När ett superrekord plötsligt
inte längre är något rekord!
Traditionellt har nyheter i de internationella reglerna beslutats av Internationella Friidrottsförbundet IAAF:s kongresser, men fr o m i år har rutinerna ändrats såtillvida att det nu är IAAF:s styrelse ("council") som fattar besluten. Dock har man fortfarande möjlighet att föra "känsliga" ändringsförslag till kongressen för att få en bred förankring.
Ett sådant gällde nu senast i Daegu rekordreglerna för kvinnliga landsvägslöpning. IAAF:s landsvägskommitté hade till Council föreslagit att det skulle införas två rekordkategorier, en för rena kvinnolopp och en där också mixade lopp accepterades.
VM-guldet 05 kan dock ingen ta
ifrån Paula! (foto: Deca Text&Bild) |
|
Bakom förslaget låg iakttagelsen att elitdeltagare i mixade lopp i allt större utsträckning engagerat manliga harar till att få personlig farthållningshjälp precis hela vägen. Ett förfarande som många upplevt som en osportsligt (på arena är det ju strikt förbjudet).
Council avvisade tanken att införa dubbla rekord och det förslag man förelade kongressen gick i stället ut på att endast resultat gjorda i rena kvinnolopp skulle kunna godkännas som officiella världsrekord.
Ev bättre tider i mixade lopp skulle i fortsättningen kallas "bästanoteringar" - eftersom de - enligt den utredning som landsvägskommittén presenterat som underlag för sitt ursprungliga förslag - framstod som otillbörligt gynnade (alltså ungefär som medvindsresultat på sprint).
Kongressen ställde sig bakom förslaget och den nya regeln kommer därför att träda ikraft nu den 1 november. Man kan dock fråga sig hur insatta i frågans alla detaljer och konsekvenser som de ca tvåhundra röstande kongressombuden verkligen var. Hade de i förväg diskuterat och förankrat sina ställningstaganden med "branschfolket" på resp hemmaplan?
|
För när beslutet flera veckor efter kongressen i Daegu på omvägar (det hade inte officiellt annonserats på IAAF:s hemsida) nådde löparvärlden möttes det omedelbart med stor upprördhet. Ingen elitaktiv eller tränare tycktes ha hört talas om vad som var på gång, frågan hade därför heller aldrig diskuterats i förväg. Kommentarerna var också genomgående oerhört kritiska.
Rör inte Paulas världsrekord!
Framförallt var många upprörda å Paula Radcliffes vägnar. Hennes 2:15:25 från London 2003 har allmänt ansetts vara ett av friidrottens allra vassaste rekord – det är ju fortfarande efter åtta år i det närmaste tre minuter bättre än genom-tiderna-tvåans notering (Sjobuchovas 2:18:20 från Chicago häromveckan)!
Nu skall Radcliffes superprestation alltså förlora sin världsrekordstatus och bli bara en undanskymd "fotnot". Radcliffe blir visserligen fortsatt rekordhållare eftersom hennes 2:17:42 från London 2005 är det bästa i ett women-only-lopp. Men tiden är alltså drygt två minuter sämre - och paradoxalt nog t o m noterad på samma bana!
Tanken att undvika förvirring genom dubbla rekord må ha varit god, men förvirringen hos den friidrottsintresserade allmänheten blir faktiskt inte mindre – snarare tvärtom – av att man kallar den av alla kända i särklass bästa tiden i historien för "bästanotering" och ger rekordstatusen till en prestation som ingen hört talas om!
Radcliffe "bogserades" INTE!
Det intressanta är dessutom att Radcliffe i 2003-loppet visserligen hade ett par manliga "förlöpare", men mycket medvetet inte alls utnyttjade dem som draghjälp eller vindskydd. Om ansvariga från IAAF skulle studera videon skulle de finna det närmast omöjligt att motivera ett underkännande p g a "osportslig draghjälp".
Visst är den nya regeln enkel och glasklar på pappret men frågan är om det inte är att "kasta ut barnet med badvattnet" att uteslutande hänga upp sig på det formella "bara kvinnor eller både kvinnor och män". Även om det har förekommit att manliga harar utnyttjats på ett sätt som kan anses ha gått över gränsen till osportslighet gällde det inte Radcliffes rekordlopp.
Och själva problemet borde kunna beivras effektivt utan att behöva gå så långt som den nya drakoniska IAAF-regeln vilken de facto gör drygt 99% av alla maror, halvmaror, millopp osv i världen ogiltiga för kvinnliga världsrekord!! Förutom EM/VM/OS och andra mästerskap är det nämligen i stort sett bara London och New York som skulle vara rekordmässiga på marathon i fortsättningen - alltså inte Berlin, Chicago, Rotterdam, Frankfurt, osv.
Grov könsdiskriminering!
Och regeln gäller alltså bara kvinnor – för män däremot är alla lopp (med korrekt bana) fortsatt giltiga! Det är inte svårt att se detta som en grov diskriminering. Man måste också notera att männen tillåts ha hur mycket draghjälp som helst och erfarenheten visar att det inte är några problem att hitta harar som kan hålla tempo i över 30 km åt världsrekordjägare.
Varför skulle då inte kvinnorna få ha samma möjlighet till hjälp med farten? Det finns ju inte alls samma överflöd av potentiella harar för dem som männen har tillgång till. Halverar man Radcliffes världsrekord får man 1:07:43 - en tid som bara fem kvinnor underskridit i år. Halverar man Makaus manliga rekordtid blir det 1:01:49 som långt över hundra manliga löpare varit snabbare än under 2011!
En mindre fyrkantig lösning på det problem som IAAF upplever vore därför ett förbud mot osportslig manlig draghjälp efter 30 km (eller kanske under sista milen?). Då vet både arrangörer och aktiva vad som gäller när man vill jaga världsrekord och kommer att förhålla sig därefter. IAAF kan ju kräva videodokumentation av slutskedet av ett presumtivt rekordlopp för att vid sin granskning av alla omständigheter kunna förvissa sig om att det gått rätt till.
Man kan som sagt lämpligen börja med att kolla in Radcliffes lopp i London 2003 ....
Anm: Den nya regeln gäller alltså uttryckligen bara världsrekord, men normalt brukar världsrekordbestämmelserna automatiskt tillämpas för även nationsrekord. I det här fallet lär dock de flesta länder avstå från att följa IAAF, eftersom det skulle krympa antalet möjliga tillfällen för deras aktiva att sätta rekord till nästan noll! Förresten: Finns det ens någon women-only halvmara i världen utom VM - som går bara vartannat år?
Självklart kan den nya regeln driva fram något fler women-only-lopp men för många marathonarrangörer är det helt enkelt inte praktiskt möjligt att skicka iväg dameliten en halvtimme före alla andra. Det kan handla om polistillstånd att spärra av gator/vägar och har man - som i t ex Stockholm - en flervarvsbana blir det ju ändå oundvikligen en mixning.