Att stänga av förbund
- Frågor och svar
av A. Lennart Julin
IAAF:s stadgar är nyckeldokumentet i processen
F: Hur kan egentligen Internationella Friidrotts-förbundet (IAAF) – som man nyligen gjorde med Ryssland – stänga av ett helt land?
S: Det är inte alls ett land som stängts av utan ett förbund som uteslutits! Alltså det förbund som ansvarar för friidrotten i Ryssland. För även om man i dagligt tal säger att det är nationerna som tävlar på t ex VM eller EM så är det egentligen nationsförbunden.
Dvs IAAF bjuder in sina medlemsförbund till VM. Man kan jämföra med hur det är härhemma: SFIF bjuder för SM in sina medlemsföreningar att skicka deltagare. Och på ett KM är det bara föreningens egna medlemmar som tävlar.
Överhuvudtaget är idrotten en struktur baserad på medlemsskap i flera nivåer: Den aktive är medlem i en förening, som i sin tur är medlem i ett nationsförbund, som i sin tur är medlem i ett internationellt förbund.
På alla dessa nivåer har organisationen satt upp villkor för den som vill vara medlem. Villkoren handlar i huvudsak om självklarheter som att man betalar medlemsavgift och efterlever organisationens regler och bestämmelser.
F: Men hur kan man straffa ett förbund med avstängning?
S: Faktiskt är det inte en bestraffning i ordets egentliga bemärkelse även om det förstås känns så för de individer som drabbas av konsekvenserna. Snarare handlar det om att man ”straffat ut” sig själv genom att inte uppfylla alla medlemsvillkor som man uttryckligen förbundit sig att följa.
En nationell parallell: Om en svensk friidrottsförening inte uppfyller sina åtaganden kan den bli utesluten ur SFIF, vilket innebär att ingen kan tävla "hos" Svensk Friidrott för den föreningen. Sådana uteslutningar är i och för sig sällsynta, men de har förekommit.
I fallet med Ryska FIF signalerade WADA:s utredning att rysk friidrott på förbundsnivå inte bara nonchalerat dopingreglerna utan också på ett systematiskt och medvetet sätt arbetat med att sabotera kontrollsystemen.
När IAAF-styrelsen hade fått den informationen var det omöjligt att inte bedöma detta som en grov överträdelse av gällande medlemsförpliktelser. Därmed kunde man egentligen bara konstatera att Ryska FIF själva ställt sig utanför friidrottsgemenskapen.
F: Men om fusket hade en sådan omfattning och organisation som nu avslöjats, hur kunde det pågå oupptäckt av IAAF så länge?
S: Det enkla svaret är förstås att man från rysk sida lade ned enorm möda just precis på att hemlighålla. Upplägget med att ha ett extra laboratorium som "förtestade" prov innan de skickades till det officiella internationellt ackrediterade labbet var ett exempel.
Men visst hade det långt tidigare funnits signaler som man kan tycka borde ha föranlett mer än höjda ögonbryn. T ex 2008 när sju kvinnliga ryska landslagsaktiva kunde bevisas vid ett tillfälle ett år tidigare ha lämnat dopingprov där urinen kommit från en annan person.
Eftersom det handlade om aktiva från flera grenar och flera träningsgrupper var det svårt att se någon annan förklaring än att det var organiserat och sanktionerat på hög central nivå.
Samma slutsats var oundviklig även när aktiva från landslagsgruppen i gång - som alla hade samma tränare och tränade på förbundets officiella "gångcentrum" - på löpande band avslöjades dopade.
Även friidrott.se har vid flera tillfällen under senare år - t ex 15 december 2012 och 9 april 2013 - uppmärksammat den ryska elitfriidrottens uppseendeväckande höga andel av de internationellt avslöjade positiva dopingproven. Särskilt slående var överrepresentationen när det gäller den nya eran av retroaktivt avslöjade förseelser.
Men varför gjorde IAAF ändå inte mer av de spridda farhågorna om omfattande och organiserad doping inom rysk friidrott? En förklaring är alldeles säkert att det inte fanns några rutiner eller "redskap" för att göra den typen av utredningar hos ett enskilt land på grundval av bara misstankar.
Det som utlöste det stora avslöjandet nu var faktiskt de ryska "visselblåsarna" som gick till tysk TV förra hösten. Därmed såg WADA att man hade ett tillräckligt omfattande och trovärdigt underlag för att kunna gå vidare med en stor undersökning.
Fast samtidigt går det inte att blunda för att WADA-utredningen uppenbart - annars skulle man inte ha lämnat utredningsmaterial till Interpol - avslöjat ren korruption, där högt uppsatta IAAF-personer mot ersättning misstänks ha sett till att dopingfall "sopats under mattan".
