Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Tisdag 19 mars 2024

Friidrott.se:s arkiv:
Resultat
Statistik

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Kontaktuppgifter hittas på www.friidrott.se


Årets gren 1:
Kvinnlig längd
 

Två 90-talister som blev nya 6m-hopperskor:
Elise Malmberg och Josephine Rohr (foto: Deca Text & Bild)


Att det kan svänga snabbt i den absoluta toppen statistiskt är oundvikligt eftersom man där är nere på individnivå. Ett typiskt och i tiden ganska närliggande svenskt exempel är kvinnlig mångkamp där luckan som uppstod efter 2007 när suveräna världsetten Carolina Klüft valde att sluta med grenen är närmast omöjlig att fylla.


Men ju djupare ned i statistiken man går desto mindre blir de enstaka individernas påverkan på helhetsbilden. Det visar sig också direkt när man jämför bästalistorna från ett år till ett annat.

Här är situationen frapperande stabil och de förändringarna som trots allt sker handlar oftast om gradvisa processer som sträcker sig över ganska långa perioder. Processer som därför inte "syns" förrän man släpper år-från-år-tänkandet och i stället i jämförelserna tar steg som är 5, 10, 20 eller rentav 50 år stora.

Men ibland händer det också på bredden ändå saker så snabbt att de sticker ut även om man inte anlägger det långsiktiga mångårsperspektivet. Ett sådant exempel från 2010 är kvinnligt längdhopp!

Diagrammet visar antalet 6m-hopperskor per år de senaste 37 åren. Blåa stapeln anger antal
i godkänd vind och de röda topparna de därutöver som klarat gränsen i för stark medvind.


Det första som omedelbart sticker ut är antalet 6m-hopperskor som under de föregående tre decennierna (1980-2009) i godkänd vind legat stabilt runt ca sex per år (som minst tre, som mest tio) drog iväg upp till tretton. Det handlade alltså om i princip en fördubbling!

Och ändå kändes det inte alls som någon extrem "110%-utdelning" eftersom t ex Nadja Casadei (6.23 inne, 6.19 ute i medvind) saknades. Att det verkligen inte var något "stolpe-in"-år precis vid 6m-strecket understryks av att bakom de tretton över 6.00 fanns ytterligare sex över 5.90.

Hässelby svarade för två av årets helt nya över 6 meter:
Linda Bergh (t v) och Sofia Lund. (foto: Deca Text & Bild)


Att det handlade om en påtaglig faktisk standardhöjning fanns det flera bevis för. T ex SM-kvalet i Falun som såg inte mindre än 12 hopperskor noterande 5.81 eller bättre i en tävling där vädret var bara OK - absolut inget super - och där endast ett enda hopp totalt gjordes i medvind över +2.0 m/s!

Tveklöst tidernas SM-kval! Jämför man med de fyra närmast föregående SM-tävlingarna (2006-2009) har 12:an i kvalet haft resp 5.38 - 5.65 - 5.27 (i finalen, inget kval genomfördes) - 5.66.

En annan illustration till att det är en "statistiskt säkerställd" standardhöjning visar också utvecklingen för 25:e resultatet i årsstatistiken. I år låg det på 5.80 vilket är nytt rekord. Fast det allra intressantaste är att det är lika med 10:e resultatet i statistiken 2008, dvs för bara två år sedan!



Med det sakliga läget - 2010 var tidernas hittills bästa år vad gäller toppbredd och bredd i svenskt kvinnligt längdhopp - fastslaget uppkommer förstås oundvikligen frågan "Varför?". Vad är förklaringen till denna positiva utveckling? Vad är det som har hänt?

Självklart vore det perfekt att kunna tillhandahålla ett väldefinierat svar där sambandet mellan orsak och verkan är glasklart. Men något sådant svar finns tyvärr inte. Det är ju inte så att längdhoppet har varit speciellt i fokus uppmärksamhetsmässigt och grenen har inte heller fått speciell marknadsföring av några aktuella svenska "superstjärnor" som gjort den extra "poppis".

Nej, skall man finna några orsaker så få man nog titta på mer generella faktorer som framväxten av hallar (= allt bättre träningsmöjligheter året runt) och den boom av ungdomar - främst tjejer - som lockades till friidrotten i början av 2000-talet av förebilderna Kajsa, Carro, Sanna m fl.

Dvs många fler tjejer började "gå på friidrott" och därmed fick många fler möjlighet att upptäcka sin talang - och tack vare hallarna fick en större andel av dessa också chansen att utveckla talangen.

För även om det kanske var Kajsas höjdhoppande, Carros mångkampande eller Sannas häcklöpande som var den första dragningskraften är det ju så att längdhopp är en gren som alla ungdomar automatiskt får pröva på. Ingen annan teknikgren är lika självklar och i övrigt är bara slätlöpning vanligare.


Även Tjalve bidrog med två nya över dröm-6:
Jasmine Andersson (t v) och Ellinor Rosenquist. (foto: Deca Text & Bild)