Hur tänkte ni då?

Om kvalgränserna till
VM 2011 i Daegu

Vid sitt möte i Monaco i förra veckan fattade IAAF:s styrelse (Council) ett stort antal beslut, bland annat spikade man alla kvalbestämmelser för VM nästa sommar i Daegu. En sammanfattning av dessa nya bestämmelser är att det på flera olika sätt blir betydligt tuffare att kvala in.

Tittar man på arenaprogrammets individuella grenar ser kvalgränserna nämligen ut så här (rött = tuffare 2011, blått = lättare 2011).

MÄN

Gren	A 2009	A 2011	B 2009	B 2011

100m	10.21	10.18	10.28	10.25
200m	20.59	20.60	20.75	20.70
400m	45.55	45.25	45.95	45.70
800m	1:45.40	1:45.40	1:46.30	1:46.30
1500m	3:36.20	3:35.00	3:39.20	3:38.00
5000m	13:20.00	13:20.00	13:29.00	13:27.00
10000m	27:47.00	27:40.00	28:12.00	28:00.00
3000mH	8:23.00	8:23.10	8:33.50	8:32.00
110mH	13.55	13.52	13.62	13.60
400mH	49.25	49.40	49.80	49.80
Höjd	2.31	2.31	2.28	2.28
Stav	5.70	5.72	5.55	5.60
Längd	8.15	8.20	8.05	8.10
Tresteg	17.10	17.20	16.65	16.85
Kula	20.30	20.50	19.90	20.00
Diskus	64.50	65.00	62.50	63.00
Slägga	77.50	78.00	74.30	74.00
Spjut	81.00	82.00	78.00	79.50
Tiokamp	8.000	8.200	7.730	8.000

KVINNOR

Gren	A 2009	A 2011	B 2009	B 2011

100m	11.30	11.29	11.40	11.38
200m	23.00	23.00	23.30	23.30
400m	51.50	51.50	52.30	52.30
800m	2:00.00	1:59.80	2:01.30	2:01.30
1500m	4:06.00	4:05.90	4:09.00	4:08.90
5000m	15:10.00	15:14.00	15:25.00	15:25.00
10000m	31:45.00	31:45.00	32:20.00	32:00.00
3000mH	9:40.00	9:43.00	9:48.00	9:50.00
100mH	12.96	12.96	13.11	13.15
400mH	55.50	55.40	56.55	56.55
Höjd	1.95	1.95	1.91	1.92
Stav	4.45	4.50	4.35	4.40
Längd	6.72	6.75	6.62	6.65
Tresteg	14.20	14.30	14.00	14.10
Kula	18.20	18.30	17.20	17.30
Diskus	62.00	62.00	58.50	59.50
Slägga	70.00	71.50	67.50	69.00
Spjut	61.00	61.00	59.00	59.00
Sjukamp	6.100	6.150	5.900	5.950

Som synes dominerar de röda markeringarna stort, det handlar om runt två tredjedelar både för A- och B-gränserna. Och särskilt hårt fram går man återigen med hopp/kast där som synes alla manliga gränser skärps utom de i höjd. Inte mycket snällare för kvinnorna där B-gränsen höjs i 7 av 8 grenar och A-gränsen i 5 av 8.

Om det var så att världen på senare år upplevt en snabb standardhöjning i dessa grenar skulle man ha kunnat förstå skärpningarna, men så ser ju inte verkligheten alls ut. I den är situationen i huvudsak stabil och har varit så i ett par decennier. Så den enda logiska förklaringen till besluten nu är att man vill minska antalet VM-deltagare.

Varför tittar man inte på de verkliga kvalen?

Just när det gäller teknikgrenarna finns också väldigt enkelt tillgängligt facit för vad som idag är reellt konkurrenskraftigt i form av vad som krävts i den senaste mästerskapskvalen för att ta en av de 12 finalplatserna. Tittar man på förra VM - 2009 i Berlin - i det avseendet och jämför med de nya gränserna för att ens kunna anmälas ser det ut så här:

Alla A-gränser (totalt 8+8) ligger högt över vad som krävdes för final i Berlin, med enda undantaget kvinnlig stav där det är 4.50 på båda ställena. Vad gäller B-gränserna är även dessa tuffare i fyra grenar och lika i en. Allra märkligast är situationen i längd där B-gränsen ligger 9 cm högre för män och 13 cm högre för kvinnor än där strecket till topp-12 faktiskt drogs på senaste VM.

Hur absurda gränserna är i manlig längd kan illustreras också genom att applicera dem på världsårsbästa 2010. Då är det totalt bara 19 personer som i godkänd vind klarat A-gränsen 8.20 någon gång - och av dessa 19 är det faktiskt bara 6 som gjort mer än en gång. Och för tre av dessa var det precis 8.20 som årsnästbästa! Två personer - med årsbästa på 8.35 resp 8.27 - hade f ö inte ens något mer över 8.00!

Konkurrenskraftiga kommer att utestängas

Vidgar man till att titta på B-gränsen 8.10 blir det 19 personer till varav dock endast 5 klarat gränsen mer än en gång! Dvs i de allra flesta fall är det resultat som står i årsbästalistan en enstaka fullträff och antalet hoppare i världen som är värda att betecknas som någorlunda "säkra" på 8.10+ är mycket begränsat.

Vilket ju också understryks av att 8.00 i kvalet gett final (= 12 bästa) på nästan alla stora mästerskap i historien. Att då som nu skett sätta en gräns för att ens kunna anmälas till mästerskapet på 8.10 kommer att innebära att ett flertal aktiva utestängs fast de om de fått starta skulle ha gått till final och i den t o m kunnat placera sig på övre halvan!