F: Har det någonsin tidigare hänt att ett nationsförbund suspenderats?
S: Jo, det har hänt, men då har det i allmänhet handlat om ”små” förbund, varför bara de allra mest insatta alls har märkt det. Det enda uppmärksammade fallet tidigare var när Sydafrika uteslöts ur hela den internationella idrottsgemenskapen under den s k apartheid-eran, då rasdiskrimineringen var en uttrycklig del av landets officiella politik (och därmed idrott).
F: Men om det är förbundet som gjort fel borde det väl inte få drabba oskyldiga aktiva?
S: Visst kan uteslutningen av Ryska FIF ses som en kollektiv bestraffning av ryska aktiva, men vad skulle vara alternativet? De representerar ju Ryska FIF som på ett flagrant sätt systematiskt brutit mot behörighetskraven.
För det första har utredningen visat på en kultur inom rysk friidrott där ledare och tränare verkar ha uttryckligen uppmanat till doping och i vissa fall t o m krävt att de aktiva skulle dopa sig för att man skulle vara beredda att satsa på dem.
Hur skulle någon då nu i efterhand kunna sortera ut vilka som aldrig dopat sig? Att någon aldrig blivit beslagen med och straffad för doping bevisar tyvärr ingenting ifall – som nu uppenbarligen skett – landets antidopingorganisation och analyslaboratorium utgjorde själva sammansvärjningen för att dölja oönskade positiva prov.
Så man har i praktiken genom sina nu avslöjade manipulationer för att dölja de skyldiga aktivas positiva prov också satt ett brutalt krokben för sina helt oskyldiga aktiva. Godkända prov saknar ju helt bevisvärde.
För det andra riktar alltså de ryska aktiva som nu anser sig orättfärdigt avstängda från internationellt tävlande sin ilska åt helt fel håll. ”Boven” är inte IAAF utan Ryska FIF som alltså straffat ut sig själv!
Man har dessutom i åratal systematiskt förrått sina ”rena” aktiva genom att lägga möda och resurser främst på att de ”orena” aktiva inte skulle åka fast. Förbundets omtanke om de ”rena” är alltså alldeles för sent påkommen.
Man kan också notera att flera berörda aktiva och tränare som nu kommit till tals via ryska medier själva tidigare varit dopingavstängda resp tränat dopingavslöjade. Argumenten har också huvudsakligen varit av "kålsupartyp", dvs "Orättvist att bara vi, när alla andra också ....", snarare än "Jag har aldrig gjort något". Vilket ytterligare illustrerar den tankevärld som varit rådande.
F: Hur länge är Ryska FIF avstängt av IAAF?
S: Avstängningen gäller tillsvidare, dvs ingen bortre tidsgräns är satt. I stället gäller det för Ryska FIF att visa att man följer IAAF:s reglemente vad gäller antidopingarbete. Förutom det mest självklara – att man slutar med att medvetet försöka kringgå reglerna – gäller det alltså att på ett trovärdigt visa att man verkligen bedriver en aktiv och seriös antidopingverksamhet på alla plan.
Frågan är hur snabbt en sådan omvändelse kan ske med tanke på hur omfattande den tidigare ”anti-antidopingverksamheten” tycks ha varit. Att bara byta ut några toppnamn i förbundet (som redan skett med ordförande och förbundskapten) kommer inte att räcka. Rapporten indikerade ju snarast att i princip alla elittränare/ledare förespråkade doping som (den enda) vägen till framgång.
Så det handlar om att etablera en helt ny värdegrund och få den att genomsyra förbundet på alla nivåer. Ryska FIF själva var inledningsvis optimistiska och talade om att man hoppades vara tillbaka i friidrottsgemenskapen redan om tre månader (dvs i tid till inomhus-VM), men det kommer inte att bli verklighet.
IAAF har nämligen tillsatt en speciell kommission som skall övervaka och granska Ryska FIF:s arbete med att bryta med sitt gamla tänkande och i stället aktivt och konsekvent börja jobba anti doping. Kommissionens första rapport skall enligt direktiven lämnas tidigast den 27 mars, vilket innebär att någon rysk comeback under inomhussäsongen inte är möjlig.
F: Vad innebär det rent praktiskt för rysk friidrott att vara avstängd av IAAF?
S: I medierna har det mest skrivits om att ryska aktiva stängs ute från OS. Men det är bara ett specifikt exempel. Själva uteslutningen innebär att Ryska FIF överhuvudtaget inte i någon form får vara med i det internationella friidrottsutbytet.
För de aktiva innebär det alltså att det inte är bara de stora mästerskapen utan allt internationellt tävlande som de är utestängda från. Det gäller landskamper, Diamond League och andra galor, maror och halvmaror och alla andra tävlingar. Och omvänt får inte heller utländska aktiva delta i tävlingar i Ryssland.
