Perspektiv på friidrott, april 2012
Tomas Riste
Ständiga förbättringar och spännande utmaningar
Jag vill inleda med att tacka förbundsårsmötet för förtroendet att leda Svensk Friidrotts styrelsearbete det närmaste året. Att ha blivit vald till ordförande för Svensk Friidrott innebär en verkligt spännande utmaning.
Jag är född 1952 i Örebro där jag under en sommar prövade på friidrott med blandade resultat. Örebrolegenden Ola Hellstrandh ringde min far, som i sin ungdom tävlade för Start, och frågade om jag inte möjligtvis kunde tänka mig att tävla för KFUM.
Utan en enda friidrottsträning drog jag på mig linnet och deltog i en terrängtävling över 2000 meter, därefter blev det ytterligare några tävlingar på bana. Inte ens Lennart Julin är mäktig att finna dessa mediokra resultat i sin digra samling.
Så har vi klarat ut det - mer friidrott än så blev det inte. Som aktiv vill säga. Lagidrotten med främst fotboll och bandy, vad annars i Örebro, engagerade mig under många år även om den framgångsrika karriären uteblev. Att träna och nöta avbytarbänkar kan också ge spännande perspektiv från idrottens gräsrotsnivå.
Ett självklart svar
När Ulf Karlsson hösten 1998 ringde mig och frågade om jag ville bli ordförande i IF Göta Karlstad så var svaret enkelt. Enkelt därför att jag under tretton års tid haft förmånen att, som ordförande/vice ordförande i fritidsnämnden i Karlstad, följa föreningens mycket framgångsrika verksamhet.
I än större utsträckning påverkade engagemanget hos många av de ledare jag lärt känna under de gångna åren. Ett ledarskap som bryggde över många generationer, något jag tror är grunden för en stark och livaktig förening. Så jag tackade ja, och på den vägen är det.
Nu vill jag ta tillfället i akt att tacka Lennart Karlberg. Svensk Friidrott är Lennart ett stort tack skyldig för ett engagerat ledarskap som först generalsekreterare och sedan ordförande. Lennart har med sin bakgrund inom Riksidrottsförbundet öppnat dörrar och knutit personrelationer som har varit ovärderliga för Svensk Friidrott.
Under de senaste veckorna har ett antal personer - främst journalister - frågat vad jag vill med friidrotten i framtiden. Vilka frågor är viktigast? Vad vill jag ändra på?
Föreningarna är hjärtat
Först och främst känner jag mig trygg med all den kunskap och kompetens som finns runt om i friidrotts-Sverige. Jag har lärt känna den när jag träffat företrädare för föreningar från alla håll och kanter i landet.
Föreningarna är för mig hjärtat i verksamheten. I föreningarna formas barn och ungdomar till elit och landslag men också till ansvarstagande föreningsmedlemmar. Det är arvet Svensk Friidrott burit med sig under mer än 100 år.
Så svaret på frågorna handlar i grunden om att fortsätta göra det vi gjort - men inom alla områden med små och varaktiga förbättringar. Samtidigt är det så att nya tider innebär nya utmaningar.
Nya forskningsrön ger oss också ny kunskap. Under årsmötet presenterade Jenny Jacobsson resultaten av samarbetet mellan Linköpings Universitet och Svensk Friidrott, projekt ”SkadeFri” med syfte att kartlägga och beskriva förekomsten av skador relaterade till våra elitaktiva.
Rejäla utmaningar
Här har Svensk Friidrott en rejäl utmaning inom ett område vi tidigare bara trott oss veta hur det förhåller sig. De närmaste åren krävs krafttag för att lära mer om hur vi förebygger skador.
Ett annat viktigt område som diskuterades under årsmötet är hur vi arbetar med värdegrundsfrågor i verksamheten. Barn och ungdomar ska i sitt idrottande känna trygghet fri från trakasserier och mobbing. Det borde vara så självklart!
Tyvärr är det inte alltid så. I värdegrundsarbetet måste alla delta, det är frågor vi som ledare måste hantera varje dag i vår ledarroll. I grunden bygger det på öppenhet, tydlighet och gränsdragning för vad som skiljer rätt från fel. Det goda ledar- och kamratskapet ska vara friidrottens signum i framtiden.
Idrottsåret bjuder några självklara höjdpunkter: EM i Helsingfors och OS i London under samma sommar sätter fokus på friidrotten som en av de största sommaridrotterna. Förutom alla idrottsliga höjdpunkter ger det oss också chansen att synas mer i media. Den nya tiden bjuder att utan medieexponering finns man inte.
Två viktiga grupper
Det kan vi som sysslar med barn- och ungdomsidrott ibland tycka är strunt, men så är det. Bra medialt genomslag i sommar innebär förhoppningsvis att kön till barnverksamheten återigen fylls på likväl som kön av hugade sponsorer. Båda grupperna är viktiga men utifrån lite olika perspektiv.
Under min tid som styrelseledamot har jag haft förmånen att träffa och lära känna flera av våra viktiga samarbetspartners. Vi inom friidrotten skall vara tacksamma att ha en sponsorfamilj som känner att associationsvärdet till vår verksamhet är en tillgång för dem.
Vi skall dock självklart inte bara vara tacksamma utan även framgent fortsätta arbeta utifrån perspektivet att vi skall vara lyhörda, kreativa, nytänkande och leveranssäkra i arbetet med våra partners. Det är nyckelord för att kunna fortsätta skapa mervärde såväl för dem som för vår verksamhet.
EM och OS i all ära men Svensk Friidrotts mest spännande arrangemangsutmaning ligger strax efter nästa årsskifte. I början på mars 2013 arrangeras EM i Göteborg. Jag har den där magkänslan att det blir en fantastisk upplevelse. Vilken fest det kommer att bli med ett nytt koncept där runtomkringaktiviteterna blir något alldeles extra!
Spännande framtid
Vi går en spännande framtid tillmötes. Våra ungdomar och juniorer har vid de senaste årens mästerskap visat att Svensk Friidrott på intet sätt saknar talanger som kan blomma ut när som helst. Under OS-året 2012 tror jag att vi får en försmak av vad som komma skall 2016 och 2020.
Även vid sidan av dessa megaevenemang kommer vi som vanligt uppleva en spännande friidrottssommar. En given höjdare är självfallet Friidrotts-SM som en del av 100-årsjubiléet av OS 1912 på Stockholms Stadion.
Det blir ett SM att minnas inte minst för alla de aktiva som får tävla på en arena med så stolta anor. Här har gänget som jobbar med SM en spännande utmaning, vi är många som ser fram emot kopplingen till 1912 års OS.
Så med det friidrottskamrater lovar jag att tillsammans med den övriga styrelsen och personalen på förbundskansliet ta de där små förbättringsstegen som är så viktiga i ett varsamt förnyelsearbete.
Inom andra områden, några nämnda ovan, krävs det dock att vi visar både mod och handlingskraft i syfte att göra Svensk Friidrott ännu bättre i framtiden. Det ansvaret vilar inte på en person - det kan vi bara göra tillsammans!
Tomas Riste
nyvald förbundsordförande
Arkiv