Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Måndag 25 september 2023

Friidrott.se:s arkiv:
Resultat
Statistik

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Kontaktuppgifter hittas på www.friidrott.se


– När allt var klart släppte all anspänning och tankarna kom ”Jag är världsmästare”, det kändes helt fantastiskt!






Daniel Ståhl hade en nästan perfekt säsong bakom sig när det var dags för årets sista och viktigaste tävling – VM i Doha. Efter silver i London-VM 2017 och Berlin-EM 2018 och seger i tolv av 15 tävlingar under 2019 var han storfavorit.

– Det var en ny situation där jag kände pressen. Kvalet var rätt lugnt där jag inledde med 70 meter i första men trampade över och sedan sextiosju och en halv i andra, säger Daniel.

– I finalen var det guld som gällde och jag var lite stressad över det. Taktiken var att gå ut lite lugnt och inte bomba direkt i första kastet vilket resulterade i 66.59.

Med det låg han tvåa bakom Lukas Weisshaidingers 66.74 efter första omgången.

– Jag tog ledningen med 67.18 i andra och ökade till 67.59 i tredje men det lossnade aldrig riktigt. Jag kände pressen och kastade inte bra tekniskt.


Stressat läge inför sista omgången

Inför sista omgången ledde Daniel med bara 65 centimeter före Fedrick Dacres som tidigare under året satt personligt rekord med 70.78, så han hade verkligen kapacitet att gå förbi.

Faktum var att fyra man låg inom 1.5 meter bakom Daniel så det var helt öppet när alla skulle göra sitt sista kast. Men ingen ökade och så var det dags för näst siste man – tvåan Dacres.

– Då var jag nervös. Men när han gick in i ringen för sista gången var jag helt inställd på att svara om han skulle gå förbi mig. Men jag tittade inte när han kastade utan stod med ryggen mot gräset.


 - Du är världsmästare. Dacres kastade 62 meter!

– När han kastat frågade jag med blicken på min kompis Simon Pettersson hur långt det var. Han svarade bara ”Du är världsmästare, Dacres kastade 62 meter”. Jag gav Simon en kram och laddade sedan om för mitt sista kast som mätte 67.05.

– När allt var klart släppte all anspänning och tankarna kom ”Jag är världsmästare”, det kändes helt fantastiskt. Jag rusade bara rakt ut på gräset i ren eufori. Att kunna kalla sig världsmästare känns stort.

 
- Jag rusade bara rakt ut på gräset i ren eufori!


Intervju: Jonas Hedman
Foto: Deca Text & Bild