Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet
Torsdag 28 mars 2024
Friidrott.se:s arkiv: Resultat Statistik
Sök
Kontaktuppgifter hittas på www.friidrott.se
Richard Björkman
Människor är i ständig förändring. Ibland är det av godo, ibland är det av ondo. Nya erfarenheter plockas upp längs vägen som formar om den person man en gång var och gör den till en ny, om och om igen. Man är aldrig exakt densamma imorgon som man är idag. För min del har förändringarna inneburit att jag idag har ett långt mycket större idrottsintresse än vad jag hade när jag var liten. Ska jag vara helt ärlig så var mitt idrottsintresse i det närmaste obefintligt fram till högstadiet. Innan dess sträckte det sig ungefär till hockeybilder, att jag tyckte Martin Dahlin var fräck 1994 och att jag gillade att orientera när det stod på schemat i skolan. Varför det blev så har jag ingen egentlig förklaring till mer än att jag hade andra intressen som tog upp tiden och som jag tyckte var mer intressanta då. Bland annat spelade jag saxofon i en orkester, gick i scouterna och älskade att se på film samt bygga med Lego.
I högstadiet hände flera saker. Dels hade jag träffat en ny vän som introducerade mig för ett fotbollsspel där jag plötsligt sögs in och började lära mig spelarnamn, klubbar, arenor, geografi och allt annat som hör fotbollen till. Dels hade jag för längesedan tröttnat på scouterna och behövde ett nytt intresse. När en kompis från låg- och mellanstadiet funderade på att börja med handboll i ett lag där en annan kompis från samma period redan ingick så fastnade jag också för den idén och hakade på. Jag började också intressera mig för golf och skaffade grönt kort. Och ska man bre på med ännu lite mer, undantaget friidrott som senare kom in i mitt liv, så började jag även följa Formel 1. Från att inte ha haft kunskap och stort intresse om någonting mer än spelarna på hockeykorten så hade nu mitt idrottsintresse plötsligt exploderat och jag hade intressen åt massvis av håll samt var själv utövare av två sporter.
I samma veva som allt ovan så var det naturligtvis omöjligt att undgå och att inte begeistras av att det även växte fram en fantastisk generation friidrottare. Sanna och Jenny Kallur, Christian Olsson, Carolina Klüft, Kirsten Belin, Stefan Holm, Kajsa Bergqvist, Robert Kronberg och många, många fler. Åren gick och mästerskap efter mästerskap satt jag hemma i soffan och mös och kunde plötsligt även namnen på en hel drös av exempelvis Kajsas konkurrenter. Nu är en ny stark friidrottsgeneration på gång. De aktiva är ambitiösa, har en positiv energi och en kamratlig anda som är påtaglig när man som jag haft förmånen att via arbetet vara med vid landslagssamlingar, mästerskap, intervjuer, presskonferenser och dylikt. Detta märks även från ledarhåll där inspirerande röster outtröttligt hörs mana på sina aktiva.
Många menar att ett det blev ett stort tomrum i svensk friidrott efter att den gyllene generationen, som växte fram i takt med mitt idrottsintresse, försvann. Jag ser det inte så. För mig är det samma sak som att människor förändras. Tid och omständigheter förändras också. Det var inte ett stort tomrum som uppstod, det var ett nytt blad som vändes, ett blad där nya namn får chansen att visa upp sig och leta sig in i folks hjärtan. Alla föds inte med idrotten i blodet, men alla kan växa in i den. Jag blev aldrig någon framstående handbollsspelare eller golfproffs, men jag behöll ett starkt intresse för sport, mycket tack vare alla klart lysande profiler som spred en sådan entusiasm omkring sig. Kanske kan några av dagens friidrottare i den generation som nu är på gång hjälpa några som var som mig. Friidrotten är inte enbart medaljer och resultat, friidrotten formar också människor.
Mediekommunikatör