smärtor i rygg och ljumskar. Då kände jag att det fick räcka!
Det tog dock inte lång tid innan du hittade tillbaka igen. Varför ändrade du dig?
– Jag tyckte jag var skyldig mig själv ett sista försök. Jag hade ändå flyttat till Växjö på grund av jobb, och när jag väl var här kunde jag lika gärna försöka igen. Sen dess har det bara fungerat hur bra som helst.
Som kastare, hur stor betydelse har prestationscentrumet i Växjö?
– Det betyder väldigt mycket! Man är aldrig kaxig i gymmet direkt, eftersom det alltid finns någon som är starkare än en själv, och det är väldigt motivationshöjande. Även om jag persar och blir starkare i knäböj kommer man fortfarande ha 60 kg kvar till Daniel Ståhl, så det spelar liksom ingen roll. Man sticker aldrig ut näsan direkt.
Var det någonting med miljön i USA som du inte tyckte om?
– Jag trodde att det skulle vara bättre än det var. Kombinationen med idrott och skola låter ganska bra, men man har egentligen ett hektiskt schema. Allting rullar på för att man har så roligt under tiden.
– Men jag tror inte alltid att plugg på heltid och två pass om dagen fungerar bra. I alla fall inte för mig. Det höll på från 7 på morgonen till 23 på kvällen varje dag, där man fick ganska dåligt med återhämtning mellan passen.
– Under tiden trodde jag att det var bristen på talang som gjorde att jag inte utvecklades, men när jag flyttade hem till Sverige och började jobba deltid/några pass i månaden förstod jag att det inte var en så bra kombination som jag trott.
Ångrar du att du åkte dit?
– Jag vet faktiskt inte. Idrottsmässigt gör jag ju det, och även akademiskt då betygen inte varit så bra som jag hade hoppats. Samtidigt var det en upplevelse att bo utomlands i fyra år. Jag har ju fått kompisar för livet, vilket är ovärderligt. Så jag ångrar nog inte att jag åkte dit, ändå.
I augusti i Uppsala kom sedan den första SM-medaljen.
Hur kommer det sig att Johanna Vikström blev din tränare vid nystarten?
– Jag kände inte till henne när jag flyttade till Växjö. Anders Axlid, grengruppschef i kast och ansvarig för Prestationscentumet, kallade in mig till ett möte sommaren 2018 för att höra hur min träning gick.
– Jag berättade att jag inte tränade så mycket längre, och att jag mest försökte hålla igång. Då nämnde han att det skulle flytta en tränare till Växjö (Johanna), och så frågade han om jag var villig att prova att köra med henne. ”Javisst. Varför inte?” tänkte jag. Det var så det började.
Du kastade en hel del diskus förut. Hur kommer det sig att du nu helt fokuserar på kula?
– De flesta tränarna har väl sagt till mig att jag egentligen har större talang i kula än i diskus. Jämförelsemässigt rör jag mig mer som en kulstötare än som en diskuskastare. Som ungdom var jag alltid bättre rent resultatmässigt i diskus, och borta i USA är de ju helt fantastiska i kula.
– Så det var antingen att öka två meter i diskus och tävla i collegemästerskapen, eller att öka två meter i kula. Fokus blev då på diskusen. När jag kom hem visste jag inte riktigt heller vad jag skulle göra, men jag valde kula för att jag ville ge det en ärlig chans.
Saknar du diskusen?
– Jag saknar inte diskus överhuvudtaget faktiskt, haha. Jag skulle inte ha någonting emot att göra någon tävling i diskus för skojs skull i framtiden, men jag vill inte träna det igen.
I september i Finnkampen kom sedan landslagsdebuten där Viktor (8)
tillsammans med Wictor Petersson (11) och Jesper Arbinge
svarade för en svensk trippel.
Hur ser närmaste framtiden ut för dig?
– Jag jobbar bara deltid, och sen fortsätter jag att träna mina pass i veckan. Målet är att stöta över 20m. Helst 20.04, för då blir man topp-10 genom tiderna. Det är vad jag siktar på rent resultatmässigt.
Viktor Gardenkrans profil på www.friidrottsstatistik.se
Intervju: Lukas Nordén
Foto: Deca Text & Bild