Längdhoppet är inte den enda grenen där vid en närmare analys möjligheterna att kvala in visar sig vara av karaktären "skör tråd". Tag t ex 1500m där A-gränsen nu skärps till 3:35.00. Där visar årsstatistiken på 35 löpare som gjort tillsammans 76 lopp under 3:35, vilket i förstone kan tyckas betryggande.

Vem släpps in på Diamond League?

Men av dessa 35 är det faktiskt drygt hälften (19) som klarat det bara en enda gång, det gäller t o m två av 3:31-löparna! Förklaringen ligger i att det är ytterst få tävlingar som genererar alla topptider. Faktum är att 48 av 76 (dvs nästan 2/3) av sub-3:35-tiderna gjordes i Diamond League-lopp.

Lägger man till sensommargalorna i Berlin och Rieti står nio lopp för drygt 85 % av tiderna under A-gränsen. Resterade elva tider kommer från fyra lopp varav ett var kenyanska mästerskapen. Så chanserna för en "vanlig dödlig" (ännu ej etablerad och utan inflytelserik manager) att överhuvudtaget komma in i ett "göra tid"-lopp är snudd på mikroskopiska. Hur skall man då kunna kvala in till VM?

Ännu absurdare är situationen på manliga 10000m där gränserna nu sänkts ända ned till 27:40/28:00. Hur många 10000m-lopp finns det överhuvudtaget i världen där det görs sådana tider? Vilka möjligheter finns det att komma med i dessa?

Under 2010 var det totalt 13 lopp med segertid under 27:40, sex av dessa gick i Japan och var nationella (även om de dominerades av kenyaner som tävlar för japanska företag). Två lopp i Kenya (nationsmästerskap och Afrikamästerskap), ett var Europacupen och ett var Asiaden. Återstår alltså tre lopp i hela världen som i alla fall i teorin var öppna för "vem som helst".

Världen är så liten, så liten?

Dessutom är ju 10000m en gren där man inte heller kan göra så många maxlopp per säsong. I många andra grenar kan man pröva igen några dagar senare, men så funkar det inte på 10000m. Effekterna av detta syns i form av en värld krympt till en tumnagel:

Applicerar man gränserna 27:40/28:00 på 2010 års världsstatistik skulle det maximala startfältet bli 18 löpare från 10 länder (dvs över 200 av IAAF:s medlemsnationer är utestängda från grenen).

Men allt i de nya gränserna handlar inte om skärpningar och överhuvudtaget när man tittar närmare är det omöjligt att finna en "röd tråd". Snarare känns mycket godtyckligt och t o m onödigt. Vad är t ex meningen med att ändra A- och B-gränserna på kvinnliga 1500m om det handlar om en skärpning med en ynka tiondel vardera??

Att A- och B-gränserna i både tresteg och kula för kvinnor alla har skärpts med 10 cm känns också som en "vi-måste-ändra-så-att-det-verkar-som-vi-varit-noggranna"-åtgärd.

Gåtan hinder för kvinnor

Fast allra märkligast - ja, helt obegriplig - är den uppmjukning av gränserna som skett på kvinnliga 3000m hinder. Där har man gått från 9:40/9:48 till 9:43/9:50 - trots att senast i Berlin 26 tjejer gick under 9:43 i försöken och 9:28.64 inte räckte till att bli en av de 15 finalisterna.

Enda logiska förklaringen som går att hitta till denna ändring som således går diametralt motsatt den övergripande trenden är - tryckfel!

Kraftigt kortad kvalperiod också

Men de många nya hårdare kvalgränserna är inte det enda som kraftigt försvårar - jämfört med tidigare VM - för aktiva att kvala in till Deagu. Samtidigt har IAAF nämligen kortat kvalperioden kraftigt (för alla individuella arenagrenar utom 10000m och mångkamp). Tidigare har den börjat 1 januari året före men i fortsättningen gäller 1 oktober året före. Skillnaden är alltså att man tappar en hel utomhussäsong.

I och för sig kan det tyckas att resultat gjorda för en säsong sedan inte borde räknas som kvalificerande, det är ju den aktuella formen som måste till. Men "missbruken" av möjligheten att utnyttja gamla resultat har inte varit störande på något sätt. Nationsförbunden är ju inte så dumma att de lägger resurser på att skicka aktiva som man vet i dagsläget är hopplöst långtifrån konkurrenskraftig form.

Vad den gamla regeln egentligen har gjort är att den lättat något på den värsta resultat-jagar-stressen, vilket framförallt varit värdefullt för aktiva på väg tillbaka efter skador. Men nu har de ansvariga i stället maximerat stressen genom att i ett svep både skärpa gränserna och korta kvalperioden.

Bara en halv säsong att kvala på!

För vad man måste beakta när man ställer kvalgränser mot bästalistor som vi gjort i resonemangen ovan är att det då handlat om "kompletta" årsbästalistor INKLUSIVE vad som hände på det stora mästerskapet och på sensommargalorna därefter. I praktiken är alltså kvalperioden nu krympt från en och en halv säsong ned till bara en halv säsong.

I dagsläget har vi alltså bara en enda arenaaktiv som är formellt kvalificerad att anmälas individuellt till Deagu och det är sjukamperskan Jessica Samuelsson. För alla övriga - inkl etablerade världsess som Emma Green, Christian Olsson och Linus Thörnblad - gäller alltså att man står på noll i nuläget.

Dvs skall det bli en bli någon VM-start måste de precis som alla andra göra ett kvalificerande resultat senast den 15 augusti, då kvalperioden för Daegu löper ut. Någon alternativ möjlighet att ta sig dit finns helt enkelt inte.