Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Tisdag 19 mars 2024

Friidrott.se:s arkiv:
Resultat
Statistik

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Kontaktuppgifter hittas på www.friidrott.se


Vägen till mästerskapsframgång


Första finalen - och medaljen - för Andreas, första guldet för Michel. (foto: Deca Text & Bild)


Det talades en hel del vid årets Inomhus-EM i Prag om att den svenska truppen var ovanligt ung och ovanligt orutinerad. Och så var det verkligen: Medianåldern var så låg som 22 år och 12 av 24 - alltså halva truppen - gjorde sina första individuella starter i ett internationellt seniormästerskap. Som referensramar till dessa värden kan nämnas att vid förra IEM - på hemmaplan i Göteborg 2013 - var medianåldern hela 26 år och endast 13 av 33 debuterade.

Men vad innebär det rent konkret att vara ung och debutant? Vad kan man förvänta sig i "normalfallet"? Det är lätt att av mediarubrikerna få intrycket att det är succé direkt som gäller för alla blivande stjärnor.

Visst kan det vara så - t ex debuterade en ännu tonårig Sergej Bubka 1983 med sensationellt VM-guld och en 19-årig Carolina Klüft erövrade 2002 brons inne och guld ute i sina första seniormästerskap. Men tittar man litet bredare på historien inser man snart att Bubka och Klüft var undantag och alls inte någon regler.

Ett par betydligt mer typiska exempel är Kajsa Bergqvist och Stefan Holm, som vi ju spontant minns som medaljmaskiner år ut och år in. Men också de hade tydliga "startsträckor" innan de lyckades ta sig upp på prispallarna:

Första medaljerna som 24/25-åringar

Kajsa debuterade vid IVM det året hon fyllde nitton - 1995. Där blev hon 13:e (man hade då ännu inte infört bara-8-till-final-regeln på innemästerskapen). Sedan tog det faktiskt fem år och ytterligare sju mästerskap innan det var dags för den allra första medaljen (guld på IEM 2000). Detta blev å andra sidan sedan starten på en tio mästerskap lång medaljsvit fram t o m 2006!

Stefan debuterade som 21-åring på IVM 1997 då han blev delad 8:a. Den första medaljen dröjde dock fyra år till hans 8:e mästerskapsstart, IVM 2001. Men sedan rasslade det till och från 25 till 32 år blev det ytterligare tio medaljer.

Men det finns också intressanta dagsaktuella lärdomar att dra av hur vägen fram till medaljerna nu i Prag har sett ut för Michel Tornéus, Angelica Bengtsson och Andreas Otterling.

I nedanstående tabeller har alla deras internationella seniormästerskapsstarter sammanställts med årsbästa inför, resultat i kval (fetstil = direktkval), plus/minusmarginal till kvalstreck och resultat i final.

Andreas Otterling (f 1986)

Tävling Årsbästa Kval     Final  
  inför res plac plus/minus res plac
             
IEM 11 7.89i 7.63i 18 - 25 cm    
EM 12 8.03 X "33" - 789 cm    
IEM 13 7.65i 7.39i 22 - 53 cm    
IEM 15 7.87i 7.96i 2 +17 cm 8.06i 3


Andreas debuterade som 25-åring, och var inte nära avancemang i tre första starterna. Men i den fjärde - som 29-åring - kom det inte bara lyckat kval utan också medalj efter personligt rekord först i kvalet och sedan i finalen.
 

Angelicas första direktkval - och första medalj - som senior (foto: Deca Text & Bild)


Angelica Bengtsson (f 1993)

Tävling Årsbästa Kval     Final  
  inför res plac plus/minus res plac
             
IEM 11 4.63i 4.35i 12= - 20 cm    
EM 12 4.50 4.40 11 0 cm 4.30 10
OS 12 4.58 4.25 19= - 30 cm    
IEM 13 4.45i 4.46i 9 0 cm    
VM 13 4.55 4.45 16 - 10 cm    
EM 14 4.50 4.45 5 0 cm 4.45 5
IEM15 4.68i 4.60i 7 + 5 cm 4.70 3


Angelica hade bakom sig en serie mästerskapsguld som ungdom och junior men det tog alltså ändå flera år och mästerskap innan hon nått den nivå som krävs för att konkurrera på allvar också i seniorsammanhang.
 

Michel Tornéus (f 1986)

Tävling Årsbästa Kval     Final  
  inför res plac plus/minus res plac
             
IEM 09 7.95i 7.58i 17 - 36 cm    
VM 09 8.11 7.78 28 - 23 cm    
IVM 10 7.93i 7.71i 16 - 17 cm    
EM 10 8.01 8.12 6 + 14 cm 7.92 9
IEM 11 8.13i 7.88i 8 0 cm 7.84 7
VM 11 8.19 7.65 27 - 37 cm    
IVM 12 7.99i 7.85i 9 - 4 cm    
EM 12 8.07 8.07 2 + 18 cm 8.17 3
OS 12 8.22 8.03 6 + 11 cm 8.11 4
IEM 13 8.20i 8.07i 2 + 15 cm 8.29 2
VM 13 8.00 7.75 19 - 14 cm    
IVM 14 8.14i 8.08i 5 + 7 cm 8.21 3
EM 14 8.07 7.81 9 + 3 cm 8.09 5
IEM 15 8.08i 7.97i 1 +19 cm 8.30 1


Michel debuterade som synes som 23-åring och i de tre första starterna var han i kvalet ganska långt från både årsbästat och finalstrecket. Fem av de sju första starterna slutade redan i kvalet. Lyftet kom sommaren 2012 som 26-åring med den första medaljen (EM-brons) och den första globala finalen (OS).

Sedan har det alltså fortsatt med EM-silver inne (2013), VM-brons inne (2014) och så EM-guld inne (2015). Mästerskapskarriären omfattande 14 starter har så här långt verkligen haft två distinkta halvor:

* På de sju första blev det som sagt fem stopp i kvalet och de två finalerna slutade med 7:e resp 9:e platser.

* De sju senaste har gett ett enda kvalstopp medan övriga sex har slutat med ett snittresultat i finalen på 8.195 och som sämst en 5:e placering!

Så klarade sig årets debutanter

Det här är alltså den bakgrund man bör ha klar för sig när man utvärderar de 12 debutanterna i Prag. Medianåldern för de 12 var 20½ år, dvs yngre än sådana som Stefan Holm och Michel Tornéus var när de fick första chansen på ett seniormästerskap.

Av de tolv debutanterna satte tre pers (Elin Östlund, Elise Malmberg, Michaela Meijer), tre gjorde nästpers (Erik Hagberg, Andreas Kramer, Staffan Ek) och tre snuddade (Anna Silvander, Skofie Skoog och Fanny Roos). Och då har alltså inte Khaddi Sagnia, som var en enda ynka cm från längdfinalen (topp-8), räknats in.    
 

Khaddi sååå nära final i mästerskapsdebuten! (Foto: Deca Text & Bild)