Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Tisdag 19 mars 2024

Friidrott.se:s arkiv:
Resultat
Statistik

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Kontaktuppgifter hittas på www.friidrott.se


Dagen när alla i laget överträffade sig själva!


av A. Lennart Julin
foto: Deca Text & Bild


I långa stafetten är det alltid tätt och intensivt på ett sätt som  i ingen annan gren eftersom det handlar om löpning på gemensam bana i sprintfart och växlingar med 16 personer inblandade samtidigt!

Att Sverige skulle ha ett lag på manliga 4x400m vid EM i Amsterdam 2016 var långtifrån någon självklarhet. De senaste fem åren (2011-2015) hade bara två man - Johan Wissman och Joel Groth - varit under 47 individuellt och ingen av dem var tillgänglig nu: Johan satsade på korta stafettlaget och Joel var skadad.

Men löparna själva trodde på möjligheten och fick en sista chans att kvala in bland Europas 16 bästa nationer genom att springa på galan i schweiziska Luzern den 14 juni. Och med tiden 3:07.89 tog man sig in på 14:e platsen på rankingen baserad på de två bästa tiderna sammanlagt under 2015 och 2016.

Tiden - som innebar ett snitt på 46.97 - var också verkligen helt OK utifrån att snittet på lagmedlemmarnas individuella årsbästan var 47.70. Och sökte man efter en bättre svensk landslagstid fick man - bortsett från ett lopp som var hundradelen snabbare för fem år sedan - gå ända tillbaka till 2007.

Men samtidigt skulle EM-konkurrensen bli så mycket tuffare: Det 10:e rankade laget hade ju gjort runt 3:04/3:05 i sina två kvallopp, dvs snittat fyra man på väldigt låga 46. Chansen att kunna konkurrera om en finalplats (topp-8) var realistiskt sett obefintlig.

Lyckligtvis är idrott inte bara en uppspelning av det förväntade utan vid vissa speciella tillfällen händer det där som egentligen borde vara omöjligt. Och det var just ett sådant speciellt tillfälle som utspelade sig strax efter klockan halv tre den 9 juli 2016 på Amsterdams Olympiastadion.

Och vad som gjorde det hela extra speciellt och osannolikt var att det var fyra personer inblandade - Axel Bergrahm, Erik Martinsson, Felix Francois och Adam Danielsson - vilka alla i samma lopp prickade in resp karriärs hittills bästa prestation! Vilka odds hade man fått för ett sådant förhandstips?

Resultatet blev 3:04.95, dvs i det närmaste tre sekunder snabbare än i kvalloppet ca fyra veckor tidigare. Det räckte visserligen inte till final men man var verkligen med i resonemanget runt "strecket". För bakom de 3+3 lag som gick vidare på placering kom ytterligare sex nationer samlade inom mindre än sekunden på 3:04.04-3:04.95!

Svenska laget var med hela vägen, här i första växeln efter Axels 46.8 från block tog Erik över ganska jämnt med Tyskland och Spanien.

Och bland dessa fanns alltså det svenska som till slut var futtiga 52 hundradelar från en plats i finalen! Det kan vara intressant att för de lag som inte gick vidare på placering jämföra tiden nu med den tid (snittet av två bästa loppen 2015-16) man kvalade in på. Så här blev utfallet:

Land Kvaltid EM-försök Differens
       
Holland 3:04.45 3:04.04 –0.41
Irland 3:03.17 3:04.43 +1.26
Turkiet 3:04.39 3:04.65 –0.26
Spanien 3:07.42 3:04.77 –2.65
Sverige 3:08.36 3:04.95 –3.41
       
Frankrike 2:59.95 3:04.65 +5.00
Italien 3:07.57 3:06.07 –1.50
Schweiz 3:07.84 3:06.52 –1.32
Estland 3:10.04 3:10.63 +0.59
Norge 3:10.16 3:10.76 +0.60

Det är tre värden som sticker ut rejält. Mindre smickrande för Frankrike som gick fem sekunder sämre medan Spanien och framförallt Sverige lyckades förbättra sina kvalvärden rejält. Naturligtvis spelar personförändringar i lagen in i sådana här jämförelser, men när det gäller Sverige var det faktiskt exakt samma fyra löpare som gjorde 3:07.89 i juni som nu hade 3:04.95 i juli!

Sverige var alltså ca halvsekunden från att nå finalen i Amsterdam med sina 3:04.95, men frågan man också ställer sig är hur den tiden hade stått sig i finalen. För där hade ju alla länder kunnat förstärk/maxa sina lag genom att byta in en eller två "fräscha" löpare.

Svaret: Jo, den hade stått sig riktigt bra. De tre topplagen Belgien, Polen och Storbritannien som gjorde upp om medaljerna på 3:01-nivån var förstås utom räckhåll men man kom 4:a på 3:03.86 strax före tre lag på 3:04 följda av 8:an på 3:05.67. Med den svenska försökstiden hade man alltså inte kommit sist och man hade t o m funnits med i den intensiva kampen om placeringarna bakom medaljtrion.

Efter Eriks andrasträcka på 46.0 stack Felix ut tillsammans
med Tyskland och Ukraina. 

Så ingen tvekan om att vårt 4x400m-lag genom sitt kollektiva lyft verkligen visade att man hörde hemma på detta EM 2016. Men hur klarar gänget sig i historiska jämförelser med tidigare svenska långa stafettlag? Hur många bättre tider finns det egentligen?