Det senare har fått en omedelbar och ytterst påtaglig konsekvens: Ryska Kazan skulle ha varit värd för sommarens Junior-VM den 19-24 juli, men har nu fråntagits arrangemanget. Någon ny arrangör har inte hunnit utses, och det har t o m spekulerats i att tävlingen skulle kunna komma att ställas in.
Så illa blir det dock knappast. Dvs det lär köras ett JVM som planerat den 19-24 juli även om det blir en extremt kort förberedelsetid – i bästa fall ett drygt halvår – för den arrangör som tar över evenemanget.
På nationell nivå kan rysk friidrott köra vidare som planerat med egna mästerskap och andra tävlingar. Men inga resultat är internationellt giltiga, dvs skulle någon rysk friidrottare överträffa ett europarekord eller t o m världsrekord så kan det resultatet inte godkännas som nytt rekord.
Och i ett avseende lyder rysk friidrott fortfarande under IAAF: Alla aktiva måste precis som tidigare alltid vara tillgängliga för internationell dopingtestning, både på tävling och under träningsperioder.
F: Är det möjligt att ryska aktiva i stället skulle kunna tävla i Rio under IOK:s flagga”?
S: Det har i och för sig hänt att Internationella Olympiska Kommittén (IOK) låtit aktiva tävla utan att representera en medlemsorganisation. Men då har det i allmänhet handlat om ren formalia (t ex nationen så ny att den ännu inte hunnit att bilda en olympisk kommitté som godkänts av IOK) kopplad till landets ”civila” status.
Här handlar det om något helt annat, nämligen att ett land p g a ytterst allvarliga idrottsliga regelbrott uteslutits ur sitt internationella idrottsförbund. Även om det inte formellt skulle stå ”RUS” efter namnet i resultatlistan och även om inte den ryska nationalsången skulle spelas vid prisutdelningen skulle alla ändå veta och uppleva att det var en rysk vinnare.
Och då skulle suspenderingen av Ryska FIF bli bara en tom gest. Så skall det finnas med ryska friidrottare på Rio-OS måste suspenderingen ha upphört dessförinnan.
F: Är inte också Kenya aktuellt för att bli avstängt av IAAF?
S: Det har cirkulerat uppgifter i medierna om att WADA (Internationella Antidopingorganisationen) överväger att rekommendera en suspendering av även Kenyas FIF p g a ytterst bristfälligt antidopingarbete. Alltså att Kenyas friidrottsledning försummat sitt ansvar att jobba aktivt med denna fråga.
Skillnaden gentemot Ryssland är dock betydande, Kenyas FIF har mest bara passivt ”tittat på” medan Ryssland uppenbart aktivt jobbat ”anti-antidoping”. Det handlar alltså mer om försumlighet vs organiserat bedrägeri, så det är (i alla fall av vad som hittills framkommit) tveksamt om det skulle bli mer än någon typ av offentlig reprimand förknippad med vissa specificerade krav på handling.
F: Riskerar rentav hela friidrotten att bli utestängd från OS i Rio de Janeiro?
S: Medierna har spekulerat i att WADA-utredningen avslöjat sådana allvarliga brister i IAAF:s antidopingverksamhet att IAAF skulle kunna bli uteslutet ur den olympiska gemenskapen, dvs att det inte skulle bli någon friidrott alls i Rio. Skulle det verkligen kunna hända?
Ja, rent formellt är ett sådant scenario tänkbart och det handlar om samma slags process som mellan IAAF och Ryska FIF. Dvs att den överordnade organisationen – i detta fall Internationella Olympiska Kommittén – anser att ”underlydande” – i detta fall IAAF – inte levt upp till sina förpliktelser i antidopingarbetet.
Har – som de uppgifter som hittills läckt ut tyvärr indikerar – högt uppsatta (både förtroendevalda och anställda!) hos IAAF mot ekonomisk ersättning hemlighållit positiva dopingprov är det ju omöjligt att säga annat än att IAAF inte bara svikit utan rentav förrått sina ideal och antidopingåtaganden gentemot WADA.
I så fall vore en suspendering av IAAF lika motiverad som suspenderingen av Ryska FIF. Skillnaden är att det för IAAF är betydligt lättare att sortera bort de ansvariga från organisationen, vilket dessutom redan skett av de hittills utpekade.
Går IAAF sedan snabbt vidare med nye ordföranden Coes förslag om större öppenhet i förbundsarbetet plus utläggning av hela antidopinghanteringen på en fristående organisation borde det kunna var en acceptabel botgöring.
I synnerhet som ingen – allra minst IOK och de TV-bolag till vilka man sålt rättigheterna för OS – skulle vilja ha ett Rio-OS utan friidrott.