– Formen var bra och jag kände att jag fick ut väldigt mycket den dagen!
Pers med nästan sex minuter, EM-kval och ny 9:a genom tiderna!
(foto: yorunningclub)
Efter att inom en och en halv månad ha kommit SM-4:a först på 10000m bana och sedan på 10 km terräng fick Sanna i mitten av november en härlig fullträff på halvmaran i franska Boulogne-Billancourt där hon förbättrade sitt tre år gamla personliga rekord med nästan sex minuter till 1:12:24. En tid som placerar henne som 9:a genom tiderna av svenskor!
– Det var en skön känsla när jag tittade på klockan med 1.1 km kvar och förstod att jag skulle klara EM-kvalgränsen 1:13:00 som var mitt mål. Kul och skönt att få till det. Jag hade en bra träningshöst och formen var bra men allt ska fungera och jag kände att jag fick ut väldigt mycket den dagen, säger Sanna.
– Därmot hade jag inte koll på kvaltiden till VM i Polen i mars som är 1:12:00. Hade jag vetat det så hade jag kanske kunnat krama ur några sekunder till.
Hon sprang ett jämnt lopp med milarna på 34:11 respektive 34:28 och 5 km-avsnitten på 17:00, 17:11, 17:02 och 17:26.
– Jag tittade på klockan var femte kilometer så jag hade koll. Sedan kände jag att fjärde femman gick långsammare men blev överraskad att jag inte tappat mer än 3-4 sekunder per kilometer. Det var härligt att veta att jag inte behövde gå max sista biten för att klara kvalgränsen.
Sensommaren/hösten 2019 kom också att innehålla Finnkampsdebuten!
Energin det stora orosmomentet
Sanna gjorde sin blott fjärde halvmara i karriären efter två lopp på 1:18 2016 och ett på 1:19 2017 och att få i sig energi under tävling är något hon inte är van vid.
– Det var faktiskt min största oro före loppet. Planen var att ta en gel efter 13-14 km för att få en energiboost när tröttheten börjar komma och jag hade testat det på träning. Men tävling är något annat med allt vad det innebär av anspänning och det finns alltid en risk för magproblem.
– Men det fungerade bra, jag blev piggare och magen höll hela vägen. I övrigt drack jag lite sportdryck före start och några klunkar under loppet men det handlade mest om att skölja munnen eftersom det bara var 3-4 grader i luften.
Löpning från allra första början
Sanna är född och uppvuxen i Nykvarn fem mil sydväst om Stockholm och började med löpning som åttaåring hösten 1999.
– Min bästa kompis pappa gillade löpning och vi följde med till Oxvretens serieterräng där man fick springa 1,6 km en gång i veckan under hösten. Det var jättekul och jag var med varje höst under några år.
– Jag kände en glädje varje onsdag av vetskapen att jag skulle få springa och tävla på kvällen och älskade den form av sammanhang där jag helt själv kunde påverka prestationen.
– Det var så enkelt och äkta och redan då förstod jag att det var en individuell sport jag ville hålla på med. Sedan gick jag med i en barngrupp i Enhörna IF där vi lekte löpning en gång i veckan.
– Det handlade faktiskt inte om friidrott utan specifikt löpning men våra tränare Ernie Gustafsson och Marina Carlsson var väldigt bra och det var väldigt varierat. Det handlade om allt från stafetter till bålstyrka, att springa ifatt varandra och mycket löpskolning och koordination.
– När jag var elva år var jag med i min första tävling – Påsksmällen i Enhörna – och två år senare var det riktig träning och vi körde nog ganska hårt med tanke på vår ålder.
Fyra år i USA
2006 tog Sanna sina första USM-medaljer i F15-klassen i och med silver på 1000 m inomhus i Västerås och samma valör på 2000 m utomhus i Nyköping.
USM-debuten inomhus 2008 resulterade i en silvermedalj knappt
slagen av en viss Lovisa Lindh (f ö "Månadens" i juni 2014).
2007-2010 läste hon på Löpargymnasiet i Sollentuna och flyttade hösten 2010 till USA efter att ha fått ett stipendium på University of Arkansas at Little Rock.
– Jag har egentligen alltid varit en långdistanstjej men i på Löpargymnasiet blev det mycket fartträning vilket jag är tacksam för. När jag kom till USA tyckte min coach att jag skulle satsa på 5000 m och så blev det.
– Jag var i Little Rock i två år fram till 2012, sedan ett år hemma i Sverige då jag också bytte från Enhörna till Hässelby SK, och så två år i Portland i Oregon uppe i USA:s västra hörn 2014-2015.
Stort resultatlyft 2014
Våren och försommaren 2014 resulterade i ordentliga förbättringar av de personliga rekorden. Med sju sekunder på 1500 m till 4:30.34, med 43 sekunder på 5000 m till 16:29.64 och med 1:02 på 10 000 m till 34:18.12. På hösten tog hon också sin första individuella SM-medalj i och med bronset på 8 km vid terräng-SM i Eskilstuna.
