Protesterna i Braunschweig
Nyckelparagrafen i den internationella regelboken.
Vad var det egentligen som hände i den avslutande manliga långa stafetten i Braunschweig. Och vad var det för turer av påstådda protester och motprotester som gav fyra olika besked om hur det gick i kampen mellan Tjeckien och Sverige om att hänga kvar i superligan?
Nedan går vi igenom förloppet från händelsen i loppet som gav upphov tilll serien av domslut fram till det slutliga avgörandet av tävlingsjuryn:
Vad var regelbrottet?
Om vi börjar med själva förseelsen så bestod den i att den tjeckiske löparen på sista sträckan ställde sig före zongränsen (detta syns tydligt även på TV-sändningen) och började sin löpning därifrån, dvs han använde sig av en – visserligen kort (ca halvmetern?) men ändå – accelerationssträcka. Och sådan acceleration utanför zonen är ju bara tillåten på kortare stafetter (när sträckan man skall springa är högst 300m).
Att man inte får "föraccelerera" är uttryckligen förbjudet i IAAF:s internationella regler (och förstår även på nationell nivå vilket bl a kostade minst en medalj på SM i Kil i maj) och i reglerna står det också klart uttalat att brott mot detta SKALL medföra diskning av laget. Det finns alltså inga ”om och men” att hänvisa till.
Observera att det alltså inte – som det tyvärr ofta brukar sägas - handlar om underväxling utan om otillåten acceleration genom att mottagaren alltså inte börjar från en stillastående position inne i den 20 m långa zonen. Själva växlingen – överlämnandet – av pinnen har sedan skett på ett korrekt sätt inne i zonen.
Den tjeckiska protesten
Att den tjeckiske slutlöparen gjorde detta fel observerades av bandomarna som rapporterade till löpningsledaren som då – alltså helt enligt reglerna – diskvalificerade laget. Tjeckiska ledningen gick då till löpningsledaren och gjorde – som man kan göra i första vändan – en muntlig protest mot beslutet.
Det märkliga då var att löpningsledaren ändrade sig och upphävde diskningen. Möjligen var en förklaring ”dåligt samvete” därför att den tjeckiske löparen fått fel information från funktionärerna om vilken position innifrån och ut han skulle stå på.
Men det är ingen bra ursäkt, eftersom han ändå hade fritt utrymme att ställa sig och dessutom som extra referens hade löpare både utanför och innanför sig som stod rätt i förhållande till linjen.
Den svenska protesten
När Sverige fick reda på att löpningsledaren ändrat sitt ursprungliga domslut bad vår lagledning om att få se videon av händelsen. Av denna video framgick odiskutabelt att den tjeckiske löparen stod felplacerad (alltså utanför den markerade zonen).
På grundval av detta lämnade Sverige in en protest till tävlingsjuryn som efter att ha granskat videobevisningen konstaterade regelbrottet och mot bakgrund av den glasklara regeltexten därför inte kunde fatta annat beslut än att återställa diskvalifikationen.
Och mot ett jurybeslut går det inte att protestera utan det är slutgiltigt.
"Motprotest" finns inte!
Hela hanteringen var alltså ”by the book” och det enda man kan fundera över är varför löpningsledaren efter den första muntliga tjeckiska protesten ändrade sitt ursprungliga domslut.
Han kan knappast att tittat på videon för i så fall hade han ju sett samma sak som juryn. Han hade också kunnat utnyttja möjligheten att avstå eget beslut och i stället hänskjuta direkt till juryn.
Viktigt att notera i sammanhanget är att begreppet ”motprotest” inte finns i friidrotten utan att man snarare kan likna processen vid ett överklagande till högre instans. Tjeckien protesterade mot ett domarbeslut, Sverige mot ett annat och juryn som har sista ordet blev inte inkopplad förrän i det senare momentet.
Så hade Tjeckien i stället gått till juryn direkt hade det beslutet varit det slutgiltiga och ”oprotesterbart” för Sverige. Men då hade beslutet å andra sidan säkerligen blivit att inte upphäva den ursprungliga diskningen.
Juryn får bara korrigera fel
För ytterligare en viktig punkt i sammanhanget är att juryn inte har något ”fritt mandat” att tycka som man vill. I stället är uppgiften att klarlägga händelseförloppet så långt möjligt (bl a genom att titta på ev videoupptagningar) och bara ändra det protesterade domslutet om det bevisligen är fel.
Kan man inte säga något säkert i det avseendet skall det ursprungliga domarbeslutet stå fast. Den här gången visade sig domslutet Sverige protesterade mot (= ingen diskning av Tjeckien) vara felaktigt och därmed ändrades det av juryn.
PS. Läs förresten gärna mer i nya regelboken om protester (kap E 4.14), juryarbete (kap E 5.2) och stafettregler (kap F 4.15, se särskilt i detta fall 4.15.10)!