Det här är alla lopp under 3:05 i kronologisk ordning:

Tid Plats Datum   Tävling
         
3:03.1 München, FRG 9.9.1972   OS - semi
3:02.57 München, FRG 10.9.1972   OS
3:04.41 Nice, FRA 5.8.1973   Europacupen
3:04.32 Helsinki, FIN 13.8.1983   VM - semi
3:04.71 Lahti, FIN 6.6.1999   Europacupen
         
3:03.91 Bydgoszcz, POL 15.6.2001    
3:04.02 Edmonton, CAN 11.8.2001   VM - försök
3:04.04 Sevilla, ESP 23.6.2002   Europacupen
3:03.35 Bydgoszcz, POL 20.6.2004   Europacupen
3:03.62 Helsinki, FIN 13.8.2005   VM - försök
         
3:04.95 Amsterdam, NED 9.7.2016   EM - försök

Totalt alltså 11 lopp spridda väldigt ojämnt över 45 säsonger. Under perioden finns det som synes tre stora luckor på över tio år vardera: 1973-1983, 1983-1999 och 2005-2016. Korrelationen är självklart hög med när vi haft ett par riktigt starka toppnamn samtidigt:

I början på 70-talet var det generationen med Anders Faager, Erik Carlgren och Michael Fredriksson som utgjorde basen, 1983 hette nyckelpersonerna Eric Josjö och Sven Nylander och åren runt millennieskiftet och fram till 2005 byggdes lagen kring Jimisola Laursen och Johan Wissman. Och i år .....?

En jämförelse mellan årsbästatoppen 2005 och 2016 lyfter fram den exceptionella lagprestation som gjordes nu i Amsterdam. (Självklart har dagens löpare möjlighet att ytterligare förbättra sina årsbästan innan sommaren är över. Fast man skall veta att 2005 års löpare faktiskt alla redan hade gjort sina slutliga årsbästan innan man körde VM-stafetten.)


  2005   2016  
         
1 46.17 Jimisola Laursen 47.25 Erik Martinsson
2 46.23 Johan Wissman 47.46 Axel Bergrahm
3 46.53 Mattias Claesson 47.71 Felix Francois
4 46.80 Thomas Nikitin 47.82 Adam Danielsson
5 46.97 Andreas Mokdasi 47.95 Dennis Forsman
6 47.04 Joni Jaako 48.21 Joakim Andersson

Det var de fyra snabbaste i resp lista som sprang i lagen på VM 2005 resp EM 2016. För var och en av de fyra löparna är det som synes ett övertag på över sekunden för 2005-gänget, vilket motsvarar en sammanlagd skillnad på ca 4.5 sekund i teoretisk 4x400m-potential. Men den faktiska tidsskillnaden mellan lagen var inte ens en tredjedel av detta: 1.33 s!

Felix noterades för 45.91 på sin tredjesträcka så Adam fick gå ut
i rygg på Ukraina och strax före Frankrike och avslutade med 46.25!

Och att det framförallt berodde på att alla i årets lag överträffade sig själva - alltså inte på att 2005:orna underpresterade - ser man av den här jämförelsen där - för de 11 loppen under 3:05 - sluttiden har jämförts med summan av de fyra löparnas personliga rekord från block när loppen gick:


Tid Plats År Perssumma Differens
         
3:03.1 München 1972 3:06.4m (1) –3.3m
3:02.57 München 1972 3:06.4m (1) –3.8m
3:04.41 Nice 1973 3:06.63 (2) –2.22
3:04.32 Helsinki 1983 3:08.64 (3) –4.32
3:04.71 Lahti 1999 3:05.37 –0.66
3:03.91 Bydgoszcz 2001 3:06.47 (4) –2.56
3:04.02 Edmonton 2001 3:06.28 –2.26
3:04.04 Sevilla 2002 3:05.26 –1.22
3:03.35 Bydgoszcz 2004 3:05.94 –2.59
3:03.62 Helsinki 2005 3:04.44 –0.82
3:04.95 Amsterdam 2016 3:09.30 –4.35

(1) = Eftersom eltidtagning då bara förekom ytterst sparsamt har beräkningen gjorts på de fyra lagmedlemmarnas personliga rekord med manuell tidtagning. Vilket i sin tur innebär att diffen förmodligen skall räknas upp med ca halvsekunden, dvs till -3.8 resp -4.3. Å andra sidan innehöll laget Kenth Öhman som huvudsakligen tävlade på häck och vars slätpers därför nog inte var helt "optimerat". 
(2) = Två av persen är manuella. Men man skall samtidigt ta hänsyn till att Dimitrie Grama nästan aldrig hade tävlat på 400m individuellt (var 100m/200m-specialist). Hans pers 48.19 var alltså långtifrån representativt för kapaciteten.
(3) = I summan är för Sven Nylander inräknat hans pers på 400m häck (48.88) eftersom han inte hade något på 400m slätt. Hade Sven sprungit slätt hade perset varit minst två sekunder snabbare.
(4) = För häckspecialisten Mikael Jakobsson var slätperset ett år gamla 48.54, strax efter VM-stafetten gjorde han sedan 47.11.


Vägs dessa olika omständigheter in så tycks det "normala" vara att man i stafett (tack vare tre sträckor med flygande start och "draghjälp" man-mot-man) springer 1.5-2 sekunder snabbare än perssumman.

De två stora undantagen är rekordgänget från 1972 och EM-gänget nu 2016 som båda hamnar kring eller över drygt dubbla normalvärdet.  

Efter fyra synnerligen väl förrättade varv: Axel, Erik, Felix och Adam