– I början på 2015 bytte jag till en annan amerikansk tränare trots att jag bodde i Sverige men trodde aldrig riktigt till hundra procent på träningsupplägget. I vintras gjorde jag ett tröskel- och VO2-maxtest och svaret visade att jag är långdistansare.
– Det är på 10 km, halvmaraton och i framtiden ännu längre distanser som jag har störst potential och det är också det jag vill satsa på.
De fysiologiska testerna visade att det är på 10000m och längre distanser som potentialen är störst - men det hindrar inte att Sanna som synes kan sätta upp ett USM-brons på 400m inomhus som 17-åring på sitt CV!
– Jag har tränat hårt länge men inte tränat helt rätt. Jag kände också att jag behövde en mental nystart för att hitta tillbaka till den rätta motivationen. Det resulterade i att jag kontaktade tränaren Christian Mundt och i slutet på juli i år inledde vi ett samarbete.
Två höjdpunkter 2019
I slutet på augusti blev Sanna SM-fyra på 10 000 m i Karlstad och nådde samma placering på 10 km terräng i Umeå i oktober.
– Jag är ganska trött på fjärdeplatser. Men mellan de här båda loppen satte jag personbästa på 10 km väg med 33:35 i Hytteplanmila i Norge vilket tillsammans med SM-silvret på 3000 m i vintras är årets två roligaste lopp.
– Halvmaran i Frankrike är bästa prestationen men den var mindre överraskande mot bakgrund av vad jag gjort under hösten. ISM-silvret på 3000 m i Norrköping blev verklighet eftersom jag verkligen vågade satsa och det var en mental seger i sig. Dessutom min blott andra SM-medalj.
Kampen med Cecilia Norrbom om ISM-bronset på 3000m var
stenhård och avgjordes först på slutmeterna till Sannas fördel.
– Christians träningsupplägg känns helt rätt
Samarbetet med Christian Mundt är fortfarande relativt nytt men Sanna känner att det är helt rätt.
– Christian är väldigt kunnig och jag har hundra procent tillit till honom. Jag tror verkligen på hans träningsprogram men vi har alltid en dialog kring dem. Jag springer nu 14-15 mil i veckan vilket är ungefär två mil mer än tidigare. De handlar om tio pass i veckan inklusive helvila en dag.
– Jag körde många hårda pass tidigare men nu är det längre vila mellan dem vilket gör att jag är mer utvilad till dem, kan köra ännu hårdare och få ut mer av dem. Nu tränar jag för första gången också specifikt mot 10 000 m och halvmaraton, tidigare var det mer mot 5000 m.
Längre kvalitetspass
–
Skillnaden är framför allt att kvalitetspassen är längre nu. Efter milloppet i Norge bestämde vi att fokusera helt på halvmaratonträning inför loppet i Frankrike vilket bland annat innebar långa fartlekar på 50-60 minuter som jag aldrig kört förut. Jag sprang också 5x3 km i halvmarafart – runt 3:27 per kilometer – med 1 km joggvila mellan varje. Ett annat pass var alternerande kilometrar på 3:20 och 3:45.
– Jag har alltid varit noga med allt runt omkring löpningen som sömn, kost, massage och det mentala. Där har Christian och jag också samma synsätt.
I ett småsnöigt oktober-Umeå blev det en 4:e plats på långa banan
I USA nu under vintern och våren
Sannas år i USA resulterade också i en universitetsexamen i engelska och psykologi och idag jobbar hon 70 procent som engelskalärare på Idrottsgymnasiet i Stockholm.
– Jag har en arbetsgivare som är väldigt positivt inställd till min elitsatsning vilket jag är tacksam för, men första halvåret 2020 kommer jag att tillbringa i USA.
– Det blir huvudsakligen Kalifornien men det blir nog också en period på hög höjd i Boulder. En tävling jag satsar på är 10 000 m-loppet Stanford Invitational i månadsskiftet mars-april men årets stora mål är att kvala in till halvmaran i EM i Paris.
Stödet från Hässelby viktigt
– Något som betyder oerhört mycket för min satsning är min klubb Hässelby SK. Utan den skulle jag inte kunna åka på utlandstävlingar och läger och göra de nödvändiga besöken hos naprapat och massör.
– Jag har alltid haft en drivkraft att se hur bra jag kan bli. Visst har det gått upp och ner med motivationen genom åren men jag har aldrig varit nära att lägga av. Efter tränarbytet har jag fått ett lyft och ännu mer inspiration.
På sikt tror Sanna att hon har störst potential på maraton.
– Det är nog där jag hör hemma även om jag ännu inte tävlat på distansen. Mitt stora mål är OS-maran i Paris 2024.
Intervju: Jonas Hedman
Foto: Deca Text & Bild om ej annat anges